Publicerad 2013-10-31 12:33:51 i Allmänt,
Så - sprang på en kollega som jag inte sett på några veckor men som jag - av någon anledning - anat är gravid. Mycket riktigt. Hon försökte dölja den lilla magen under en öppen stor kofta på en annars mycket smal kropp. Då var den dagen förstörd. VARFÖR bryr jag mig så mycket om vad alla andra gör? Men, det förstörde verkligen min dag. Fan.
Publicerad 2013-10-31 09:32:16 i Allmänt,
Oerhört tacksam för att det är fredag imorgon! Tack!
Mensvärken fortsätter..ägglossning till helgen vore fint. Inte kanske troligt. Men fint. Håller mina tummar för det. Speciellt eftersom vi har egentid på fredag. Familjen åker bort på galej. Vi stannar hemma och har regelrätt fredagsmys. Idol, godis och ett glas vin är inplanerat. Ser väldigt mycket fram emot ett enkelt fredagsmys som jag förr tog för givet. Man går vara glad för de små glädjeämnena i livet.
Publicerad 2013-10-30 21:35:18 i Allmänt,
Bra vän. Mycket energi. Inte umgåtts alls på länge. Vi har aldrig riktigt umgåtts så mycket. Men nu. Massor av energi ger hon! Love it! Bra onsdag, riktigt bra!
Publicerad 2013-10-30 10:19:55 i Allmänt,
3 barn ska jag ha. SKA, jag skiter i hur. Jag ska ha 3 barn. Ser fram emot ca 4,5 års föräldraledighet. sådeså. Det är vår tur snart. Är övertygad. Det kan inte vara på annat sätt.
Publicerad 2013-10-30 08:26:00 i Allmänt,
Oktober har varit ett av mitt livs absolut värsta månader. Är SÅ glad att den äntligen snart, snart är slut. Även om jag inte var ett oktoberfan innan 2013 så är det ingenting mot vad jag ogillar månaden nu. Nästan hatar den. Är det ett starkt ord i sammanhanget? Nej.
Nu är det en vecka kvar till läkarbesöket. Jag kanske borde tona ner förväntningarna för att inte bli besviken. Men jag kan inte låta bli att tro att det iaf borde föra med sig något bra. Att kroppen har återhämtat sig åtminstone. Att den är på rull och mår bra - har läkt. Även om jag inte läkt själsligt. Det kommer jag nog aldrig göra helt iofs. 7 dagar kvar. 2 dagar kvar på äckliga oktober.
Publicerad 2013-10-29 14:17:03 i Allmänt,
Koncentrationssvårigheter är en annan ofrivilligt barnlös åkomma. Jag kan inte fokusera. Mina tankar glider hela tiden in på området: tänk om jag aldrig blir gravid igen? Tänk om jag är gravid? Tänk om jag får ägglossning snart? Tänk om jag aldrig mer får det igen? Tänk om pergotime inte biter på mig mer? Tänk om vi går igenom 20 ivf-försök och aldrig blir gravida? Tänk om jag kunde byta med någon, varför får vissa två och jag ingen? Varför? Tänk om?
Puh, tur att bloggen är anonym. Känner mig som ett psykfall med alldeles för ansvarsfulla arbetsuppgifter. Tänk om någon visste...! Tänk om jag aldrig blir gravid igen...
Publicerad 2013-10-29 10:16:51 i Allmänt,
Har sån satans mensvärk. Men inget utslag på Stickan idag heller. Fasiken. Vad händer? "käre gode Gud - även om jag inte tror att du finns - skulle du kunna fixa äl åt mig i helgen, gärna en liten graviditet på det också. En 9 månader lång denna gång tack, inte 12 veckor. Tack!"
Publicerad 2013-10-29 07:22:47 i Allmänt,
Det enda som tycks stanna kvar efter graviditeten är finnar. Finnar överallt. På de mesta konstiga ställen sätter de sig, men med fördel i ansiktet förstås. Ö.V.E.R.A.L.L.T. Kanske en trivial sak att störa sig på när man är ofrivilligt barnlös och har ett missfall i ryggen. Men va? Kan iaf inte det sluta irritera min vardag. Har förgäves kört stenhårt med Qlinique anitblemish. Anti - not so much. Snarare motsatsen. Envisa små rackare det där. Måste prova något nytt. På något sätt borde man iaf kunna reducera antalet något. Stundtals har jag bokstavligen ont i ansiktet, öm överallt. Annars har jag iaf en ok hy. Men det här. Blä. Frågan är vad man ska testa. Har även funderat på att sola lite en smula. Bra för hyn och den snart ordentligt vinterbleka kroppen som skriker efter lite sol igen, efter att ha blivit bortskämd i flera månader. Jaha - operation fixa hy och kropp tycks ha dragit igång. Ja något ska man väl "roa" sig med i kampen mot barnlösheten.
Publicerad 2013-10-28 22:14:11 i Allmänt,
Nu kör vi. Nu ska det tränas för hela slanten. Försöka styra tankarna mot det istället. PW en timme idag fick starta det hela. Imorgon blir det bodypump. Galet länge sen. Kommer göra ont. Men skönt att få duktig träningsvärk igen. Ser fram emot det.
Tänker fortsätta med älstickorna fram till läkartiden. Någon gång måste det väl vända? När vi träffar läkaren borde han kunna se om något är på gång, blåsor eller inte blåsor. Början till mens eller inte. Om varken blåsor eller mens syns till och han inte vill hjälpa kroppen på traven, ja - då kör vi igång med ivf. För här orkar det inte väntas en minut till. Skitkropp.
Publicerad 2013-10-28 15:57:43 i Allmänt,
Om man frågar någon vad de ska göra i helgen, och de är väl införstådda med "situationen", och svaret blir att "de ska mysa med sin bebis" så tycker iaf jag att det är jävligt okänsligt att skriva så till någon som har 1,5 års ofrivillig barnlöshet och 1 missfall bakom sig. Är det bara jag?Herregud vad man omger sig med. Upp på listan över människor som tar utan att ge någon energi, direkt. Note to self: ingen delaktighet i detta mer än nödvändigt. Släkt är svår att stryka helt. Men bra jävla nära är det nu.
