dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Vi hoppas att detta är historia..

Publicerad 2013-07-17 20:41:00 i Allmänt,

Juni 2012, kyrkklockorna slår för oss och vi har den mest fantastiska helg med hela vår familj och alla våra vänner! Att vi kommer att samla alla våra vänner och familj på ett och samma ställe hoppas jag någon gång kommer att upprepas. Resten av året juni 2012 till juni 2013 hoppas jag går i graven och aldrig kommer mer igen. 
 
Den där omtalade resan började för oss då. I juni. Det var i juni vi på allvar började försöka skaffa barn efter en tid oskyddat men inte så "ordentliga" försök. Och visst hade vi hört att det kunde ta tid. Och visst hade vi hört att det kunde ta många månader. Men trodde inte att det skulle hända oss. Trodde inte att vi ett år senare skulle stå i ivf-kö!
 
När jag i oktober 2012 fortfarande inte fått mens - efter otaliga gravtest - och långa mörka månader och djupa funderingar över vad som kunde vara fel besökte vi för första gången sjukhuset. Inget fel - förstås. Men ett löfte om att få komma tillbaka i februari och påböjra utredning om ingen mens kommit och inga barn blivit.
 
Senare i oktober får jag mens. Även i december - på vår bröllopsresa. I februari ringer vi sjukhuset igen eftersom någon kallelse inte skickats ut. 14 februari lyckas vi få en inställd tid eftersom vi varit planerade att få komma i maj (?) och karusellen är igång.
 
Därefter följer blodprov på oss båda. Utmärka resultat. Otaliga vaginala ultraljud. Utmärkta resultat varje gång. Äggledarna spolas. Fantastisk framkomlighet. Sperman kontrolleras. De är duktiga simmare. Allt är bra. Bra. Bra. Bra. Men varför blir det då inte bra?
 
I maj lyckas jag tjata till mig att få prova pergotime. Eftersom jag har en menscykel på mellan 97 och 42 dagar bedömmer jag själv det inte som orimligt att någonting iaf måste vara lite fel med min äggproduktion trots allt. Ja, en smula bitter och irriterad på läkare som inte vill hjälpa till och öppna det där medicinskåpet för mig som jag så sällan efterfrågar. Pergotime är enligt läkaren inte alls vad jag behöver eftersom jag har - återigen - en fantastiskt bra äggproduktion. Men tre enkelkurer får jag. Någon gång i augusti-september borde vi få kallelse till ivf. Där står vi nu. Kur nummer två av pergotime är uppäten och ägglossning väntar förhopningsvis. 
 
Mitt syfte med denna blogg är att liksom så många andra få skriva av mig. Räkna med sorgsna inlägg. Glada inlägg. Jävligt sarkastiska. Och även bittra. För bitter är jag, något så fruktansvärt - vilket jag anser mig ha rätten till vara. Med en djup förhopning om att 2013 till slut vänder och blir "vårt" år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela