dujaghanvi.blogg.se

Tror vi fått in snitsen nu. Min man tog den ena och jag den andra. Sittandes. Inga konstigheter. Så skönt, kändes knappt. Kanske avdramatiserade det genom att ta den vid matbordet i samband med middagen. Bra. Nu är jag inte lika nervös inför de återstående åtta sprutorna med Menopur/Orgalutran! 

 

Trevlig helg! 

Fått samtal från kliniken och ska höja min menopurdos från imorgon till 150ie, och idag påbörjas orgalutransprutorna. Endast en liten "finlirsjustering" hävdade barnmorskan - så inga konstigheter. Nytt VUL på tisdag. Spännande! 

 

Lite illamående, trött och öm i magen nu. Så nu blir det vila. 

Då var det första vulet genomfört, vilket såg bra ut, och det känns som att allt är normalt. Iaf, i detalj så såg hon många äggblåsor, men hon tittade bara på ena äggstocken. Den hade ca 8 som hon tyckte var på g och såg ut att vilja bli större. Men äggblåsor är ju ingen garanti för ägg, och hon kunde inte heller säga hur de skulle utvecklas. Så, för tidigt helt enkelt. 

 

Det togs även ett blodprov, och bedömning ska ske - baserat på äggstockens framfart och blodprov - om dosen menopur ska höjas eller ligga kvar. Jag har tydligen en ganska låg dos. De ska ringa i eftermiddag för ett besked, och för att meddela om jag ska börja med orgalutran idag också. Så, cliffhanger på den helt enkelt.

 

Rörande den lilla diskussionen som pågått rörande hur man ska bete sig vid själva sprutandet så passade jag på att fråga vad som var bäst, sitta? Ligga? Stå? Fläskgrepp eller ej? Och fick följande svar:

Fläskgrepp är bra, då sticker man inte rakt in i magen, plus att det bedövar lite att man nyper ihop. Ligg inte, då får du mindre fläsk att greppa tag i, stå inte - om det nu gör ont - för då kan du spänna dig mer, sitt ner - då är du som mest avslappnad samtidigt som du kan få tag på fläsket lättast. 

 

Jag var ju tvungen att även passa på att fråga om förmodat äggplocksdatum. Det kunde hon inte svara på med säkerhet, men gisningsvis fredagen den 7e eller måndagen den 10e. Can´t wait!

 

 

Känns som att jag har en dunderägglossning på gång. Uppsvälld som tusan och mensvärk och öm. Har blivit mer och mer under hela kvällen. Precis som vid ägglossning, fast gånger 5. Hoppas det är just så, ägglossning gånger 5. Det får vulet imorgon utvisa. 

Känner mig uppsvälld och lite, lite illamående. Tar det som ett gott tecken. Som att något håller på att hända. Det var skönt att det kom, för jag började fundera på om man inte borde känna någonting av sprutorna nu, så här dag 4. Samtidigt ska jag bara vara glad att jag inte har haft en massa krämpor antar jag, har förstått att vissa kan må riktigt dåligt under behandlingen. 

 

Nervositeten börjar bli värre inför imorgon. Hoppas allt ser bra ut! Hoppas, hoppas, hoppas!

Hoppas nu innerligt att de kommer förvånas på kliniken imorgon över hur bra det ser ut. Hur många ägg de tror sig kunna plocka ut och ja - äckligt positivt hoppas jag att det blir helt enkelt.

Vi får se imorgon.

 

Igår tittade jag på "Drömmen om ett barn" - igen - på tv3play. Det par man fick följa under själva äggplocket fick ut 3 ägg, och sjuksköterskan sa att det var normalt. Att allt är normalt, för att alla har olika förutsättningar, och därmed är allt normalt. Och hon har ju rätt. Man kan inte gå runt och hoppas på 15, för det kommer förmodligen inte hända. Men det är klart att det vore trivsamt. Och allt kanske är normalt. Men, man vill ju vara onormalt bra på att göda ägg, iaf i den här situationen. 

 

I hemlighet hoppas jag att det ägg som förhoppningsvis sätts in i oss om ett par veckor delar sig och blir två. Det vore fantastiskt att få tvillingar. Men nu ska jag inte bli girig, lycka vore att få barn överhuvudtaget, men det vore häftigt med två...

