dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Vecka 28 (27+0)

Publicerad 2016-04-24 10:43:44 i Försöknummer2, Graviditet, Livet som mamma, Längtan,

Tiden tickar på. Jag längtar till juli för att det ska bli så spännande och fantastiskt att träffa lillebror! Och för att det verkligen inte är min grej att vara gravid, jag har ont. Jag önskar jag kunde glida omkring och känna mig gravidvacker. Men det gör jag inte, känner mig som en övergödd valross med svåra gångproblem. Och det värker i underlivet mer eller mindre konstant. Blir oftare och oftare alvedon, men försöker härda ut utan in i det längsta. Tänk att vi får gosa med vår son i juli. En dotter och en son ❤️ Tänk för 3,5 år sen. Missfall, ångest och djupt svart hål. Vem hade kunnat ana detta?! 

I veckan kör vi inskolning på dagis, min stora tjej! 

Snitt?

Publicerad 2016-04-12 20:45:24 i Barnmorskan, Förlossning, Försöknummer2, Graviditet, oro,

Tog upp det med barnmorskan och hon var jätteförstående. Hon poängterade att det inte behöver gå lika illa denna gång. Men förstod absolut oron inför det. Jag slapp - jag tror jag kan kalla det "slapp" - gå via deras läkare på mvc. Och hon skickade en remiss direkt till sjukhuset vi valt att föda på. Så nu ska jag avvakta och se bara, bli kallad på samtal dit. 

Jag känner mig dock lite förvirrad. Såklart tänker jag till efteråt och inser att jag inte är helt på det klara med vad som sas när jag väl stängt dörren om mig hemma. Barnmorskan sa, "det är ju din kropp och det är du som bestämmer". Men hon sa även "sen är det läkaren du träffar på sjukhuset som tar ett beslut". Då är det ju inte "min kropp, jag bestämmer". Eller? 

Fan också. Förvirrad. 

Foglossning vecka 25 (24+6)

Publicerad 2016-04-09 20:51:08 i Försöknummer2, Graviditet,

Så, nu tänker jag beklaga mig: det gör så helvetesjävla ont att ha foglossning. Började även denna gång i vecka 8 och eskalerar oavbrutet. Har haft svårt att gå nu på eftermiddagen. Kan ha att göra med att jag tränat och kånkat runt på Bullen solokvist idag. Men jag blir så förbannat frustrerad över att det ska behöva vara så här illa att det går ut över vardagen. Jag känner mig låst i min egen kropp. Gör fruktansvärt ont, sliter och drar, spänner och låser sig. Värker. För att inte tala om underlivet, det kom iaf inte förrän ca vecka 30 sist. Om jag minns rätt. Denna gång i vecka 17. Vecka 17 - var ju inte ens tung då! Jomenvisst, förutom foglossning även på framsidan så är underlivet helt jävla uppsvällt! Gaaaahhh. Jag har ont i dag. Det är tufft. Imorgon är det en annan dag, förhoppningsvis med mindre värk. 

Om det var någon som undrade så kvarstår min evinnerliga tacksamhet över att jag fått möjligheten till en till graviditet. Men det gör riktigt, riktigt jävla ont idag. 

Så, nu har jag fått beklaga mig. 

I am baaack

Publicerad 2016-04-02 21:49:08 i Barnmorskan, Försöknummer2, Kärlek, Lycka,

Det var inte alls meningen att hålla er på halster! Självklart blev det inloggningsproblem i samband med rulet och det kunde inte kommit mer olägligt. Men nu, I am baaack! 

Allt gick bra på rulet. Förutom att den lille envist stirrade in i min rygg, trots upprepade försök att studsa omkring som ett fån för att få honom att vända på sig! Till slut fick barnmorskan till en profilbild. Precis när hon tänkt ge upp och be oss komma tillbaka en annan dag. 

Det blir en liten pojke som kommer till oss i juli! Fantastiskt! Det hade det varit oavsett! Och jag hade fått för mig att det var en tjej, räknat med det. Så till den milda grad att jag nu har svårt att få det att sjunka in. Känns jättehäftigt med en av varje! Men hade samtidigt varit kul med en tjej när de blir så nära i ålder. Men det spelar ju ingen roll! Han mådde bra! Allt såg normalt ut! Och det är det intressanta! Vi är överlyckliga och har fortfarande svårt att förstå att vi har haft sådan tur efter allt stök! Vi är lyckligt lottade! 

