Publicerad 2016-06-22 15:41:35 i Graviditet, Kärlek, Livet som mamma, Längtan,
Vecka 35+3, men 27 dagar kvar. Svettigt. Trött. Får gärna hända förr. Försökte pigga upp mig med lite shopping idag. Amningskläder är ju bra. Sommaramningskläder. Uppfräschning av amningslinnen och amningsbh:ar. Men kryckorna är ivägen - gnäll, gnäll - och den där magen som andra säkert tycker är så fin - som jag tycker är så klädsam på andra - den känns mest ivägen. Jag vill få bort den. Jag vill träffa vår älskade lillebror. Ja ni förstår, såklart det är värt det. Såklart jag är oerhört tacksam över att få uppleva detta. Känna honom sparka (satan i gatan vad han sparkas, mest hela dagarna!) är magi. Men nej, graviditet, jobbigt. Saknar min kropp. Foglossning, åderbrock, uppsvällt underliv, vätska i benen och svullna händer. Trött på alltihopa. Vill ut och röra på mig. Vill kunna leka med min älskade N utan att kroppen säger ifrån. Snart, snart! Snart får vi vaka på nätterna, stoppa bröstmjölken med pads och bli nerbajsade/nerkissade/nerkräkta. Längtar! Glamor!
Fick föresten ta ytterligare ett urinprov idag. Efter att odlingen försvunnit (?) och provet på mvc visat "något konstigt" efter antibiotikakuren fick jag ta ett nytt. Liiite oroande. Men förhoppningsvis var det bara något konstigt med muggen eller så, det var iaf vad mvc ville få det till att det kunde vara. Provsvar inom kort hoppas jag!
Publicerad 2016-06-19 03:20:43 i Kärlek, Livet som mamma, Lycka, Tacksamhet,
Klockan är tre och lillplutt har precis drömt någon mardröm och stuvats om i vår säng. Uppriktigt sagt tycker jag att det är mysigt att ha henne hos oss. Mjuka lilla rörliga människa ❤️ Det trista är att jag har en benägenhet till att ha svårt att somna om.
Så nu ligger jag här och försöker bli trött. För man vill ju sova så mycket det bara går! Inatt är det dessutom natten till min födelsedag. Imorgon blir jag trettionågonting. Firas inte direkt med dunder och brak så här i v 36. Men lite firande blir det allt. Lagom är bäst. Kommer ni ihåg när man låg där förväntansfull på morgonen och väntade på frukost och paket på sängen? Det fixades och hyschades i köket. Och man bara låg där och väntade och väntade. Det är något magiskt med födelsedagar. Även om det inte blir som när man var liten så är det ändå lite magi över det fortfarande. Det hoppas jag att mina barn kommer känna under deras uppväxt. Det tycker jag är mitt ansvar att de gör. Födelsedagar, traditioner, julaftnar och speciella händelser! Ser så mycket fram emot att få äran att se två små kottar växa upp med allt vad det innebär. Ge dem det allra bästa jag någonsin kan!
Ha en fin söndag!
Publicerad 2016-06-17 04:56:56 i Graviditet, Kärlek, Lillan, Livet som mamma,
Jag har alldeles glömt bort att nämna det. Men det går jättebra igen på dagis. Hon vinkar hej då när man lämnar och verkar alldeles tillfreds med att bli lämnad. Hon hoppar visserligen snabbt upp i famnen och vinkar ivrigt hejdå till alla när man hämtar också. Men det känns som att det fungerar fint. Att hon intresserar sig för andra barn och vad de hittar på. Hon älskar att vara ute säger fröknarna, hon brukar tydligen bli arg när det är dags att gå in. Jag gissar att det är för att hon då inte längre har tillgång till all god sand och lera som hon annars stoppar i munnen: "mmmmmmm, gott". *suck* När slutar detta?!
Hon riktigt suger in information och nya ord. Så häftigt att se hur mycket hon lär sig nu! Lilla svampen. Blir förvånad nästan varje dag när jag märker att det är något nytt hon "plockat upp".
Men ojojojoj vilken bestämd dam. Herregud. Om hon är så här nu undrar jag stilla hur tonåren kommer bli 😁 Hon vet vad hon vill. Men det är å andra sidan bra. Jag hoppas att hon står på sig och upp för sig - alltid. Det är vad jag önskar föra med henne iaf.
Rörande den lilla stjärnan i magen så försöker vi prata om och förklara att en liten lillebror bor i magen nu och flyttar in hos oss snart. Tror inte hon förstår så mycket, säkert mer än vi tror, men vi försöker iaf att förbereda henne så gott det går. Han sparkar på fint och jag måste säga att jag har varit tusen ggr mer avslappnad under den här graviditeten. Det är skönt. Det är också skönt att den här graviditeten snart är över. Börja lite smått få tillbaka kroppen, ställa undan kryckorna och äntligen få träffa lillebror! ❤️
Publicerad 2016-06-15 15:43:28 i Graviditet, Sjukskrivning,
Sjukskriven på heltid till 19e juli. Vilken befrielse. Läkaren frågade knappt, skrev ut ett läkarintyg och skickade hem mig på vila. Vila. Jag ska vila så mycket det bara går!
Publicerad 2016-06-13 21:08:23 i Graviditet,
Jagar kryckor. Foglossning. Kul. 36 dagar kvar.. 😁
Publicerad 2016-06-09 22:00:32 i Barnmorskan, Graviditet, Sjukskrivning, oro,
Det blev värre och värre. Ringde igen och fick åka in för kontroll. Bebben mår fint, men jag har åkt på urinvägsinfektion. Därav värken. Jag var mer än förvånad. Kan man få
sån värk av urinvägsinfektion? Och när har jag lyckats dra på mig detta? Och inte ens märkt av det. Har ytterst sällan haft urinvägsinfektion tidigare. Men så
här har det absolut inte varit/känts de gångerna. Nåja. Nu är det som det är och jag har redan börjat knapra antibiotika.
Vidare tyckte barnmorska och läkare att jag absolut inte skulle jobba, åtminstone inte heltid. Vila. Vila. Vila. Så nu gör jag det. Jag tar sjukskrivningsklivet. Over and out jobbet, ses tidigast i sept 2017, kanske inte förrän jan 2018.
Publicerad 2016-06-09 14:35:35 i Graviditet, Sjukskrivning,
Haft ont i magen nästan hela dagen. Åkte hem till slut. Låg och vilade/sov ett par timmar (jaaa, jag kunde sova på dagen! - kanske inte så konstigt med tanke på sömnproblematiken, men brukar faktiskt inte kunna sova iaf, trots sånt), vaknade av att jag fortfarande har ont i magen. Ringde förlossningen. De föreslog en alvedon och mer vila. Blir det inte bättre eller sämre ska jag ringa tillbaka. Känner honom, men kanske lite lugnare än vanligt. Svärmor hämtar pluttan. Hoppas må bättre snart..
Publicerad 2016-06-09 05:18:15 i Graviditet, Jobb, Sjukskrivning,
Blir så trött på mig själv! Vaknar vid 4-5, utan anledning! Som en riktig pensionär! Inte ens bebisen i magen är vaken. Och långt ifrån den stora bebisen i sin säng. Känns så satans onödigt. Varför kan jag inte bara sova när sömn erbjuds?!
Biter i på heltid på jobbet. Men nu är foglossningen överjävlig. Vi pratar dagar. Överväger att sjukskriva mig från fredag eller måndag. Maken sa "tänk om han kommer tidigt, och så har du inte hunnit vila någonting". Han har rätt. Och ingen tackar mig för att jag fortsätter jobba. Ingen dessvärre.
Är hungrig konstant också. Äter som en hel karl, eller två kanske t.o.m.
I helgen har maken fått lov att hitta på något kul med sina vänner som innehåller alkohol. Sen gäller restriktivt alkoholintag. Mycket restriktivt. Får någon slags känsla att detta kan dra igång tidigare. Illamående och trycker neråt. Ingen fixering sist jag var hos barnmorskan dock. Fast alla kanske känner så? För att man blir stor, otymplig och är allmänt trött på det! ;)
Nähä, jag går väl upp då. Åker till jobbet tidigt...
