Adoption
Ett hetare ämne än jag trodde. I min naivitet trodde jag att detta är ett fenomen som de flesta skulle kunna tänka sig. Personligen är det något jag funderat på sen innan våra småissues med graviditet knackade på. Och som gravid kan jag mer än gärna adoptera. Gärna två. Det enda jag har emot det - som jag förstår orsaken till men som ändå "förstör" det för mig - är tiden det tar och alla pengar det kostar. Att få vänta år ut och år in är hjärtskärande tycker jag. Alla fina föräldrar där ute, utan barn. Som inget hellre vill än att få någon att lägga all sin kärlek och omtanke på. En kommentar från nyligen: "jag är hellre barnlös än adoptivförälder". Menar du verkligen det? Alla har naturligtvis rätt till en åsikt och bestämma hur de lever sitt liv. Men ovan kommentar har jag svårt att förstå. Ett barn är ett barn.
