Finner tröst
Läser hemskt gärna en blogg om ofrivillig barnlöshet. Även om jag inte önskar någon detta hemska sjukdomstillstånd så måste jag ändå erkänna att det ger en ofantlig tröst att fler är i samma/liknande situation. Oavsett anledning till det. Så tack alla ni som delar med er. Det är stort. Och jag tror det hjälper många. Det hjälper i alla fall mig. Och jag hoppas att ni alla förr eller senare (helst förr) finner en lösning till ert föräldraskap.
Finns det något barn som blir mer älskat än efter år av kämpande och längtande?
Finns det något barn som blir mer älskat än efter år av kämpande och längtande?
