Bröstkris
Har haft, och har fortfarande, en ganska rejäl bröstkris idag. Och bröstkris för mig betyder att jag inte känner något i brösten, inte på hela dagen. Det lugnar mig något att det hänt förut, och att vi några dagar senare fick se sprattel och hjärtslag. Men det oroar mig ändå, för varför skulle det inte kunna bli missfall efter det?
I vanlig ordning finns det ingenting jag kan göra åt saken. Det är bara att härda ut. Och hoppas på det bästa. Jag vet ju det. Men det är föga lugnande eller tröstande.
Min bästa vän sa: "oj - tänk att det strax är vecka 12". Ger mig inget lugn överhuvudtaget. Har varit där förut. Har läst om fostrets utveckling i vecka 12, och min egen kroppsliga resa. Bara för att landa i missfall senare. Då det bara visade sig vara en "bluff", allt det där vi läste hände aldrig oss. Det finns inget som lugnar. Det är väl bara att konstatera.
Ge mig KUB och en förhoppning om lycka. Negativt inlägg. Negativ dag. Sorry.