Gjorde lite ondare igår, min mans första spruta. Han tyckte nog nästan att det var läskigare än vad jag tyckte. Men vi lyckades - så all good. Nu måste jag nog komma över detta och peta in den själv. För vi kan ju inte springa på toaletten tillsammans om vi är någon annanstans vid något tillfälle när sprutan ska tas. Jag har ju provat. Det gick ju bra. Ändå känns det jobbigt. Vet inte riktigt varför? Speciellt med tanke på hur peppad jag är på ivf just nu. Men det tar emot. Jag kan inte förklara det på annat sätt. Det är garanterat en vanesak, och kommer jag väl till skott en gång så kommer det säkert gå jättebra de påföljande gångerna. Men. Ja, jag kommer aldrig bli sprutnarkoman. Det törs jag inte. 

 

Är detta nyckeln? Pusselbiten som fattades? Jag hoppas så innerligt att det är det! Aldrig sett så många sprutor i hela mitt liv! 

Mitt humör har förändrats avsevärt sen det fantastiska beskedet om ivf-go igår. Vi slapp ett no-go. Vi slapp det. Har fortfarande svårt att tro det och tittar med jämna mellanrum på sprutorna och ser fram emot att klockan ska slå sprutdags. Vilket är lite sjukt, men det skiter jag i att det är, för jag är extremt förväntansfull inför detta. 

 

Min man är bara så orolig att det inte ska gå. Och han känner själv att det skulle vara ok. Han tror att om det inte går nu, så går det någon gång under våra tre gratisförsök. Vad han inte längre tycker är ok är att jag skulle må ännu sämre igen. Eller - ok tycker han att det är - men han vill inte att jag ska må dåligt, eller ännu värre - sämre.

 

Vi får ta det för vad det är. Detta är åtminstone ett faktiskt försökt. Även om resultatet kan vara nedslående om några veckor (eller innan dess om äggen varesig blir många eller av god kvalité) så kan det ju faktiskt även resultera i ett barn. Det skulle faktiskt kunna bli så. En hissnande lycklig tanke. Behöver några sådana. Happy thoughts, de har lyst med sin frånvaro under en längre tid. 

 

Äntligen fick jag tag på dem. 17.00 fick jag veta att vi fick börja. 18.00 var vi på Apoteket, 19.00 tog jag första sprutan. Kan knappt tro att det är sant, att vi är på väg på riktigt. VUL på fredag för kontroll av tillväxt. Så jäkla glad! 

 

Kliniken är förlåtna ;)

Fruktansvärt nervös. Känns som att livet just nu cirkulerar kring detta samtal. De öppnar om 30 min. Sitter som på nålar. 

Idag har jag samlat mod till att träffa en 3-månaders. Han var förstås bedårande. Och det gick över förväntan, kanske mest för att hans föräldrar är ganska avslappnade "icke-föräldrar-typer". Alltså - inte allt fokus på barn. Utan de pratar mest om annat, och daltar inte en massa. Skönt. Sån ska jag bli när jag blir förälder.

 

De blev gravida "av misstag". Hur känns det? Återigen - så fruktansvärt, fruktansvärt orättvist. 

Förra graviditeten fick jag vad jag klassade som ett spökstreck på BIM. Alltså - assvagt streck på en sticka från billigatester.se. Ger de stickorna utslag tidigare? Har fått sådana indikationer när jag surfat runt lite. 

 

Testade med CB idag. Inte ett digitalt, utan det andra som ska ge ett plus i rutan. Hade inte kunnat vara mer minus. 

 

Men efter varje timme som går utan mens, eller indikationer på mens, så ökar naturligtvis hoppet. Vet inte hur jag ska hantera det? Hur jag ska tolka detta? Fan också, kom nu mensen - slå hål på falska förhoppningar och låt mig bÖrja trycka sprutor i veckan! 

Mitt i natten. Ligger vaken. Mannen snusar bredvid mig - ett rogivande ljud som får mig att må bra. Men kan trots det inte sova. (När han börjar snarka blir det värre ;) 

 

Har haft mensvärk till och från under dagen. Haft underliga - något färgade flytningar - men ingen mens, eller spottings. Vet inte vad det är? Tänker att min lutefas - som varit det enda frekventa (12 dagar) - plötsligt har ändrats. Eller ännu värre - mensen dyker inte upp alls nu när ivf står på spel. Eller det kanske det inte ens gör iaf iofs.. 

 

Jag vet vet inte vad jag ska tro? Jag vill bara få sova. 

Ingen mens men väl mensvärk. Den kommer nig efter 16. Min vanliga tur... 

 

Har hänt så mycket på jobbet idag så jag knappt orkar tänka på att det förmodligen inte kommer bli någon ivf.   

 

Mer er om det senare, det och en mensuppdatering. 

Flytningar, hur är det med dem? Försökt googla mig till om de avtar eller om det blir mer av den varan innan ett graviditetsbesked resp. ett mensbesked? 

 

Det är säkert som med allt annat. Olika för olika människor.

Nej - inget testknarkande denna gång. Väntar snällt på mensen och hoppas att den kommer fort. Måtte vi få plats för ivf!!!

Skulle man kosta på sig ett gravtest imorgon? Inga dragningar (som jag så starkt längtar efter inför varje BIM). Men ändå inga tydliga mensindikationer. Eller bita ihop och vara skengravid en dag? Få känna lite förhoppningar. Fast vad gör det om de rivs itu på fredag? Då kan jag istället riva dem imorgon. 

 

Ja herregud. 

 

 

Jahaja, vad ska man tro, vad ska man tro? Att mensen kommer på lördag (jag som kaxigt trodde den skulle komma senast onsdag!) och att ett telefonsamtal till IVF-kliniken på måndag resulterar i ett negativt besked. BIS. Beräknad Icke Start. Att meningen är att vi inte ska ta oss till IVF för att pergotime fungerar andra gången? Ibland glömmer jag tamejtusan bort vad det är vi håller på med, vad som är målet bland alla hormoner, tårar och räknande av dagar. Nu vore det fint med lite mens så att hjärnspökena kan släppa och vi får ett besked om start eller ej. Så att jag får gråta en skvätt över mensen och orättvisan i att inte få IVF-start - något jag levt på de senaste sex veckorna. Och sen ta nya tag och ställa in sig på nya datum.

Undrar naturligtvis även om det är så här de kommer göra varje gång på ivf-kliniken? Är man alltid uppskriven på någon slags reservlista så att man alltid kan bli nekad start för att man har otur och får mens sist av alla och därmed inte får plats, eller hur fungerar det? Det måste jag fråga när jag ringer och berättar att mensen kommit, när den nu kommer? För i så fall är jag beredd att istället betala för det. Snacka om att leka med folks känslor - låter helt orimligt. Så kan det inte vara.

Utöver själva "bli-med-barn-problematiken" så är jag fullkomligt livrädd för missfall. Jag kan inte, vill inte, vara med om det igen. 

 

När jag blev gravid hade jag inställningen "blir det missfall så blir det". Men jag trodde egentligen aldrig det. Hur ska jag tänka nästa gång? Kommer jag vänta missfall snarare än barn nästa gång? När, om, kommer vi kunna glädja oss? Kommer aldrig mer att börja planera föräldraledigheten igen iaf. Det kan man göra senare. 

 Pratade med läkaren idag - som inte var på plats för att mäta äggblåsorna som genererats av pergotime dubbelkur. Han var ganska positiv trots allt och trodde nog ändå att pergon kunde ha haft något med ägglossningen att göra denna månad. 

 

Han lovade att skriva ut ny pergotime om vi inte fick plats på ivfen denna månad. Känns som ett litet ess i skjortärmen måste jag säga. Så att slitas mellan hopp och förtvivlan är dagens verklighet. Kommer det vara så även resten av livet när vi väl fått barn? Jag tror faktiskt det. Välkommen till livet! 

 

Tänk om allt bara skulle vända och vi kunde skita fullständigt i både pergotime och ivf. Tänk om vi är gravida NU! Egentligen vågar jag inte tänja tanken. Och med tanke på mensvärken så är chansen nästintill obefintlig. Men man hoppas ju. Precis när man är på väg att ge upp igen så börjar man hoppas. 

Luften gick ur mig igen - vi kanske inte får plats denna månad. Får jag mens i helgen så verkar det inte så. Jag orkar inte, orkar inte vänta en cykel (med obestämt antal dagar) till. Jag orkar bara inte. Såg en ljusning, kände mig laddad. Men inser nu att det förmodligen inte blir något barn det här året heller. Varför skulle det plötsligt vända efter alla försök och missfallet? Nej - ibland känner jag bara för att ge upp. 

Skulle bli förvånad om mensen dröjer till fredag. Har haft en sån inihelvetes mensvärk idag. Gissningsvis imorgon eller tisdag - absolut senast onsdag. För första gången riktigt LÄNGTAR jag dit. Jag längtar efter att få trycka sprutor i min egen mage. Längtar, längtar, längtar! Nu jävlar ska jag bli på smällen! Och hur många får se sina ägg/spermier innan befruktning och när de sen återinförs? Eller det är iaf min förhoppning att vi får göra. Det ska jag stoltsera med sen. Att jag såg mitt barn lååångt före dig som "det gick på första försöket" för.. (en viss dryghet ligger det i meningen inom situationstecken. En viss dryghet. 

Ordning och reda som sagt. Allt beställt som stod på listan. Men när jag nu läser vad jag ska göra med alltihopa (så här mycket mediciner har jag aldrig befattat mig med tidigare) så känner jag mig lite förvirrad! 

 

Menopur. Själva sprutorna som man börjar med. Äggstimulerande om jag fattar rätt.  

 

Orgalutran. Eh..som ska tas på dag 5? What? Håller kvar äggen - eller hur var det? 

 

Ovitrelle. Ägglossningssprutan? 

 

Provera. Stärkande extra progestoron? 

 

Lutinus. Vaginal tablett. Var det det som var progestoron?

 

Måste definitivt läsa på. Känner att jag nog varit helt off - märks att jag varit sjukskriven och lite efter..

 

 

 

Nu lägger vi ångesten och eländet på hyllan för två veckor (försöker åtminstone) och får ett avbrott från vardag och slutar med glögg och julfirande. Fantastiska stränder med en fin bok i näven, det blir nog fem böcker kanske för att vara mer exakt. Bad, sol och även ett bloggavbrott. Skrivs igen om två veckor!

Nope. Dubbeldos biter inte på mig heller enligt läkaren. En liten rackare som var 13-14 mm bara. Den, eller någon av de andra, borde varit större nu, om pergon hade fungerar. Inget sexförbud och en förhoppning om äl inom 3 dagar trodde läkaren. Vilket nu i efterhand får mig att undra.. Om jag får äl (OM) om tre dagar så sker äl på CD 15. Det har ALDRIG hänt tidigare i min kropp. Då måste ju pergon ha haft någon betydelse, eller? Ja, jag fattar nog inte riktigt? Jag packar ner mina stickor i resväskan och fortsätter kontrollera. Om det tar tre dagar så infaller sedan mensen utmärkt. Om det tar några extra dagar gör inte det heller något, inte egentligen. Då hinner vi hem, har tillgång till ett apotek och kan vackert börja sticka sprutor i min mage! 

 

Kontentan: pergo fungerar inte. Mens kommer därmed lagom till hemkomst. Hemkomst=sprutdags=nöjd Anna. 

 

Dessutom har jag "mensvärk". Och det betyder i regel ägglossning inom kort. Äh - det här blir bra. Imorgon är jag i solen med världens finaste man. 

Ältestet var betydligt starkare idag. Känner mig lite konstig, som början till lite värk..så det kan nog mycket väl vara äl på gång...

 

Ska försöka få läkaren att skriva ut pergotime för säkerhetsskull. Om mensen sätter igång tidigt och vi inte hinner med ivf i januari pga resan så vore det trevligt med en tröstägglossning iaf... Och en garanterad mens efter så att vi iaf kan köra ivf i februari. Men hoppas att äggen håller sig inne en liiiten stund till. Iaf några dagar...

 

Spännande besök hos läkaren idag. Det kan ju mycket väl vara så att jag inbillar mig också. Och att den inte alls är på gång. Det återstår att se om några timmar...

Nyår blev minst sagt annorlunda. Mer om det en annan gång, men jag hade verkligen kunnat levt utan den kvällen och bara varit hemma med maken..

 

Väntar med spänning på morgondagens läkarbesök. Negativt på älstickan idag.