dujaghanvi.blogg.se

I fredags var det så dags igen. Men denna gång var vi på BVC. Nu hade hon växt från sina 51 cm (födelselängd) till 56 cm. Dessutom gått upp 0,5 kg till! Till 4720 gram. Kommer bli en bastant liten dam detta! :) love it! SÅ skönt att amningen verkligen betalar sig! Hon växer verkligen så att det knakar, vår lilla skatt! 

Denna natt var inte som den förra kan vi konstatera. 2.00 somnade hon. Efter att ha varit sur och otröstlig i tre timmar. Vet inte hur många vaggningsställningar eller amningstillfällen vi hann med på de tre timmarna...gaaahhhh.. Inte alls vad jag hade tänkt mig.. Biter ihop och kommer igen.. ;p 

Ha en fin första advent! 

Däremot tycker jag att hon nu, dagtid, senaste veckan har mycket svårare att accepter att ligga och sova själv. Hon vill ligga på någons arm eller bröst. Läggs hon ner på egen filt/säng så vaknar hon.. Närhetsbehov antar jag. Mysigt. Men också lite svårjobbat när man är själv och kanske vill få till ett litet toalettbesök eller så..

Älskar. Avgudar. Kan inte riktigt få nog.,

Jomenvisst - det var verkligen min sömnseger idag! Fick sova tre timmar till. Och då vaknade jag inte av lillan utan av att jag själv var hungrig. Hon sov en stund till...

 

Sen hann vi med en stillsam långpromenad. Blir inte mer än stillsamt just nu p.g.a. snittet. Men skönt att komma ut är det alltid, och hon sover fint då också. Inbillar mig att det är viktigt med lite frisk luft även för treveckorslungor varje dag. Kyligare och kyligare, även om det är långt från vinter här i Sthlm än. 

 

Hunnit införskaffa tre nödvändiga prylar under promenaden också.

1. ett stycke skötunderlägg, tur att Babyproffsen finns på Hornsgatan. Vågar mig inte iväg i bil själv med henne ännu... Plus att det är svårt att bära henne med bilskydd och vagnen som då ska i och ur bil.

2. magdroppar. Hon åmar och har sig när hon bajsar. Så jag misstänker att det gör lite ont. Förhoppningsvis kan detta hjälpa. Har förstått det som att det iaf inte blir sämre. Eftersom barn kan ta dem även i förebyggande syfte.

3. en ny fin adventsstjärna som ska upp i fönstret till helgen! Känns så härligt att äntligen se fram emot julen. På riktigt. 

 

Gula "skumgummitvättlappar" - var köper ni dem? Jag köpte mina på lekmer i Barkaby, men nu är de slut, och det känns som en orimlig ansträning att åka 6 mil för att införskaffa nya. Har letat på Willys, Babyproffsen och Apotek, men de har inga! Konstigt tycker jag!

Igår, sen kväll början på natten, höll vi på att få spel! Lillpluttan ville inte sova och var fullkomligt vansinnig. Men så kom hon till ro till slut och vaknar inte förrän nu, har alltså fått sova 4-5 timmar i streck. I streck! Fantastiskt! Känner mig som en ny människa! Tack Nellie! Nu ammar vi och hoppas på några timmar till!

När den där arga lilla kroppen äntligen börjar slappna av. Ja då känns det lite som att vinna guld i OS... 1-0 till nappen! 

Tillbaka i verkligheten. Eller iaf lite. Och det är en ny verklighet vi lever i. En fantastisk sådan. Att få vara stolt mamma till vår lilla skatt är det bästa som hänt. Obegripligt att förstå och ta in att det är jag, min man och ett gäng embryologer, sköterskor och läkare på St:Görans som lyckats få till den här lilla perfekta varelsen. Jag njuter varje dag av att detta nu är sant. Dessutom filar jag på en lång förlossningsberättelse. Men medan jag gör det ska jag försöka börja uppdatera bloggen om livet som mamma också, jag hoppas att det kan vara kul att läsa om det med. Dessutom kommer vi ju förr eller senare vilja ta upp kampen om ett syskon - ja, mycket vill ha mer! Och då blir ju denna cirkus högaktuell igen. Nyförälskad och lycklig är jag iaf. Nyförälskad i både man och barn, trots sömnlösa nätter och frustration är hon vårt allt! Vår älskade lilla Nellie!

Det är så mycket jag önskar skriva ner. Så mycket känslor och händelser de senaste dagarna så jag blir alldeles till mig. Det är en fantastisk känsla att vara någons mamma, och mina känslor är svåra att beskriva. Älskar henne oändligt, fast jag blir helt slut när hon inte vill sova, och när amningen inte fungerar som den ska.

 

Det viktiga är att hon mår bra, och att vi har henne här hos oss. Allting annat känns oviktigt, men jag skulle ljuga om jag inte sa att det också är extremt prövande!

 

Vill återkomma med en förlossningsberättelse så snart som möjligt, men vill ge det ordentligt med tid att skriva ner allt i detalj. Dels för att komma ihåg, dels för min egen skull få ner det på papper - såväl medicinska termer som känslorna och min upplevelse av smärtor och hela förloppet. Men det kommer nog ta ett tag. Lillan har lite issues med amningen, eller jag ska ju inte bara skylla på henne, det har nog med min okunskap att göra också såklart. Men vi är iaf inte riktigt överens. Lyckosamt nog sprutar det iaf fullkomligen mjölk ur brösten så produktionen är det iaf inget fel på.

 

Något kort från förlossningen:

Vaknade 3.00 på torsdag morgon med värkar, 4.00-5.00 satte det igång ordentligt. Vid 10.00 åkte vi in. Var då öppen 3 cm. Vid 12.00 fick jag lustgas. Vid ca 16.00 var jag öppen 7 cm, så allt gick mycket bra fram tills dess. Då satte vi också in epidral. Epidral kan ju avstanna förlossningen, och jag fick värkstimulerande för att förhindra detta. Men det gick inte riktigt. Låg kvar med värkar men utan att öppna mig en milimeter till fram till 4.00 då barnmorskan sa stopp och tyckte att det räckte. 4.45 undesöktes jag av läkare. Då hade jag t.o.m. gått tillbaka till 5-6 cm och beslutet kejsarsnitt togs definitivt. 5:34 var hon ute, och oj så vi grät. Helt slut, chockade och överlyckliga! 3790 g och 51 cm. Det finaste jag sett, struntar i klyschan, för hon VAR verkligen det finaste jag sett! Obeskrivligt. Det tråkiga är att man inte får hänga med barn och man efter ett akut kejsarsnitt, å andra sidan fick min man några ensamtimmar med henne som på ett sätt också var värdefulla, som han inte fått annars. Allting har en fram- och en baksida. 

 

Vill gärna skriva mer detaljerat, men detta var i runda slängar vad som hände. Hoppas på att återkomma med mer. Men just nu får jag lov att prioritera min skatt. Som just nu sover...men som har en mamma som också behöver sova.. Sa jag att det var jobbigt också, att få barn? ;)

 

Även om jag förmodligen inte kommer vara en lika aktiv bloggare den kommande tiden, så kommer jag fortsätta skriva. Men nu i början behöver jag bara få njuta och älska vårt lilla paket. 

 

Jag är tacksam och lycklig i denna stund. Äntligen. 

 

Det är igång nu. Vaknade 3 och kunde inte somna om. Sen gav hon mig en rejäl kick vid 4 och det var som att det drog igång allt. Nu har jag ungefär 2 värkar på tio minuter. Blöder lite och har varit i kontakt med förlossningen. Ska ringa tillbaka om 15 minuter ungefär. Pratade med dem för snart en timme sen. De ville veta hur mycket blod vi pratar, så jag "mäter" det i en bindan. 

 

Maken sover. Hoppas att han sover en bra stund till så att han kan vara ett bra stöd för en redan nu trött, men exhalterad, födande fru.

 

 

Dagen är kommen. Hon ska komma nu! Idag! 100% av graviditeten har passerat, vi är i vecka 40, 39+6. Igår hade jag hur mycket känningar som helst och det fortsatte med lite slemproppsdelar. Så allt hade uppenbarligen inte kommit ut. Förutom att det var en riktig skitdag p.g.a. att vi var på förlossningen (utan att komma hem med bebis på "utsidan") så trodde jag nog att det var dags. Tröttare än igår har jag nog inte varit på länge, av oro och av sömnbrist. Så då tänkte jag att det är klart hon kommer nu. Men icke. Vaknade imorse och all värk jag känt av igår var, är och verkar förbli som bortblåst. Det fina är att jag fått en riktigt bra natt. Sovit mycket och inte legat vaken en massa timmar som jag brukar. Förutom kisspauser så har jag nog sovit nästan 8 timmar. Kände mig som en ny människa när jag vaknade imorse.

 

Men nu återstår väntan. Vi väntar och väntar. Jag vet att BF är idag, men det känns som att vi väntat tillräckligt! Har redan börjat skoja om att hon tagit sitt sydamerikanska arv på stort allvar och inte tänker sig att passa tiden...

I BB-väskan:

 

2 bodys strl 44 (maken köpte dem, inte helt nödvändigt, men han tyckte de var så fina och var så glad när han kom hem med dem..så jag ville inte ens säga att det inte är så troligt att hon kommer kunna ha dem överhuvudtaget. Men de får följa med till BB iaf, så hoppas vi att de kommer till användning en liten stund!)

2 bodys strl 50

1 body strl 56

2 byxor med fot strl 50/56

1 tunn mössa

1 lite tjockare mössa

1 tjock vintermössa

2 strumpor

1 tjock tröja strl 50

1 virkad filt

1 bomullsfilt

2 "slaffsigare" filtar/kräkdukar (vet inte riktigt vad de kallas...?)