Publicerad 2013-10-28 11:21:20 i Bitterhet,
Naturligtvis ingen ägglossning. Varför trodde jag det? Jävla kropp jävel! Ett litet utbrott. Men ja - jag tyckte att det var på sin plats.
Publicerad 2013-10-27 19:47:02 i Allmänt,
Hmmm..anar illamående och anar lite mensvärk. Kombinationen brukar betyda ägglossning. Man kan ju alltid hoppas. Men kroppen har varit en besvikelse förr. Minst sagt skulle man kunna säga.. Men det skadar inte att ge det ett försök. Vore om inte annat skönt att få mens för att kunna börja med pergo igen.
Haft en mycket bra helg iaf. Får försöka leva på det en stund.
Publicerad 2013-10-26 22:11:34 i Allmänt,
Har en bra och lugn helg. Skönt. Mysigt. Välbehövligt. Dessutom kommer jag komma hem i god tid imorgon för söndagsnedvarvning inför en kommande intensiv veckan. Nästa helg är sista innan läkartiden tisdagen därpå. Hoppas på bra besked som att allting är normalt. Och att vi får pergotime utskrivet och ordineras att äta inom kort.
Publicerad 2013-10-25 23:58:29 i Glädje,
Hon och tvillingarna ger mig energi. Kommer bli en bra helg - det känner jag nu. Ibland i allt det sorgsna och bittre glömmer jag bort att jag också har fina vänner, som bryr sig så mycket, som nästan vill lika mycket som vi att det här ska gå vägen. Som gråter med mig, och firar med mig. Energi, det är bra det.
Publicerad 2013-10-25 07:43:49 i Allmänt,
Hela helgen ska jag "utsätta" mig för tvillingar, fyramånaders. Förhoppningsvis går det bra, för det är långt hem. Deras mamma är väl införstådd med allt. Vilket känns bra. Jag hoppas kunna ha mysigt och njuta, och att hon fortfarande är en person som ger energi - inte tar.
Det var faktiskt dessutom skitjobbigt att gå och handla bebissaker (presenter) till dem. Snurra runt på barnavdelningen och dessutom träffa en gammal kollega som käckt frågade om jag hade "börjat bunkra för något speciellt" *hint, hint* "håll käften din ignoranta kärringjävel" vill man skrika då. Fast det gör man inte. En dag ska jag samla mod och göra något sånt. Stå upp för mig själv och alla ofrivilligt barnlösa. En dag.
Publicerad 2013-10-24 16:25:56 i Bitterhet,
Kul att öppna telefonen i undran över ett sms om var vi ska gå ut och mysäta ikväll - jag och mannen eftersom jag åker bort hela helgen och vi behöver lite egentid från kollektivet. Och istället mötas av tre, visserligen söta, men ändå snabba bebisbilder. "Å vi mår så bra, och vi är så lyckliga". Jag vet. De har inte gjort något fel. De vet inte ens om hur vi har det. Men ändå: bite me! BITE ME! När ska det kännas ok? Förmodligen, ännu ett konstaterande, inte förrän vi är typ i v38 själva. Förmodligen inte ens då. När den kommit ut och visar sig må bra. DÅ kanske det går över - denna bittra, tragiska kvinna som slagit sig till ro i mig.
Publicerad 2013-10-24 11:30:10 i Allmänt,
Mensvärk, mensvärk, mensvärk (vilket då tidigare har betytt äl för mig) men absolut ingenting. skit också! Ge mig ägglossning. "Du har koll på dina ägg du" (historien finns i ett tidigare inlägg), jo jag tackar. Stenkoll har jag. Eller?
Publicerad 2013-10-23 21:46:57 i Allmänt,
Följer en blogg som inte uppskattar bilder på flytningar etc - jag är rörande överens med denna person. Jag tycker också att det är lite att "gå över gränsen" när man lägger ut sådana bilder, iaf inget jag vill ta del av. Men alla gör förstås som de vill - absolut!
Iaf, vad jag anser vara ok är förstås detaljsnack kring detta - kanske låter knäppt om jag nu är emot bilder. Men sån är jag, och detta är min blogg, och jag får skriva vad jag vill. Yes! Till saken hör nu att jag råkar ha börjat få ganska ordentligt med flytningar, vattniga sådana, och jag börjar naturligtvis raskt fundera i banor av ägglossning. Kommer jag ihåg det rätt, man lägger det bakom sig fort tydligen, om jag säger att vattniga flytningar har man precis innan ägglossning? Det blir googlevarning på detta ikväll. Definitivt. Och naturligtvis väcks ett litet hopp i mig, tänk om, tänk om. Förmodligen inte. Men att det återigen tänds ett hopp är en välkommen känsla.
Naturligtvis ska jag bort hela helgen. Tågbiljetter köpta. Hälsa på en vän. Borde man ställa in? Nej, det känns galet om något. Lite förarbete och hoppas att den kommer i början av veckan om den överhuvudtaget kommer. Och kommer den och det inte ger något, vilket är det troliga, så får jag iaf mens och vi kan börja med pergotime, då hinner vi med en kur innan ivf-försöket....och så skenar tankarna iväg...herregud vad barnlöshet gör med en!
Publicerad 2013-10-23 13:05:24 i Allmänt,
Jag törs nu skriva att blödningen avstannat. Tredje dagen utan, men har hela tiden varit orolig att den ska komma tillbaka, igen. Men inne på tredje dagen så borde det vara ok. Tror jag. Hoppas jag.
Mysig middag igår. Skönt att kunna samla energi hos människor när man så väl behöver det. Jag behöver det ständigt nu. Ett löfte till mig själv: sluta lägga energi på människor som bara tar energi. Har ett par sånna i min omgivning. Tyvärr. Det har säkert alla. Men jag tänker avsäga mig kontakt med sådana. Inte uttalat. Man kan vara trevlig när man måste. Men jag orkar inte med folk som drar en djupare i skiten. Igår lyftes jag upp lite till ut skiten. Bra skit.
