Barnmorskan och syskonbarn
Hunnit med ännu ett besök hos barnmorskan i veckan.
Sf-måttet är nu uppe på 34 cm, och ligger på pricken på kurvan. Hjärtljuden spelades in, lite kul att ha kvar tänkte vi efter tips från svägerskan som själv ångrat att hon inte spelat in under sina graviditeter. Så det känns kul att vi har nu! Vi gjorde en sammanfattning om hur vi upplevt graviditeten. Oro, tankar och annat som vi har inför förlossningen. Ja, ett bra samtal med barnmorskan helt enkelt. Lillan ligger fortfarande rätt med huvudet ner och fötterna upp, så detta sparkande jag känner hela tiden är inte så konstigt. Hon är stor och stark nu, så stark att jag börjat bli öm på ett ställe i magen ditt hon lyckas rikta några välvalda sparkar varje dag.
När vi bokade in nästa tid, om två veckor, sa barnmorskan: "Ja vi får se om vi ses då?" Känns helt galet, från nu räknar hon med att vi kanske inte dyker upp. För att vi är på förlossningen. För att VI är PÅ förlossningen. Galet. Galet. Galet.
Idag ska vi ha en "sista" aktivitet med våra syskonbarn. Det blir naturligtvis inte sista. V brukar låna dem med jämna mellanrum och hitta på roliga saker. Men det kommer kanske dröja innan vi lyckas göra det igen. Så nu ska vi skämma bort dem ordentligt idag tänkte vi, sånt man får göra med andras barn, men som man måste dämpa lite och hålla på en normal nivå med sina barn, som man tänkt uppforsta ;) Ska bli mysigt att ha dem här över natten också. En av dem frågade för ett par månader sedan lite oroat: "När bebisen kommer, kommer ni tycka mindre om oss då". Gullegullegulle! Höll på att börja grina när han sa så, han måste ju ha funderat en stund på detta. Kramade honom länge och sa att våra känslor för dem aldrig, aldrig någonsin kommer att förändras. Men att vi kanske kommer ha lite mindre tid bara. Barn - de är härliga och mest av allt ärliga - världens finaste egenskaper!
Trevlig helg!
