Gyn
Gynbesöket gick bra. Ingenting såg konstigt ut i bemärkelsen cellförändringar eller liknande. Så läkaren var nöjd, och då är jag nöjd. Hon kunde inte annat än spekulera i anledningen till blödningen, eftersom det såg så bra ut. Men tyckte jag kunde gå hem och vara lugn. Gillade henne. Hon tog sig tid och låta mig prata, bolla och fråga när vi förstås också kom in på pco och hormonella störningar (Vilket också är den troliga tjuven i blödningsdramat).
Spelar ju ingen roll vad för slags etikett man sätter iofs. Det relevanta är att min kropp inte är hormonellt normal överhuvudtaget. Och att det bara är att finna sig i det. Det är jobbigt tycker jag. Var nära tårarna nu när jag kom hem och berättade för maken. Det känns så tungt att jag nog måste börja acceptera att det förmodligen blir ivf för oss igen. Jag behöver verkligen jobba på att bli vän med min egen kropp.
Anyway, jag frågade även om var i cykeln jag såg ut att vara. Hon såg en stor blåsa som nyligen hade släppt ett ägg eller var på väg att göra det. Jag hoppas på det första, såklart. Hoppas fortfarande att min teori och ägglossningstest stämmer och att jag får mens (helst plusar förstås, men mens duger fint i detta läge - faktiskt) ungefär i början på nästa vecka. Har jag inte fått mens den 23e ska jag kontakta läkaren och få medicin utskriven för att få en blödning. Rensa ur. Känns bra.
Utöver det har jag kontaktat ivf-kliniken för detaljer kring insättning, FET. Vill veta hur vi går tillväga, om det finns någon kö som behöver stås i eller något annat jag inte har tänkt på. Detta blir inte aktuellt förrän efter vår resa. Men kontrollfreaket i mig vill ha just kontroll.
Så. Det gick bra idag. Befinner mig nu på långpromenad med sovande ettåring för att rensa huvudet. Vilket är en av mina bästa mediciner. I höstrusket rensar det nästan lite extra.