Publicerad 2013-10-22 18:47:17 i Allmänt,
Gottar mig i en riktigt tragisk bok på tåget upp. Känns hemskt - men lite bättre - att läsa om någon annan som har haft ett riktigt skitliv i jämförelse med mig. "Trasig" heter den för den som vill veta. Hemskt. Sätter definitivt ens eget liv i perspektiv..
Publicerad 2013-10-22 10:49:04 i Allmänt,
Mitt i veckan dyker ett andningshål och och avbrott i tristessen upp! Middag med fina vänner och en källa till energi i all skit! Nu jävlar ska jag ha roligt fram till graviditeten. Inte alltid. Men ofta. Orkar inte en lika tung höst till. Då brakar jag ihop!
Publicerad 2013-10-21 20:31:50 i Försöknummer2,
Jag ska ärligt säga också, http://drommarochlangtan.blogg.se, att jag har varit lite lömsk. Jag råkade ju nämligen komma på att jag hade en kur pergotime kvar på apoteket från förra recepten som skrevs ut. Jag hämtade ut den. Så den ligger i min handväska. Får mig att må lite bättre. Skumt kanske. Men så är det. Det betyder att skulle jag få mens så kan jag börja med pergotime. Men det vill man ju inte göra utan läkares ordination egentligen. Men jag har det iaf. Så lite lömsk är jag. Nöden har ingen lag resonerar jag.
Publicerad 2013-10-21 18:05:54 i Allmänt,
Hoppas att det löst sig nu. Första steget att sluta blöda alltså. Ett par droppar idag, ett par futtiga droppar. Måtte detta vara början på slutet. Blöder jag på torsdag, när det har gått tre veckor, får jag ta och ringa gyn. Orkar inte. Det värsta är att det tagit fart för - när man trott att det varit över. Hoppas att this is it. Längtar till november så det gör ont. Vill komma till läkare. Vill att någon säger att allt ser bra ut. Vill komma igång med pergotime eller ivf. Vad som helst - bara vi blir gravida snart igen. Hoppas så innerligt att 2013 kan vända och att 2014 kan bli vårt år igen till slut. Hoppas. Önskar. Längtar. VILL!
Publicerad 2013-10-21 10:26:37 i Bitterhet,
Varför tror jag ens att jag skulle kunna ha ägglossning? Självklart har jag testat. Självklart hade jag inte det. Självklart.
Bitter över livet - yesbox.
Publicerad 2013-10-20 21:31:22 i Allmänt,
Testmissbrukare som jag är har jag naturligtvis avverkat ett ägglossningstest nu på kvällen, på grund av mensvärken. Ingen glad gubbe. Ingen är förvånad. Men ett litet hopp hade jag ju. Bortblåst nu. Men förmodligen kommer det tändas igen imorgon när jag vaknar så att jag tar ett till. Dessutom funderar jag på att skita i sexförbud. Mitt liv står på on hold på många plan. Vill ju åtminstone kunna ha ett liv med min man trots all skit som varit den senaste tiden.
Publicerad 2013-10-20 18:15:14 i Allmänt,
Sån fruktansvärd mensvärk. Vad händer egentligen?! Man blir ju knäpp för mindre!
Publicerad 2013-10-20 09:20:09 i Allmänt,
Blödningen tar inte slut. Men både igår kväll och idag när jag vaknar har jag väldigt mycket mensvärk. Missade att ta ett ältest nu när jag vaknade, fan. Det borde jag förstås gjort! Men kan man blöda lite och ha äl samtidigt?! Jag blir inte klok på det här och min kropp.
Publicerad 2013-10-19 13:52:26 i Allmänt,
Så var det dags att lämna svärmors hem, eftersom hon kommer hem idag. Tillbaka till makens bror för sex veckors till leverne i ikea kassar och väskor. Duktigt trött på detta nu. Men sen får vi äntligen packa upp i VÅRT hem. Har vi lite tur så kanske vi t.o.m. är gravida om sex veckor också. Är jag en dumt överpositiv person när jag säger så? Förmodligen. Men jag tror jag är positiv idag för att det nu närmar sig 24 timmar sen det kom någon blödning. Vågar knappt skriva det - för då drar det väl igång igen. Men jag hoppas verkligen att det var sista igår. Pågår det fortfarande på måndag så blir det ett besök hos gyn. För nu får det tamejfan vara slut på blödandet.
Publicerad 2013-10-18 16:53:19 i Allmänt,
Njuter av ickegraviditet. Aw.
Publicerad 2013-10-17 22:47:35 i Sorg,
Att gråta okontrollerat en halvtimme kan vara bra ibland. Nu är det gjort och förhoppningsvis är jag så slut så att jag somnar. Labil var ordet.
Publicerad 2013-10-17 12:26:44 i Allmänt,
Nu har det avstannat. Uppmuntrande sms och peppande samtal. Nu har det gått två veckor och folk har släppt det. Precis som kuratorn sa; alla andra är ledsna - men de behöver inte leva med det. Det här är er sorg. Ni kommer alltid att få leva med det.
Nu tror folk att det är ok igen. Jag har börjat jobba. Verkar må bättre. Men gör jag det? Nja, ibland. Men egentligen inte. Vissa dagar mår jag precis lika dåligt - och vill gråta hejdlöst och bara krypa ner under täcket igen.
Jag vet vad som är det enda som hjälper. Även om jag tror att jag alltid kommer sörja vår böna. och även om det bara blev just en böna. Jag vill bli gravid - det hjälper nog lite. men kommer det att hända? Och när i så fall?
Publicerad 2013-10-16 14:45:07 i Allmänt,
Adlibris:
Missfall, 2 böcker och 2 häften. Båda häftena har jag fått med mig från sjukhuset.
Ofrivillig barnlöshet, 2 böcker.
Bokus:
Missfall, 4 böcker (två av dem samma som adlibris) och 2 häften (samma som adlibris)
Ofrivillig barnlöshet, 2 böcker - ena samma som adlibris
Skandal med så lite litteratur inom området. Skandal. Man kanske skulle ta och skriva ett par böcker?!
