Ruvardag 14
Idag var den egentliga tjuvtestardagen. Men tjuvtestandet är över. Nu inväntar vi bara tisdagen så att vi kan testa med klinikens test och meddela dem att vi har plussat. Lycka. Kommer bli ett fint samtal om jag känner dem rätt. Sånt engagemang som jag hittills känt därifrån, och så nu få höra av sig med detta resultat, det känns fint! Tror de kommer bli jätteglada för vår skull.
Nu funderar jag lite på hur länge man är "kvar" på kliniken? Hade jag fått bestämma hade jag gärna varit kvar graviditeten ut. Men så är det ju inte förstås. Men jag förutsätter att de iaf vill kontrollera en med ett UL innan man släpps "lös" till vanliga vården. Att man får se ett hjärta slå i vecka 7 eller så? Sen ska jag jobba på att få ett extra UL innan det är KUB-testdags. För jag tänker inte - som sist - gå och tro att jag är gravid i tre veckor bara för att dyka upp på ett KUB-test med dött foster i vecka 12. Klarar inte av det igen.
Kan inte tiden bara gå fort, fort nu! Vill vara i vecka 15, typ. Men just det, jag ska börja lära mig leva i nuet. Njuta av varje stund, inte alltid längta bort. Största utmaningen ever i den här situationen. Kan ingen bara ge mig en spåkula som räcker till november, så jag vet, vet att allt går bra, och att vi äntligen blir föräldrar i år till slut trots allt!
Känner lite mer nu. Fortfarande ömma bröst - men bara när jag trycker på dem. Men har också en envis mensvärk som dröjer sig kvar. Har noterat att den försvinner lite när jag rör på mig. Är naturligtvis livrädd att det ska bero på ett tidigt missfall. Men hoppas innerligt att vi pratar växtvärk!