Har börjat jobba, och börjat nedräkningen! Min lilla plutt ska bli storasyster. Obegripligt. ❤️

Tummar

Publicerad 2016-01-11 14:52:11 i Framtidstro, Försöknummer2, Glädje, Graviditet, Kärlek, Livet som mamma, Lycka,

Tack för era tummar idag, det verkar ha hjälpt! Bebis i magen med tickande hjärta och kroppsdelar på rätt plats och till rätt antal! ❤️ Magiskt att få uppleva ännu ett kub som gick bra! Magiskt att vi väntar en till liten sån här! Nu tar jag in det och glädjs åt det! 

Risk 1:10000. Snyggt! 

Med detta i ryggen sätter vi oss lättade på planet inom några dygn. Det kunde inte varit mer perfekt än just nu, livet! 

Vecka 12 (11+0)

Publicerad 2016-01-03 22:11:18 i Försöknummer2, Graviditet, Lillan, Livet som mamma, oro, Ångest,

Ja vi hoppas innerligt att anledningen till att plutt nu vägrar sova är friskhet. Hon har de senaste två dagarna slocknat som ett litet ljus trots tre timmarsnap mitt på dagen. Detta fungerade icke idag. Vi gav upp och resultatet är legobyggande tjej på vardagsrumsgolvet i skrivande stund, 22.00. Vad gör man? 

Tiden tickar på trots allt och vi närmar oss såväl kub som avresa. Ser fram emot att få det förstnämnda överstökat. Är mer än lovligt nervös och att jag idag gick in i vecka 12 lugnade knappast några nerver. Tilltog kanske snarare? Kubet innan Nellie då vi fann vårt MA är skrämmande nära i minnet. Kanske tydligare i minnet, tragiskt nog, än kubet som sist gick bra. Alldeles fantastiskt bra till och med. 

Nu är det tunnelseende fram till måndag när vi kan pusta ut i vad åtminstone kommer vara information svart på vitt. Vågar inte tro något alls baserat på vad jag känner/inte känner. Ena dagen känns det som att jag är supergravid, nästa inte alls. Det är jobbigt. Men jag vet ju att det är inget jag kan göra åt saken. Kanske vågar jag tro mer på ett syskon om kubet går bra? Kanske? 

Inskrivning

Publicerad 2015-12-28 22:03:19 i Barnmorskan, Försöknummer2, Graviditet, Livet som mamma, Lycka,

Inskrivning hos barnmorskan idag. Samma barnmorska som sist. Kändes bra med henne så jag sa att jag gärna träffar henne igen. Sagt och gjort. 

Ja, vad gör man vid inskrivning? Hälsodeklaration hade jag naturligtvis glömt. Så det fick barnmorskan hjälpa mig med medan jag försökte hålla lillan lugn mha majskrokar. Ja, hon är en aktiv dam som vet vad hon vill. Och när viljan inte fås igenom så märks det. För att förklara det hela i milda ordalag. Iaf. Blodprov togs. Urinprov. Inga konstigheter. Glider in på 70 kg i vecka 11. Inget jag är direkt stolt över. Men skyller lite på jul. Otacksamt att ha inskrivning veckan efter julafton. Helt klart. Nåja. Vikt är vikt. Just nu är det fokus på att min kropp ska klara en graviditet, skapa ett barn. Vikten kändes i det närmsta ointressant, egentligen. Inte direkt bantningstider..;) 

Kub är som sagt bokat till 11e januari. Och nästa dejt med barnmorskan i april. Däremellan ska det klämmas in ett rul. Datum för det får jag vid kubet. 

Nämnde mina tankar kring kejsarsnitt. Vi ska prata mer om det när vi kommer hem. Det kändes bra så här långt. 

Svårt att greppa att vi väntar barn igen. Magiskt. Fantastiskt. Galet. 

God Jul

Publicerad 2015-12-24 08:41:14 i Försöknummer2, Graviditet, Kärlek, Lillan, Livet som mamma, Lycka,

Vi inledde julaftonsmorgon med att lillan sov till 8.00. Utan uppvak. Inte illa. Nu blir det julskinksmörgås och varm choklad. Lillan ska få öppna sin enda julklapp (😳) från sina päron. Vi räknar med en hel del från alla andra håll. Det, och att plutt mest glädjs åt snören fortfarande... Sen bär det av till två julfiranden. Först med mina föräldrar och sedan med mannens familj. Lite stressigt. Nästa år blir det nog på annat vis. Men i år orkar vi med det har vi bestämt. 

Och idag ska vi berätta! Förmodligen det vi ser fram emot mest! 