Publicerad 2013-10-16 10:05:11 i Allmänt,
Oktober och november känns som en lång transportsträcka! Jag vill komma igång med att försöka igen! Jag vill komma igång nu! Men det blöder fortfarande. Tröstar mig med att möjligheterna iaf plötsligt är många igen. Då och då suger ångesten tag i mig igen - "tänk om det inte löser sig, tänk om det inte fungerar".
Det är även en transportsträcka i att komma i ordning i det vanliga livet igen. Jag vill flytta! Vill fixa med mina saker. Bygga bo och göra vårt nya hem till en mysig plats. Trött på Ikeakassar och lådor som det måste letas i ibland.
Oktober och november 2013 kommer gå till historien som skitmånader av trandportsträckskaraktär. Vill ha december! Vill va gravid igen!
Otålig är mitt mellannamn.
Publicerad 2013-10-16 07:33:58 i Försöknummer2,
Ibland undrar jag varför det går så fort att bli skickad till ivf. Tjänar sjukhusen på detta på något sätt? Jag syftar naturligtvis till landstingsfinansierade ivf-försök. Vi betalar ingenting, jo visst - för besöken. Men högkostnadskort fungerar. Och vem har inte högkostnadskort efter ett år av utredning? Jag undrar jag? Eller är de ute efter god statistik, så att de är snabba på att plocka in folk? De kan ju naturligtvis inte veta utgången av ett ivf-försök. Men jag antar att de har höga förhoppningar på ett par som oss som faktiskt kunde bli gravida en gång vis pergotime.
Misstänksam kanske? Och jag skiter som bekant i hur det går till! Bara jag blir gravid och går ett friskt barn. Men jag undrar jag...
Publicerad 2013-10-15 21:43:20 i Försöknummer2, Hopp,
Jag kan knappt tro det. Efter att ha "kräkts" idag - så tror jag mig vara uppe igen. Vi har fått ivf-kallelse. 12/11. 12 NOVEMBER. Kan det vara sant? Det är knappt en månad dit. Otroligt. 5/11 ska vi dock lyssna på fertilitetsspecialisten. Vad tror han. Men vi har ett datum iaf. 5/11 och 12/11. Kan det vara så att vi faktiskt blir gravida 2013 iaf. DET kanske jag inte ska hoppas och tro. Eller hoppas kan man ju alltid göra. Men kanske inte räkna med något. Är väl medveten om att ivf inte behöver vara lösningen. Men det är iaf ett delmål och ett möjligt slut på eländet. Min man vet inte än. Jag hoppas att han tar det bra, att han vill. Han har varit lite inne på att vi borde försöka med pergotime först - eftersom det faktiskt fungerade. Jag är kluven, jag tycker att han har en poäng. Samtidigt som jag är så desperat att jag verkligen inte bryr mig över hur det går till. Hur vi får vårt extremt efterlängtade barn.
Jag hade räknat med januari/februari. Inte november. November. Det är ju helt galet!?
Publicerad 2013-10-15 11:29:28 i Bitterhet, Ångest,
Bildligt talat så kräks jag. Benen viker sig på mig och jag vill bara gå hem. En till gravid på jobbet. Varför är det så jobbigt med sådana besked? Jag orkar inte. Hon har ju redan två! Varför kan inte jag iaf få en!? Barnen tar inte slut. Barnen tar inte slut. Barnen tar inte slut. Eller?
Publicerad 2013-10-14 20:53:52 i Allmänt,
I allt det här så vet man att man inte är ensam och att det finns de som har det tusen ggr värre. Det glömmer man när man är mitt uppe i det. Då ser man bara de som kan och de som "lyckas på första försöket". Det gjorde inte vi. Och när vi väl var där och det var dags för vår tur då var det ändå inte det. "En bok om ofrivillig barnlöshet" ger mig: det finns de som har det värre, vi är inte ensamma.
Publicerad 2013-10-14 19:34:41 i Allmänt,
Gick hem från jobbet ca 30 minuter, och sen gick jag ut och gick en timme till. Skönt att rensa hjärnan. Nu hoppas jag att jag kan sova gott inatt. Sugen på att träna, men hatar att träna när jag blöder, iaf om jag inte får använda tampong. Då skiter jag i det och går ut och går istället. Vill komma igång, få kroppen i trim igen, och framförallt få den gravid igen! Bra avslut på en skitdag iaf. Nu ska jag återgå till min bok om ofrivillig barnlöshet.
Publicerad 2013-10-14 13:31:00 i Allmänt,
Varför slutar det inte blöda?
Varför har jag mensvärk?
Varför kan ingen bara kasta på mig mediciner som löser alltihopa?
Varför kan jag inte ha en normal 28-dagars cykel?
Varför tog det sån jävla tid att bli gravid - som sen ändå bara slutar i missfall?
Varför kan vi åtminstone inte slippa missfall efter det här hemska året?
Varför? Varför? Varför?
Jag är så jävla trött och frustrerad idag. Vill bara gråta och skita i alltihop. Allra minst vill jag sitta på jobbet och syssla med totalt irrelevanta saker när tankarna bara går till missfall, blod och ofrivillig barnlöshet.
Publicerad 2013-10-14 08:09:04 i Allmänt,
Började blöda mer istället för att avta. Vad fan är det här? Sluta blöda nån jävla gång! Närmar oss två veckor från skrapningen. Och då skulle det vara över?! Vad händer? Jag vill bara att det ska sluta blöda! Vill ha en normal menscykel så att vi kan komma tillbaka till att iaf ha en sportslig chans! Bra start på måndagen - eller inte.
Publicerad 2013-10-13 21:41:44 i Försöknummer2,
Negativt graviditetstest idag. Skönt. Hoppas det är första och sista gången ett negativt graviditetstest är ett bra tecken.
Publicerad 2013-10-13 13:02:34 i Allmänt,
Börjat läsa. Den är bra - för någon som inte är insatt inom området. Kanske för vänner och familj? Själv tycker jag hittills att mycket är givna saker. Har kanske läst för mycket innan för att tycka att den ger så mycket. Har kanske tvingats att redan bli för insatt.