1 tunn overall strl 56

1 tjockare (mild höst) overall strl 62

1 tjock vinteroverall strl 62/68

 

1 par mjukisgravidbyxor (räknar ju med att åka dit i ett par också)

1 linne

1 mjuk bomullsskjorta, lång

1 stor långärmad sovjumper, lång

2 amningslinnen

1 amningsbh

5 trosor

3 par strumpor

tofflor

1 tjockare lång tröja, knäppbar fram

Shampo+balsam

Deo

Stora bindor (vet att det finns på sjukan, men köpte med mig nattbindor om jag tycker att sjukans är FÖR stora, men vem vet - de kanske är för små? ;P )

Bröstvårtskräm

Bröstvårtsskydd (vid såriga bröstvårtor och amning)

Hårband + extra hårsnoddar

Ansiktskräm, oparfymerad

Bröstpads

Tandborste

Förlossningsbrev

Blodgruppssvar

Tensapparat

Vetekudde

Laddare

Ipad (laddad med filmer och serier)

 

Kläder

Kontanter

Hygienartiklar

Snacks: kakor, kex, kexchoklad, nötter gainomax och två färdiga maträtter: Gooh

 

Vi kanske överdriver, men jag har hellre med mig för mycket än för lite. Slängde precis ner 3 extra pyjamasar till lillan efter att ha pratat med en kompis vars man fick åka hem och hämta fler för att hon kräktes ner allihopa på 4 timmar... Och jag vill ju helst att maken ska vara med oss hela tiden. Så, varför inte? Men någon utav er kanske tycker jag har för lite också? Tacksam för tankar och synpunkter! :)

 

Annar sparkas det på lite bättre här nu. Försöker acceptera att de faktiskt kontrollerat och allt såg bra ut och att jag inte behöver vara orolig. Men oro är lite en del av mig när det kommer till detta ämne. Det.får.bara.inte.gå.fel.nu.

 

Snälla låt detta dra igång inatt!

Godnatt, imorgon är det BF. Obegripligt!

Allt gick bra och hon är noggrant kontrollerad. Igen. Lilla, lilla plutt som fortsätter skrämma livet ur mig. Jag bara tänkte att "nej, det är klart att det ska gå åt helvete nu!" Pessimist - minst sagt. Men jag tror väl inte riktigt på att vi faktiskt sk afå bli föräldrar. Fortfarande. Jag har uppenbara issues. 

 

Skönt iaf att återigen bli tagen på stort allvar och noggrant kontrollerad. Nu hoppas jag att hon buffar igång under dagen så jag slipper få panik igen (eller ännu hellre tittar ut!). Om inte så skulle jag höra av mig. Kan bli tal om en igångsättning om jag inte klarar av detta. Men det hoppas jag verkligen inte. Det är inte det roligaste har jag förstått.

 

Vila. Resten av dagen. Och så ska jag se över bb-väskan som visade sig vara galet tung, men som ändå var skönt att ha helt färdigpackad och klar nu imorse. Men mest vila!

Minskade fosterrörelser igårkväll, under natten och morgonen - hennes vanliga "prime time". På väg till förlossningen på inrådan av dem. Har känt någon buff här och där, men orolig för att hon inte beter sig som hon brukar. Om hon kan vara stressad eller något? Lite värkar under natten.. Vi får se vad som händer?

Slemproppen har gått. Förlossningen brukar dra igång 1-7 dagar efter att slemproppen gått. Brukar. Jag hoppas inte vi tillhör dem som behöver uppleva mer än 7 dagars väntan efter detta. Helst av allt 1 dygn. Pratade precis med en vän vars båda barn föddes inom loppet av ett dygn efter att den gick. VI blev lite exhalterade här hemma. Lite stressade. Och lite uppe i varv. Och glada. Och... ja, som vanligt hinner man med ett ganska brett känsloregister i denna bergochdalbana... 

 

Vi får se var vi landar? Vi kanske är kvar i samma situation om en vecka?

Uppdaterar listan efter flera tips! :)

 

Daten igår var mysig och vi hade det så bra. Känns så skönt att unna sig god mat och lugn och ro nu när det snart inte riktigt kommer vara så. Då har vi detta och se tillbaka till sömnlösa nätter med skrikande bebis - som kommer vara skitjobbig och alldeles underbar. Allt på samma gång! Härlig mat i mysig miljö, med en liten fördrink (mojitio går att få alkoholfri, love it!), sedan ett lass med godis i soffan. Älskar min man - vi har det riktigt, riktigt fint. Och jag blir så glad när jag tänker på hur detta lilla helvete vi genomlevt de sista åren bara har gjort oss starkare som par och lyckligare kan vi nog inte vara just nu. Jag tror nämligen att det hade kunnat haft precis motsatt effekt.. Tacksam.

 

Idag blir det ännu mer under temat "skämma-bort-sig-själv". Frisören väntar. Så nu är jag snart fräsch från topp till tå ;) Eller iaf på tårna och i håret! ;) Sista innan jag blir mamma. M.am.m.a. Jag ska bli mamma! 

 

Vaknade av värkar inatt och tänkte faktiskt en sekund att nu, nu händer det nog. Bäst jag försöker somna om. Sova så mycket som det bara går! Men nej, vaknade igen på morgonen utan allra minsta känning....