God Jul till er alla! Ett hopp om ett bra nästa år, framför allt till alla er som kämpar! ❤️

Lite oro

Publicerad 2015-12-20 18:01:40 i Försöknummer2, Graviditet, Hopp, Kärlek, Lillan, Livet som mamma, Tacksamhet, oro,

Haft en härlig helg med härligt besök och dagarna har gått i ett! Har mått jätteilla ända fram till igår. Lördag och söndag har jag mått bra. Det stör mig. Samtidigt som det naturligtvis är skönt. Att ha mått illa ett par veckor till och från har varit jobbigt. Och har gjort att jag känt mig lite låst vid hemmet, iaf i närområdet. Vem vill stå och spy någonstans i ett hörn i sällskap av en ettåring. Men. Så mår jag nu inte illa längre. Och då är det vad som stör mig istället. Är inte direkt förvånad över min logik. Men det känns bara som att de här 2-3 veckorna fram till kub och ut ur vecka 12 inte kan gå nog fort. Samtidigt som jag inte längtar bort perioden för att den är magisk med lillplutt och familj. ❤️ Som vanligt aldrig nöjd alltså. 

Fyra dagar till jul. Och tacksamheten över min fina lilla familj tar ändå över. Snart är vi förbi, jag vet ju det, och oavsett vad som händer är vi tre. Och vi kan uppenbarligen bli fyra. Till och med på egen hand. 

Lycka

Publicerad 2015-12-15 21:06:19 i Försöknummer2, Glädje, Graviditet, Kärlek, Livet som mamma, Lycka, Längtan, Tacksamhet,

Det känns oerhört bra! Jag vågar just nu tro på det här. Missfall har vi fått en gång efter att ha sett ett tickande hjärta. Det är en risk på 2% att det blir missfall om man sett just ett tickande hjärta. Det känns inte som att vi kan ha det oflytet igen. Klart vi kan. Det förstår ju jag också, men jag tänker inte ta till mig av det nu. Jag tänker njuta av att jag tror på det här. Njuta av att jag mår illa. Att jag äter mackor tre ggr om dagen med smör. Att jag är aptrött. Att jag känner att varje dag blir en liten fight just nu. Det får vara så här, det kommer utmynna i något fantastiskt. Det är det enda som är värt något. Den 23 juli kommer leveransen. Typ. Fram till dess kommer jag med all säkerhet svikta i min tro på det. Va sur över foglossning, dumma kommentarer från omgivningen och illamåendet. Men iaf, jag anser mig ha rätten att klaga. Och kommer utnyttja det. Innerst inne är jag bara groteskt tacksam över att jag får vara med om detta igen. Att min kropp skapar en annan kropp. Hur galet är det inte när man tänker på det?! Kanske blir det sista gången. Kanske inte. 

Tacksamhet. Lycka. Glädje. Förväntansfullhet. Det får summera dagen. Nu ska jag trycka salta kex i soffan innan jag däckar innan klockan slagit 22. Älskar det här, älskar det! 

Kolhydrater

Publicerad 2015-12-13 22:18:39 i Försöknummer2, Graviditet, Hopp, Kärlek, Lillan, Livet som mamma, Sömn,

Min kost är just nu allt annat än nyttig. Det jag lyckas peta i mig är mackaroner med ketchup och nån macka här och där. Idag avslutades lunchen med kväljningar även av mackaronerna. Blev pannkaka till middag och jag vet inte vad jag ska ta mig till i lunchväg imorgon om inte ens mackaroner fungerar?! Kolhydraterna kommer förmodligen spruta ur mina öron snart. Men vad fan gör man? Lyckligtvis lyckas jag peta i mig en och annan tomat. Ser varje som en liten vinst i den annars så kolhydratsfulla magen! 

I övrigt har helgen bestått av lussande för såväl farmor som mormor och morfar, lättcharmade som tur är, vi lyckades inte ens ta oss igenom "tipptapp". Men, men, vad är väl en bal på slottet.. Lussebullar bjöds iaf. Då kommer man undan med vad som helst i sångväg. 

Träffat vänner, bl.a. med en mysig liten tioveckors. Och vi har fintat frågor kring syskonönskan, kommande champagne på nyår samt resor som ska inplaneras i juli. Men som alltså inte kommer planeras på riktigt. Förhoppningsvis. Vi håller på bomben ett par veckor till, meddelar familjen på julafton, och därefter vänner som nu inte vet. Några har ju fått veta för att det varit "tvunget". 

Annars är lillplutt inne i ännu en ny hemsk strulperiod rörande sömn. Och vi sliter vårt hår på nätterna. Är lite halvförbannade på varandra och situationen. Även om vi vet att det är ännu en period så är vi kanske inte de mest tålmodiga och upplyftande paret på jorden runt 3-5 på morgonen. Det går över. Men just nu kastar det en duktig skugga över oss tröttmössor dagtid. 

Tar tillfället i akt och sover nu när plutt äntligen sover. 