Hittills läst alla saker man kan göra vid ofrivillig barnlöshet; insemination, äggdonation, ivf etc. Ska nu börja med avsnittet om berättelser från verkliga livet..
Publicerad 2013-10-13 11:59:15 i Försöknummer2,
Hämtade ut min sista pergotimekur som jag hade på Apoteket från förra läkarens recept. Fick för mig att det skulle kännas bra. Vet inte om sånt försvinner annars? Kändes tryggare att ha det hemma. Längtar så efter att få använda det. Men har ju inte ens slutat blöda än...
Publicerad 2013-10-13 09:22:16 i Ångest,
Har haft någon typ av ångestreaktion under natten. Vet inte om det är en reaktion av barn och magar en hel dag - som har genererar ofantligt mycket känslor under gårdagen och som jag försökt hålla i schack. Förmodligen var jag helt slut. Men har istället knappt sovit inatt. Svårt att somna. När jag väl somnade har jag vaknat i någon slags panik flera ggr. Vad är det som pågår i huvudet egentligen?
Publicerad 2013-10-13 00:44:09 i Allmänt,
Gått helt ok. Jobbigt och skönt på samma gång. Vissa värre att träffa än andra. Men vad gör man. Lunkar på och försöker hitta guldkorn i allt det bittre och jobbiga.
Snart, snart måste det väl ändå vara vår tur igen. Eller? Va fan!
Publicerad 2013-10-12 08:07:55 i Allmänt,
Vaknar kl 8 och är nervös. Nervös inför dagen. Vill få det överstökat och åka därifrån och känna att det gick bra så att vi kan börja umgås normalt igen.
Publicerad 2013-10-11 20:04:37 i Allmänt,
Böckerna är här. Och jag ska läsa dem grundligt från pärm till pärm. Men först ska jag försöka (iaf försöka) ta lite helg från det här också.
Blöder fortfarande. Annars känns läget stabilt. Gråter inte okontrollerat. Har börjat få lite krigskänslor - vilket betyder att jag trots allt håller på att mobiliserar inför nästa kamp. Jag säger det igen - jag ska tamejfan va gravid snart igen!
Svennebanan kväll. Idol. Ett glas vin. Mjukisar. Ligger i makens knä.
Publicerad 2013-10-11 09:11:41 i Ångest,
Överlever nog det här. Det trodde jag dramatiskt nog inte förrförra måndagen. och jag är vanligtvis långt ifrån en drama queen. Ska träffa min bästa vän i helgen. Hon som har peppat och stöttat mig igenom hela förra året. Hon är - som jag skrivit om - gravid. Nästan halvvägs nu. Jag saknar henne och längtar efter henne. Samtidigt som jag har lite ont i magen och ångest inför att träffa henne och framför allt hennes mage. På telefon behöver man ju inte se den. Men nu blir det mer påtagligt. Vet inte hur jag kommer reagera och må. Var ska man titta? Fast hon vet allt. Hon vet att magar är det värsta för mig. Någon med tips?
känns konstigt att vara nervös för att träffa henne. Tråkigt. men jag kan inte styra det!
Publicerad 2013-10-10 22:16:00 i Hopp,
Klarat mig igenom en hel dag med jobb och övriga bestyr. Känns bra. Det kan jag lova att jag inte trodde för en vecka sen. Inte alls. Vi ska ta oss igenom det här. Sluta blöda. Om ingen äl kommer pergotime inom ett par månader. Annars ivf. Jag ska tamejfan bli på smällen 2014. Tamejfan!
Undrar var mina böcker är? 1-2 dagar sa adlibris. Adlibris tycks inte kunna hålla detta.
Publicerad 2013-10-10 15:55:36 i Allmänt,
Är normal idag. Gick upp. Duschade. Åt frukost. Åkte till jobbet. Normal. Fram till att folk började fråga. Berättade för två kollegor, 10-15 år äldre, som jag har förtroende för. De hade båda fått ett varsitt missfall innan de fick sina barn. Känner mig glad att ha berättat för dem. Känns skönt att någon vet sanningen. Alla andra tror att jag hafinfluensa. Hatar att ljuga, men ärligt, vad gör man.
Hoppas jag orkar prata om det mer och inför andra senare. Kanske hjälper det någon? Men just nu börjat jag grina när jag pratar om det. Så det går inte. Ser fram emot mina böcker.
Publicerad 2013-10-09 16:12:42 i Allmänt,
Ska göra en normal sak idag. Gå på banken. Asnormalt. Känns riktigt bra. Imorgon ska jag gå till jobbet.
Publicerad 2013-10-09 14:28:34 i Allmänt,
Känner mig helt ok idag. Sovit bra. Jobbat några timmar på förmiddagen. Ska träffa kuratorn - vet inte ens om jag behöver längre? Men tänkte ge henne en chans och gå hit och se hur det känns.
Jag hoppas och tror att det håller på att vända nu. Även om, som intejaginte sa, sorgen är randig. Skräckdagar kommer komma tillbaka. Den ena svart. Den andra vit. Idag har jag en vit dag. och nu ska jag försöka gotta mig i att det iaf känns ok.
Publicerad 2013-10-08 17:00:00 i Försöknummer2, Glädje, Hopp,
Just nu måste jag verkligen framstå som ett riktigt psyko. Idag har jag slitits mellan hopp och förtvivlan. Och fram och tillbaka igen. Och det är precis vad den här bloggen är till för. Ett andningshål för mig.
Det visar sig att jag har underskattat svensk sjukvård och bara tagit för givet att vi är körda på ivf-kliniken, iaf på landstingets bekostnad. Det visar sig att det är vi inte. För vi har fortfarande inga barn. Mailade ivf-kliniken i ren desperation. Hon beklagade vårt missfall och ska skicka en ny kallelse. En ny kallelse! Grät lite av glädje. Tårarna är aldrig långt borta för mig just nu...
