Ruvardag 10
Japp, då firar vi då - tvåsiffrigt antal ruvardagar, yeeyh!
Hur firar vi då? Vi och vi, men jag: Jo, jag har faktiskt (efter uppskjuten frisörtid i december) äntligen bokat en ny tid och infinner mig 10.00 hos frisören för att få barret en smula klippt i kanten samt slingat. Ser fram emot det och tycker att jag är värd det. Trots att klirret i kassan blivit groteskt lågt i och med sjukskrivningen.
Det börjar avta i ömmande bröst. Jag vet inte hur jag ska tolka det? Men av någon anledning tar jag det som ett bra tecken. Skulle kunna dela upp mitt ruvande i tre delar: De första två dagarna, insättningsdagen och dagen efter, kände jag ett lugn: klart jag skulle bli gravid, såg mig som "gravid tills motsatsen var bevisad". Men något hände och den senaste veckan har varit hemsk. Jag har fokuserat mer på nästa försök, och googlat mer på adoption än graviditetstecken. De senaste tre dagarna, i dag inräknad, har jag känt mig sur - konstant sur och irriterad. Huvudvärk har smugit sig på i tid och otid, brukar aldrig ha huvudvärk annars. Fick dessutom ett hastigt och lite läskigt yrselanfall igår. Så plötsligt - igår - så infann sig ett lugn hos mig. Det har vänt och jag känner mig positiv igen. Är egentligen rädd för att skriva det - men jag har fått för mig att jag är gravid. Att det är därför jag känner mig så jäkla sur och irriterad, att det är därför jag har ont i huvudet. Och att det också är därför jag känner ett lugn. Jag har ingen aning? Kommer säkert få äta upp den meningen senare. För allt det jag känner kan ju lika väl ha med lutnius att göra, man äger ju inte riktigt sin kropp under en ivf-behandling. Men jag ska försöka utnyttja det lugn som lagt sig över mig till min fördel såklart. Försöka njuta de dagarna jag känner så här. Vips så vänder det igen och jag blir negativ.
När (om) hade ni tjuvtestardag vid ruvning?
