Lära känna sig själv
Har under min sjukskrivning kommit till insikt med att min självkänsla förmodligen är lika med noll. Jag är extremt fokuserad och avundsjuk på vad alla andra gör/har/kan. Och upplever att mina kunskaper/erfarenheter/drömmar är näst intill meningslösa (den ofrivilliga barnlösheten har inte bättrat på den känslan). Köpte en av Mia Törnbloms böcker - vilket bar mig emot ordentligt. Jag ogillar ofta det där som blir fruktansvärt populärt och inne. Så pass mycket att jag inte vill ta i det med tång. Började redan när jag var en sprudlande 8-åring som vägrade ta på mig trumpetbyxor. Trots att alla andra hade det. Har heller aldrig sett en Harry Potter film/läst en bok - för det fixar jag inte, ett tag var allt Harry Potter vilket resulterade i att jag direkt ogillade honom och hysterin kring honom. Så - Mia Törnblom har haft extremt svårt att fånga mitt intresse. För några år sedan var hon överallt. Alla läste en bok med henne. Alla gick på hennes föreläsningar. Därmed undvek jag henne.
Men i sjukdom ställer sig allt på sin spets, och jag tänkte - va fasiken. Jag undersöker vad det där är - självkänsla. Har bara tagit mig igenom ett par kapitel, men känner igen mig. Inser att det där är ju jag - en sån som inte har någon självkänsla. Mitt självförtroende är, eller har iaf varit, på topp. Men jag mäter allt jag gör i prestation och resultat. Aldrig någonsin ger jag mig själv en klapp på axeln och tänker att "jag gjorde så gott jag kunde - och jag är duktig för att jag är jag" - jag är alltid missnöjd. Alltid.
Dessa kapitel blev ett litet uppvaknande för mig. Jag måste ta mig igenom fler. Men jag känner mig liksom lite rädd för vad jag ska hitta där inne i mig. Hur blev det så här? För jag har ju haft en bra uppväxt, fina föräldrar, roliga syskon som jag slagits och lekt med och älskat, fantastiska vänner, bra betyg i skolan, duktig på det mesta jag företagit mig, ansvarsfull, målmedveten, företagsam, you name it - men jag har alltså ett bra självförtroende. Jag älskar inte mig själv, mitt riktiga jag. Bara de saker jag tar mig för, när jag "lyckas".
1. Jag behöver hantera min egen självkänsla.
2. Jag måste föra detta vidare till mina barn. Jag vill inte att de går in i väggen när de är 30 för att de inte älskar sig själva.
Eftertanke.