Visserligen och säkerligen, blir vi satta i kö. Men vi är med i rullarna iaf. Om det nu inte plötsligt visar sig att vi kan själva (nåja - mha pergotime) igen. Känns som en oerhörd lättnad. Ivf kanske inte heller är svaret. Men vi är återigen garderade iaf.
Glädje och hopp. Känns välbehövligt.
Publicerad 2013-10-08 13:32:00 i Ångest,
Kände precis att jag började vända på saker. Började hoppas och tro lite igen. Beställde nya tester på billigatester.com för att börja kontrollera när min kropp vill sluta tro att den är gravid. Mailade ivf-kliniken. Hörde mig för om insemination. Började lite, lite.
Då ringer min man. Hans bästa kompis är gravid med sin tjej. I v13 förstås. Där vi skulle ha varit. De ska ha den 15 april, vi skulle ha haft den 19 april. Ångesten griper tag i en direkt. tillbaka. Kullkastad.
Ebbaspotatisar - bloggare - sa en gång när jag var riktigt bitter. "Tur att barnen inte tar slut". Försöket tänka på det nu. De tar inte slut, de tar inte slut...men var fan är de? Våra fruktansvärt efterlängtade bebisar!?
Nyårslöftet känns som bortblåst. Hur ska jag inte kunna bry mig om vad andra gör, när allt de gör är att skaffa fina friska ungar?!
Publicerad 2013-10-08 12:15:10 i Hopp,
Har två nyårslöften redan. Aldrig trott på sånt, nyårslöften, känns fånigt. Men nu behöver jag dra i alla trådar jag kan för att peppa mig själv:
1. Göra allt som står i min makt för att bli gravid under 2014.
2. Jobba på att försöka sluta bry mig så mycket om vad alla andra i min närhet gör. Fokusera på mig, oss, och vad vi kan göra för att få ett lyckligt liv. Tar alldeles för mycket energi från mig att bry mig om och vara avundsjuk på alla andra (som får barn - för det är mitt problem, i övrigt tycker jag om mitt liv).
Publicerad 2013-10-08 08:59:00 i Ångest,
Dagdrömmer om ägglossning. Vore så fantastiskt skönt om det kunde komma igång, och inte bli någon utdragen flera-månaders-process innan vi ens kan försöka igen. Är så fruktansvärt orolig över att det kommer bli så. Om någon bara kunde säga mig att om jag inte fått någon mens den 18 november så får du fuskmens på medicin med påföljande pergotime. Så vi iaf har en chans att ta oss tillbaka. Allt känns så fruktansvärt långt, långt borta nu! Alla chanser och möjligheter. Jag behöver dem, jag behöver den vetskapen att klamra mig fast vid. Känns som att det inte finns något annat i livet som är intressant eller med anledning stor att bry sig om. Jag håller förmodligen på att bli knäpp på riktigt.
Publicerad 2013-10-08 08:29:00 i Missfall,
Blöder mer och har ont i magen. Inget bra tecken. Varför blir det så?
Publicerad 2013-10-07 16:20:00 i Allmänt,
Har även beställt två böcker som jag tyckte att jag var värd. En om missfall och en om ofrivillig barnlöshet. Meddelar om de var något att ha. Sen ska jag låna ut dem. För att upplysa arrogant folk.
Publicerad 2013-10-07 16:16:28 i Allmänt,
Ansträngningen idag har bestått i att få klart med sjukskrivningen. Klart. Mitt personliga mål är att jobba på torsdag. Jag hoppas jag fixar det. Det jag är mest rädd för är att bryta ihop och börja grina på jobbet. Men jag får försöka stänga in mig om jag känner att det är nära.
I övrigt har jag noppat ögonbrynen, sjuk grej att komma att tänka på nu - men de såg för jävliga ut. Det var skönt att jag ens reflekterade över det. "Friskhetstecken" i guess. Slog på stort och bokade tvättid till imorgon och sopade altanen. Kände när jag gjorde det att jag behöver resa på mig nu. Komma igång med livet igen. Även med sorg i hjärtat.
Publicerad 2013-10-07 08:03:57 i Allmänt,
Om det vill sluta "blöda" innan helgen passerat så ska jag gå loss på träning nästa vecka.
1. Mer otränad än jag är nu har jag inte varit på länge.
2. Jag SKA bli gravid igen snart, bra att vara förberedd och kanske ha en starkare rygg denna gång.
3. Jag måste skingra tankarna! Desperat. Jag måste ta mig ur det här. Måste börja tänka framåt - på bra saker. Måste. Måste. Måste.
Publicerad 2013-10-07 06:56:00 i Allmänt,
Vaknar 5.30. Ingen anledning. Ska propsa på sjukskrivning några dagar till. Är väl nervös för det antar jag. Vad gör jag annars? Fixar det inte? Behöver några dagar till. Bara några.
Vad gör man om man vaknar 5.30? Man hittar bloggar att läsa. Massor av, för mig, nya bloggar. En skön känsla - ännu fler - vi är verkligen inte ensamma i detta. Samtidigt fruktansvärt ledsen över hur många det är som har det på det här viset. Vissa har försökt och kämpat för att få ett barn i 5-6 år. Skräck. Sorg över deras situation. Förhoppning om att vi inte kommer hamna där. Försöka förstå att vi mycket väl också skulle kunna hamna där - att måla fan på väggen? Kanske? Men jag antar att jag mentalt börjar försöka förstå att det här kanske bara är en början på en massa skit vi har framför oss. Vem vet?
Publicerad 2013-10-06 19:30:00 i Missfall,
Trodde nästan det skulle va slut ikväll. Inte kommit något på hela natten eller dagen. Men se nej. Där kom det lite till. Fan också.
Publicerad 2013-10-06 17:16:45 i Allmänt,
Mamma & pappa är här. Skönt. Har bestämt att jag tänker va hemma mån-ons. Hoppas inte läkaren har något emot det och snällt skriver sjukintyg imorgon. Gör han inte det så får jag koppla på mig någon timme och sjuka mig igen. Ta den karensen. För jag fixar det inte riktigt. Behöver få gråta ett par dagar till innan jag måste ta tag i mitt liv och gå tillbaka till den bittra verkligheten.
Publicerad 2013-10-06 09:05:10 i Bitterhet,
Jag har ingen - men behöver definitivt en plan. Något att klamra sig fast vid. Det jobbiga är att jag inte kan styra över planen. Återigen: kan någon berätta för mig att det kommer ta ett år att bli gravid så kan jag kanske så småningom finna mig i det. Men jag vet ju inte? Speciellt inte vid hyperoregelbunden mens.
1. Det ska sluta blöda efter skrapningen (blödning och blödning, men den bruna flytning som kommer ur mig)
2. Ha sex igen. En vecka efter blödningen slutat får vi ha sex igen.
3. Ägglossning (jag misstänker att läkaren kommer vägra att ge mig pergotime, iaf fram tills att jag fått en egen mens - vilket uppenbarligen kan ta 40-100 dagar. Om inte missfallet förvärrat den situationen också)
4. Pergotime (det fungerade på andra försöket denna gång - dubbel dos=första försöket?)
5. Bli gravid
6. Få behålla och genomgå full graviditet
Ok. Jag har en plan. Ångesten är ofrånkomlig ändå: kommer planen att vara en sexmånadersplan eller är det en treårsplan? Eller ska vi bara ge upp och ställa oss i adoptionskö? (Missförstå mig inte - jag skulle kunna adoptera imorgon oavsett om jag var gravid eller ej, där handlar det också om tid och pengar).
Publicerad 2013-10-06 08:17:00 i Bitterhet, Missfall,
Vill inte behöva vakna. Vill inte ta mig igenom en dag till. Orkar inte.
Jag har slutat med mycket sen det hände. Jag går inte in på Facebook eller Instagram. Vill inte, vågar inte. Är rädd för bebisbilder och nya besked. Gick in en gång. Då var det "ett nytt mirakel har kommit till världen". Jag klarar det inte. Av respekt för vad andra går igenom tänker jag inte skriva en rad på Facebook den dagen det går hela vägen för oss. Allra minst lägga ut ett foto. Det finns säkerligen någon som jag som tycker det är jobbigt i den stunden. Vill inte utsätts någon annan för det. Dessutom vet de som ska veta. Så jag förstår faktiskt inte denna "pepprbilderböcker bilder på Facebook? Inte som gravid. Änny mindre nu.
Jag tog raskt bort alla appar; namnkällan, gravappen etc. Såklart.
Läste ett antal bloggar. Parallellt med de barnlösbloggarna jag läste - och fortfarande läser. Det har jag slutar med tvärt. Tål inte att se en annan blogg om lycka, glädje, mage och första sparken. Inte om det inte kommer från en barnlösblogg. De som kämpat. De som i min värld har gjort sig förtjänta av lite glädje och en förhoppning om vändpunkt i livet.
Ja. Jag är missunnsam och bitter. Jag tänker vara det. För det är jag just nu.
Publicerad 2013-10-05 14:06:00 i Längtan,
Tror det gör det extra jobbigt att vi lever i något slags mellanting, där vi inte har vårt eget hem att krypa in i. Vi har alla våra kläder nerpackat i ikeakassar och väskor. Och allt det andra i kartonger. Vi kommer inte åt dem. En känsla av extra onormalt gör det hela ännu värre. Vill ha mina saker. Söka tröst i att iaf ha ett eget hem. Längtar till 2 dec. Men mest av allt längtar jag till den dag då vi har vårt första lilla barn. När blir det?
Publicerad 2013-10-05 07:00:00 i Missfall,
Vaknar och vill inte tro att det är sant. Vi måste börja om. Vi måste stå och se på också under denna babyboom bland våra vänner, fem stycken inom loppet av två månader. Jag får ångest. Panik. Vet inte var jag ska ta vägen? Vet inte hur jag ska klara det? Hur hanterar man ett missfall? Jag kan för mitt liv inte hitta en väg ur. Trodde det skulle bli lite, lite bättre för varje dag. Tyckte jag såg början på lite, lite bättre igår - men idag är jag nere på botten igen.
Publicerad 2013-10-04 23:59:41 i Missfall,
Kraven på mig själv har sjunkit en aning efter en sån här händelse. Idag har jag tagit mig igenom dagen med ynka tre gråtattacker. Känner mig nöjd med det.
Publicerad 2013-10-04 13:47:00 i Missfall,
Efter skrapningen igår mår jag fysiskt bra. Kroppen känns tom, det känns konstigt tomt. Men det konstigt tomma är väl mer psykiskt. Så jag får nöja mig med beskrivningen "tomt" om jag nu ska prata fysik. I det hela stora känns det bra. Och jag hoppas att det är så bra i kroppen som det känns. Att allt är ute. Att kroppen nu fattar att jag inte är gravid. Och att den vill återställa sig - och gärna vill bli gravid igen.
Blödningar har jag nästan inga alls. Om jag ska vara detaljrik så skulle jag beskriva det som bruna större flytningar. Men egentligen inga blödningar. Bruna spottings kanske är rätt benämning. Jag hoppas att det fortsätter så, och inte blir till en massa blödningar. Vore ju guld om det kunde ge sig om någon vecka. Vi får se?
Publicerad 2013-10-04 08:30:00 i Missfall,
Skrev precis ett långt svar till www.intejaginte.blogspot.se och insåg att det kändes som ett helt inlägg som kanske fler har erfarenhet av - ni som tyvärr drabbats av missfall. Det berör ämnet "att gå vidare". Den läkare vi träffade i tisdags sa att vi ska vänta en mensperiod. Läkaren som opererade mig sa att vi ska vänta ett par mensperioder. Vi blev igår hemskickade med en massa informstion. Bl.a. ett papper där det stod: "Missfallsrisken är inte ökad om du skulle bli gravid direkt, men ur psykologisk synvinkel rekommenderas att du väntar med nya försök troll efter nästa normala mens". Hur fan ska man tolka dessa tre olika besked?
Ur mitt psykologiska perspektiv behöver jag bli gravid. Nu. Ingenting annat hjälper. Även om graviditet numer kommer vara en ordentligt ångestfylld period? Ska man få missfall igen och igen nu?
Min största ångest rörande detta är att jag har så fruktansvärt oregelbunden mens. Mellan 100-40 dagar, och vem vet vad allt detta gjort kroppen till NU? Vad fan gör vi? Allt vi vill är att bli föräldrar!
Publicerad 2013-10-03 07:20:30 i Missfall,
På väg mot skrapning. Ångest.
Publicerad 2013-10-02 22:36:59 i Missfall, Sorg,
Imorgon är det dags. Vi säger hejdå ordentligt till det som kunde varit och ska försöka gå vidare. Hur är fortfarande jävligt oklart. Men det är alltså vad vi måste göra. Känns som veckor sedan det hände. Samtidigt känns det som att det var någon timme sen. Allting fortsätter att utspela sig framför mig. Om och om igen.
Publicerad 2013-10-02 11:29:00 i Missfall, Sorg,
Kuratorn igår på sjukhuset var inte den bästa upplevelse jag haft. Hon kändes mer intresserad av att själv prata än att låta oss prata. Plus att samtalet riktades främst till mig. Det stör mig. Det är vi som förlorat ett barn (det är så jag ser det, alla andra tycker kanske att det är ett embryo och inte mycket värt eftersom det inte var funktionsdugligt iaf - men för mig är det vårt första riktiga försök till ett barn). Det är inte jag som förlorat ett barn. Min man är lika ledsen han. Javisst det är jag som ska opereras. Javisst det är min kropp vi kommer få vänta på ska återställa sig. Men det är vi som gör det här. Det är vi som ska bli föräldrar. Det är vi som sörjer något ingen annan kan sätta sig in i, det är vår upplevelse.
Publicerad 2013-10-02 11:23:00 i Missfall, Sorg,
Avbokat tid hos sjukgymnasten. Ringde barnmorskan och trodde jag skulle få prata in på telefonsvarare för avbokning av tid hos henne och tid hos ultraljudet. Hon svarade. Hon sa att hon hade tänkt ringa mig och kolla av och höra hur vi mår. Vi. Gillar det. Fick ångest och började gråta när hon svarade. Men i slutändan var det ganska skönt att prata lite. Hon sa att vi skulle se till att prata med läkaren imorgon efter operationen. Se till att ha en plan för vad som händer nu. Hon vet ju hur lång tid det tog att komma hit. Så hon förstod väl även hur viktigt det är för oss att ha en plan. Annars skulle jag ringa henne om jag inte var nöjd med svar från läkare så skulle hon ta tag i det sa hon. Plus att jag var välkommen dit och prata med henne om jag ville. Kändes bra. Även om jag grät mig igenom hela samtalet. När tar tårarna slut?
Publicerad 2013-10-02 09:27:00 i Missfall, Sorg,
Kan KBT vara något? Vet inte, mailat en klinik idag och kollat priser och hur det går till. Vi får se?
Hemma fortfarande. Måndag - en av mitt livs värsta dagar. Tisdag - gråt, gråt, gråt. Onsdag - nu ska jag ta mig igenom en till. Imorgon skrapning. Kommer det kännas bättre när den är utskrapad? Vårt lilla liv. Eller kommer det bli ännu värre? Så definitivt. Hur länge får man vara hemma? Jag orkar inte ens tänka på att jag ska jobba. Hur fan ska jag kunna bry mig om jobbet? Får ångest av att tänka på det också. Är man svag då - om man inte orkar jobba? Har aldrig varit sjukskriven i hela mitt liv. Kanske en vecka någon gång om jag har haft influensa eller något. Men aldrig annars. Man måste tydligen ha läkarintyg från nästa vecka. Hur gör man, hur får man det?
Värst är att vakna, då väller allting över en igen.
Publicerad 2013-10-02 04:56:00 i Missfall, Sorg,
Det är som en film, minnet av händelsen hos barnmorskan när det började gå upp för mig att det här gått åt helvete. Hur hon satte igång ultraljudsmaskinen. Tittade lite och sa "den här lilla är lite tidigt att ta kubtest på den är ju bara 8-9 veckor". Nej - tolv ska den vara. Sa jag. Hon blev nervös då. Tittade lite till och sa att hon skulle ta med sig siffrorna och räkna. Men att vi måste titta på den vaginalt också. Man behöver inte det i vecka 12 har jag läst. Alltså var något fel. Har sett bilder på kubtestultraljud från vänner. De var inte så små som vårat foster på skärmen, man kunde se att de var människor. Våran var fortfarande en "alien". Alltså var något fel. Det där scenariot spelas upp i mitt huvud om och om igen. Jag vill ta bort det. Orkar inte se det igen, och igen. Det trycker mot bröstet. Hur ska jag ta mig upp?
Publicerad 2013-10-01 13:51:00 i Missfall, Sorg,
Ännu en term jag inte trodde att jag skulle behöva bli närmare bekant med. Skrapning. Låter hemskt. Det känns hemskt. Men som det rätta alternativet i den situation vi ställs inför där tabletter i ensamheten hemma är alternativet. Som kan resultera i ett behov av skrapning senare iaf. Nej. Jag vill försäkra mig om att jag får bort allt så fort som möjligt. Enda sättet för mig att kunna gå vidare, är att kunna gå vidare så fort som möjligt. Jag vill bara krypa ner under en sten och dö samtidigt som hoppet ändå finns där djupt inne någonstans. Vi vill ju ha barn! Någon gång måste det väl ändå vara vår tur?!
Publicerad 2013-10-01 08:31:00 i Missfall, Sorg,
Gråten. När tar den slut? Vaknade gråtandes i morse. Ångest. Det trycker mot bröstet. Läkaren idag. Ska bestämma om vi ska skrapa eller äta tabletter. Vill skrapas. Vill få bort allt och börja om, när vi orkar igen. Skrapa bort det lilla liv som vi kämpat så för att skapa. Jag kan inte förstås att det händer. Kan inte.
