Ruvardag 11
Nu är jag nervös på riktigt över att gå på toaletten. Speciellt efter gårdagens drama. Rädd för att hitta blod. Rädd för att allt ska vara över. Räknar man lite hur saker brukar te sig för min kropp så var BIM igår. Om äggplock är ägglossning. Kände av att det rann i trosorna när jag var ute och gick, fick ångest och ville bara slita av mig byxorna för att kontrollera. Naturligtvis gjorde jag inte det. Men pinnade på ganska friskt hem, hem till toan, ner med byxorna, PUH, inget blod! Bara den där jäklar lutinusen som ger en känsla av att det fullkomligt forsar flytningar ur mig!
Brösten ömmar inte mycket längre. Och de är något mindre än de var när de var som störst. Inget annat egentligen (förutom - återigen - mensvärkdramat igår) vilket på ett sätt känns bra. Den gången jag var gravid var det ett talande tecken: avsaknad av just tecken. Brösten blev större och ömmande senare, några veckor in i graviditeten. Förutom den där "dragningen" som jag längtar efter så vilt!
Ja, nervös är bara förnamnet. Skönt när det är över. Oavsett resultat så ska denna vånda bli skön att lägga bakom sig. Hoppas att jag inte behöver befinna mig i den här situationen igen på några år.
Är det någon som vet om lutnius "skjuter upp" mensen. Läser en massa olika i vanlig ordning. Borde kanske ringa kliniken och fråga, står inget om det i FASS...