En dag kvar! 

Onsdag

Publicerad 2015-12-09 22:17:20 i Försöknummer2, Graviditet, Livet som mamma,

Så har faktiskt en hel dag till gått!  En innedag p.g.a. lite småsjuk plutt som gick riktigt fort trots allt. Fick hit svärmor på efm så jag till och med fick möjlighet till träning. Hade nog med det att göra. Plutt var lyrisk över besöket. Och jag med. Men mest för att jag fick möjlighet att lämna hemmet.. Hon kändes bättre nu på kvällen. Så hoppas på öppna förskolan imorgon, vi får se? 

Onsdag - check! 

En vecka

Publicerad 2015-12-08 21:11:30 i Försöknummer2, Graviditet, Hopp, oro,

Nu är det en vecka kvar. En onsdag. En torsdag. En fredag. En lördag. En söndag. En måndag. Och ett par timmar. Sen vet vi om allt är bra. Eller om allt är dåligt. För stunden. Ticktack. Måtte det gå fort! 

Cool?

Publicerad 2015-12-07 08:58:56 i Försöknummer2, Graviditet, Hopp, Längtan, Missfall,

När vi plötsligt var gravida igen var det en chock! Jag tänkte att jag skulle vara cool och lugn hela graviditeten. Ta det för vad det är, naturligtvis hoppas att inget skulle gå fel, men kunna acceptera om det gjorde det, inte låta det påverka min vardag fullständigt. Att känslan av att redan ha ett barn, friskt och underbart, skulle göra väntan lättare. Nu har inget gått fel - så jag vet inte vad det skulle göra mot mig? Men jag är fullkomligt livrädd för missfall. Precis som sist. Jag känner att jag för allt i världen inte kan missta den lilla ärta som förhoppningsvis stökar på i min mage. Jag måste ha just den ärtan. 

Jag började ganska snabbt oroa mig för att det kommer bli så nära mellan dem. Men inte ens det kan lugna mig. Att det på något sätt skulle vara ok att få missfall för att det ändå är första försöket, det opraktiska i att ha så tätt och vi har tusen möjligheter efter detta, nåja. Men förhoppningsvis är det ju inte sista chansen. Men nej, inte heller det gör tanken på missfall lättare. Nu ser jag bara fördelar med att ha tätt - tänk vad kul de kommer ha, vill inte ta ifrån dem det med ett missfall.. 

Är det för att sorgen som satt i sist är så tung att jag inte lärt mig hantera den? Att jag inte bearbetade det som hände hösten 2013? Det svarta hålet som fullkomligen omslöt mig. Men som också var början till slutet på barnlösheten. 

Jag vet inte? Kan inte tänka positivt just nu. Tragiskt nog. Vill bara att det ska bli tisdag nästa vecka. Då vet vi. Då kan vi förhålla oss till vad vi vet då. Nu vet vi ingenting. Ärtan mår förhoppningsvis bra. Jag försöker inbilla mig det. Och, jag försöker få tiden att gå. 

Haft en underbar helg! Nu måste jag smida planer för veckan så att den går fort. 

Vecka 6 (5+5)

Publicerad 2015-11-30 08:11:40 i Försöknummer2, Graviditet, Lillan, Livet som mamma,

Det blev en bättre dag dagen efter. Jag har julat ner mig totalt! Kanske va det det? Bakat pepparkakor och lussebullar, gjort en adventskalender av pepparkakor. Lyssnat på julmusik. Satt hyacinter. Hängt upp stjärnor. Njutit av att iår får vi fira jul med barn. Det fick vi förra året också. Men då var hon mer ett skrikande paket. Nu är hon ett barn som leker och uppskattar. Jag tycker definitivt att det är roligare att vara småbarnsmamma än spädbarnsmamma. Om man får säga så...

Iaf. Jag känner fortfarande väldigt, väldigt lite. Eller inte alls. Har inte blivit toknegativ. Men inte heller glad över att må bra. Så att säga. Jag bara är helt enkelt. Gör mitt bästa för att tiden ska gå. Ibland lyckas det ibland lyckas det mindre bra. Till saken hör att plutt har varit och är extremt förkyld. Så vi kan inte göra så mycket. Ingen öppna förskola, inge minisats. Vi är ute och leker - men det är inte så många andra som är nu. Så hon får inte så många kompisar i parken.. Nåja, det går väl över? I helgen åker vi till kusiner iaf. Det blir kul. För dem kommer jag berätta. Känd vindrickare som jag är.. Svårt att dölja mao.. 

Nästan 15% av graviditeten har iaf gått, om den nu fortlöper som den ska, och det känns overkligt. Drygt två veckor till gyn. 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela