dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Helt slut

Publicerad 2014-12-17 08:12:37 i Livet som mamma,

Hon har slutat med sin ganska fina sömninledning i livet. Hon somnar lätt men så fort man lägger ner henne så vaknar hon. Vi kallar henne powernapparn och vet inte riktigt vad vi ska ta oss till? För tredje natten i rad har jag sovit sittande med henne i Björnselen. Går att lirka ner henne i sängen när sista timmarna om det vill sig väl..men jag är helt slut på dagarna. Närhetsbehov? 

Det värsta är att man inför kvällen och natten går runt och har ångest..hur ska natten bli? Går det åt rätt håll? Eller kommer det bli en ännu värre natt? 

Sen har vi funderingar kring om hon kan ha kolik. Kanske en lättare form, men hon är hemsk på kvällarna nu. Men glad och nöjd på dagarna..får bli met funderingar kring kolik sen, nu har hon somnat om i mina armar och jag ska försöka göra detsamma..

Kommentarer

Postat av: Drommarochlangtan.blogg.se

Publicerad 2014-12-17 14:44:54

Sådär hade vi också. Hon sov bara på oss. Jag tror att det är nån typ av närhetsbehov och det GÅR ÖVER. Jag skulle vilja säga njut av att vara nära men jag vet hur det är, man blir tokig! Det tog ganska lång tid innan vi kunde lägga ner henne i sängen för vila. På nätterna sov hon mellan oss några timmar men sen tog jag upp henne så hon fick sova på mitt bröst sista timmarna. Jag vet att spädisar inte ska sova på mage men ärligt talat sket jag i det...
Vi har fortfarande en powernappare här hemma som sover max 30 minuter åt gången i sängen, förutom när vi är ute och åker bil/går med vagnen...då kan man ha tur och hon sover 2-3 timmar...

Svar: När gick det över för er? För man blir faktiskt tokig! Sen kan det ju vara olika förstås, men man kan ju försöka njuta om man vet att ett slut är någotsånär nära.. Ja jag har ju henne i lite upprätt läge på mage också..i selen. Det går inte annars..hon vägrar sova...
Anna

Postat av: Drommarochlangtan

Publicerad 2014-12-18 07:40:52

Ja du vad kan hon ha varit...8-10 veckor kanske? Jag lärde mig till slut att bara låta det vara, fast det var sjukt jobbigt. Hon fick sova på mig, jag satt i soffan typ hela dagarna...förutom när jag tig promenader som typ var min räddning. Tror man måste lära sig att göra det som funkar för en själv...råd och riktlinjer är bra till en viss gräns men jag blev till slut frustrerad och sur på alla "har du provat...." "När jag.....så började hon sova länge i sin säng" osv. Visst kan man testa men när inget fungerar blir man sååå trött. Bättre att låta dagarna gå som de går, det är
Betydligt lättare nu när man insett att det inte är nån idé med rutiner och annat utan låta lillan vara chef...det kommer andra tider! :)

Svar: Ja hoppas att det tar ett slut vid åtta veckor då..senast..😛 Nu har min mam googlat fram hur farligt det ät för ryggen att de somnar i Björnselen..men vad f-n ska man göra när det är det enda som fungerar..? Promenader räddar nog mitt psyke också. Få ha sin kropp ifred en stund, komma ut och röra sig lite! Så tack godegud för att hon köper vagnen (peppar, peppar). Och du har rätt, hon får helt enkelt vara chef!
Anna

Postat av: Hannah

Publicerad 2014-12-18 10:58:33

Det är verkligen frustrerande när bebisen inte vill släppa dig ens för en sekund (speciellt med första barnet för då är man ovan att ha någon fastklistrad vid en, även vid toabesök och dusch osv!) Elis ville bara bli vaggad och buren och så fort man vaggade honom sittandes så gick det ICKE! Ingen skillnad för honom tyckte vi om man står eller sitter och vaggar men jo, det var viktigt ;) Han var mest nöjd av att ligga i vagnen så vi gick milvis varje dag, men då fick ju inte jag vila samtidigt. Vega hon var nöjd oftast men sov bara på mig, det var bara att acceptera. Rätt som det är så vänder det, och oftast vet man inte ens vad man gjort? Är det kolik så brukar det gå över efter ca 3 månader, men många barn verkar mer missnöjd på kvällen. Förstår ångesten inför nätterna, de blir så evighetslånga när man är vaken med missnöjd bebis...kämpa på <3

Svar: Ja det är jobbigt att ha en klistrad på kroppen, samtidigt som det är härligt på ett sätt.. Men det är nog som du säger - ovant är nog en stor del i det. Och ja det är lustigt att de känner av att man sitter! Hur är det möjligt? Vaggandet blir ju detsamma! Eller?! ;) det där med promenader är skönt - för det är samma här - tackolov! Men ingen vila förstås.. Tack, vi kämpar på!
Anna

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela