Plus
Det är nu ett år sen jag smygtestade. Ruvardag 12. 
Vi är hemma nu. Med vår skatt. Friskare och friskare!
Någon...
...somnade vid amning i soffan efter lunch med kompisar..händer typ aldrig. Så nu sitter vi här. Når inte fjärrkontrollen ;) Njuter av min lilla fis. Åh vad jag älskar henne (Fast hon är skitjobbig ibland. Ofta. Så väller det liksom över en ibland. Tacksamheten över att hon är här. Att hon är frisk.). 
Alla hjärtansdag
En mycket speciell dag för oss. Idag för ett år sen gjorde vi vår guldäggsinsättning på st Görans. Tänk att det resulterade i denna lilla dam, svårt att förstå! Fantastiska, älskade lilla tjej! ❤️
Hon är lik sig, helt klart! 😉
Hon är lik sig, helt klart! 😉
2 månader
Idag blir vårt lilla hjärta 2 månader! Tiden flyger och tacksamheten är oändlig. Noterar att de små, små händerna inte är hårt knutna längre. Att hon ligger fint på magen och tittar intresserat på diverse leksaker med stark liten nacke. Att hon betydligt hellre sitter upprätt i knä med stöd än ligger raklång i famnen. Att leenedena haglar tillsammans med små förtjusta läten och en hel del dregel..
Nellie ❤️
2014
2014. Det började som det värsta året någonsin. Med ett missfall i bagaget och en depression som följd, i kombo med vantrivsel på jobbet, så blev jag sjukskriven för utbrändhet för första gången i mitt liv, förhoppningsvis också sista gången.
Dock hade vi en fantastisk resa till Kuba som plåster på såren i början av året. På självaste Alla hjärtans dag fick vi sen slutligen sätta in vårt lilla guldembryo som resulterade i plus på stickan i mars och vår lilla drömtjej i november, tacksam är bara förnamnet!
Vi har dessutom flyttat, något vi dragit ut på under många år - vilket visat sig vara ett fantastiskt beslut. Vi har även båda fått nya jobb som känns bra och som vi trivs på, jag inom samma företag men med nya bättre förutsättningar en det jobb jag sjukskrevs från i januari.
2014 såg ut att gå illa, men det vände och blev det bästa året jag någonsin haft! Vi är äntligen föräldrar ❤️ Det är det enda som spelar någon roll!
Hoppas nu att 2015 kan bli hälften så bra, så blir jag nöjd! Önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År! Tänker på er som fortfarande kämpar, och hoppas att 2015 blir ert år! Och glädjs med alla er som äntligen fått den största gåvan av dem alla!
Känslomässig berg- och dalbana
Det är så underligt, de fyra riktigt, riktigt jobbiga nätterna som varit har känts som en evighet - som månader av sömnlöshet. Och så kommer den där natten, inatt, när hon somnar i Björnselen, jag förbereder mig för att sova sittandes och får ett infall att prova lägga ner henne. För att jag känner mig ganska pigg och redo för en nattning till när (om) hon vaknar. Så gör hon inte det, hon sover. Hon SOVER! Med två amningar (hoppade över blöjbyten - och tur var väl det, för det var tomt i blöjan i morse) som enda moment under natten var jag vaken vid 7. Och var pigg. Pigg!! Jag gick upp och duschade och satte på kaffe och kände mig som en människa. Inte ens en massa gnäll och skrik vid nattamningen. Hon somnade bara snällt om, två ggr. Halleluja!
Sen vaknade det lilla miraklet och var glad och hungrig. Mat, blöja och lite lek och ett och annat leende! Sen började hon gnälla liite, liite. Ner i vagnen, och se där - hon somnade! Utan gung och fix, utan panikskrik innan vagnen började rulla. Fantastiskt! Nu sover hon sen 2,5 timme. Frisk luft gör susen. Snart till BVC på eget initiativ för att väga, vår nästa tid är inte förrän i januari eftersom hon växer så bra.
Jag känner mig som en ny människa och vågen pekar dessutom nedåt.
Hur gör ni? Byter ni blöja flera ggr per natt?
Sluta bry mig
Jag ska försöka släppa detta med barnmorskan nu. Sluta bry mig. Det är bara pengar. Vi överlever om jag går på ledighet utan betalning. Eller norpar ett par semesterdagar som utfyllnad. Eller sjukar mig och få betalt iaf någon vecka. Orkar jag inte så orkar jag inte. Då slutar jag helt enkelt gå till jobbet så får det bli vad det blir. Min man försöker återigen dämpa mina katastroftankar och ber mig fokusera på att må bra, och på att lillan mår bra. Han är bra han. Vad vore jag utan när jag skenar iväg och får panik av både stora och små saker? Det viktiga är ju att vi står här och nu i vecka 38 och snart får träffa vår dotter. Hela livet är på väg att förändras. Till det bättre. En fantastisk månad! Förmodligen vår livs bästa.
Lugn bara lugn.
Har även haft en riktigt, riktigt bra natt. Somnade vid 22. Var uppe en gång och gick på toaletten vid 2-tiden. Sen sov jag ända till 7. Fantastiskt! Inget konstant springande på toaletten. Ingen vaka från 4.00. Hjälper mig defintivit att vända katastroftankarna också ;)
Girig?
Jag har inte ens fått mitt första barn än men det börjar redan gnaga i mig rörande syskonförsök. Jag försöker fokusera på det mirakel vi nu snart kommer få träffa. Men jag kan inte sticka under stolen med att jag undrar över hur det kommer gå nästa gång? När vi vill ha fler, det har vi redan bestämt att vi vill. Och jag kan inte, tyvärr, låta bli att oroas över våndan och problematiken inför detta.
Är jag girig?
Önskar jag kunde fokusera mer på nu och här. Det är en ständig problematik för mig, att jag skenar iväg i tanken. Och jag älskar ju egentligen nu och här. Känna min lilla plutt sparka runt i magen, drömma om hur hon kommer se ut. Känna en fot utanpå magen. Det är magiskt. Och jag är så tacksam över att jag får vara med om det. Och jag blir nog girig. För trots sömnlöshet, den förbannade foglossningen som lyst med sin närvaro sen vecka 8, så vill jag inte att detta är både första och sista gången jag är gravid. Jag vill känna fler av små mirakel som vi kan få till, jag och min älskade man.
Trimester 3 (vecka 29, 28+0)
Vecka 29, och trimester 3 enligt appen. Har förstått att det räknas lite olika.. Men iaf, tredje och sista delen. Kan inte förstå att det bara är tolv veckor kvar. Samtidigt som det känns som en evighet till 5 november. Hoppas hon kommer i oktober.
Vem hade kunnat ana detta i höstas när allt var nattsvart? Vet att jag sagt det förr, men jag, och vi, är verkligen oerhört tacksamma!
Attiraljer
Så har vi lyckats skrapa ihop en ordentlig hög med lånade attiraljer till lillan. Vi är numer stolta innehavare av babysitter, babygym, stol till bordet som man sätter fast på bordskanten - med andra ord perfekt för en tvåa i Sthlm.. samt en sån där "lära-gå-stol" som bebisen sitter i på hjul och som bebisen kan knuffa sig fram i själv. Allt i källaren i väntan på tvätt och användningsbehov. Det fina är att det ska lämnas tillbaka sen så det inte behöver ta plats. När det förhoppningsvis är dags för nummer 2 och ett större boende får vi inhandla det som kan tänkas behövas då. Den första 2:an som kommer ha nyare saker än 1:an.. Om det blir en nummer 2, det hoppas vi innerligt på! En nummer 3 hoppas vi också på!
Men jag är glad bara vi får dig lillan och vår nummer 1! ❤️ En sak i taget och 91 dagar kvar till BF!
Senaste
Senaste krämpan är att jag vaknar med svullna och sovande händer. Skumt. Men jag klagar inte. För gravid är jag så in i h...e.. Och det är det enda som räknas.
Min man behandlar mig som en skör porslinsdocka. Bär allt och vill gärna hålla i mig också. Om jag skulle ramla. Vilket jag faktiskt gjorde häromdagen. Men det gick bra!
Solen skiner och idag tar vi en lugn vilodag vid poolen. Efter lite äventyr igår känns foglossningen mer än på länge och det ska bli skönt att vila lite.
Längtan
Att längta efter någon så mycket. Någon som inte finns. Någon som sen fanns. Och som vi nu inte känner. Inte överhuvudtaget. Men hon finns nu. Och hon fattas oss och vi längtar efter henne så enormt. Kan inte förstå att man kan ha så starka känslor för någon som nästan inte finns och som man inte känner alls.
Kom igen november, kom till oss snart!
Stilla
Idag har det varit lite jobbigt och oroligt. Har inte känt henne så mycket som jag brukar och genast sätter fantasin fart.. Det är jobbigt och jag blir irriterad på mig själv. Försöker hålla upp en fasad utan oro. Men det går förstås mindre bra - i vanlig ordning.
Men så nu ikväll kickade hon igång igen! Tack! Gör inte så mot mig, sparka jämt! Hur hårt och ofta du vill!
Nu andas jag ut och kan sova..
Nerv i kläm?
Imorse vaknade jag av en intensiv värk i den sidan av ryggslutet jag låg på. Sover nästan enbart på sidan nu för tiden. Kändes ungefär som jättestark växtvärk i ryggen. Så jag låg kvar och hoppades att det skulle försvinna. Det gjorde det inte. Gick upp, drack vatten och gick på toaletten och la mig igen - på den andra sidan. Då gjorde det inte ont längre. Skumt. Måste nästan ha varit något som hamnade i kläm. Hade lite extra ont i den sidan foglossningswise igår eftermiddag/kväll. Hängde ihop kan jag tro? Alla dessa krämpor..;)
Idag blir det fullt ös. Dels med min vän som är tvåbarnsmor. Dels med planering inför ett viktigt och roligt event inom kort! Älskar att genuint må bra över att vara hemma hos mina vänner med barn. Varit en lång tid när jag inte orkat det. Iaf inte vissa. Nu känner jag bara glädje. Jag har ju vår lilla skatt alldeles, alldeles nära jag med! ❤️
Fantastiskt
Allt har gått fantastiskt bra idag och vi är överlyckliga! 
Återkommer med mer detaljer efter jobbet. Svävar på moln!
Äntligen (Vecka 17, 16+1)
Jag kommer ihåg när fröken klänning (http://frokenklanning.wordpress.com) - en bloggerska som jag följer - gick in i vecka 17. Då hade vi nästan precis fått veta att vi äntligen lyckats bli gravida. Men var då mitt uppe i missfallsångesten. Då hoppades jag så innerligt att jag någon gång skulle få uppleva vecka 17, för även om vi var gravida så kändes det så oerhört långt borta. Nu är VI här. Vi är i vecka 17. Kan inte ens beskriva hur tacksam jag känner mig över den här graviditeten. Att det gick så bra med ivf-behandlingen. Att vi fått behålla lilla dej. Att vi mår bra och tror på det här.
Valborg
Hann med brasa till slut. Han sa nej. Det tackar vi för och myser vidare efter en kall cykeltur från och till brasan. Men mysigt och traditionsenligt med eld
och kör som sjunger in våren! Öppnar en alkoholfri Carlsberg också. Dagen började inte strålande, men nu känns det bra.
Trevlig Valborg! Äntligen är det maj!
48 dagar
48 dagar kvar till RUL. Känns galet långt bort. Några dagar innan ska vi träffa barnmorskan som lovat att vi ska få lyssna på hjärtat. Men fram tills dess förväntas allt gå bra, magen borde växa lite, och eventuellt kan fostret börja kännas där inifrån...
Så fram tills dess är det min tid. Min tid som lycklig, som gravid, som avslappnad. Älskar det! Strax efter detta stora event väntas semestertider. Vi ska inte ta så många veckor, utan vill spara för att ha att kunna mixtra med under föräldraledigheten. Men ett par veckor i värmen blir det iaf.
Tänk att det skulle bli så här bra. Har svårt att förstå att jag för 7 månader sen var i det svartaste hålet och inte visste om eller hur jag skulle kunna ta mig upp?! Det där hålet blev bara djupare och kulmen var egentligen strax innan ivfen drog igång. Men det har vänt nu. Det kan vända!
VI (vecka 13, 12+0)
Vi. VI. Ska ha barn i november. Helt galet. Helt fantastiskt galet!
Så HÄR långt har vi aldrig varit förut (vecka 12, 11+6)
Äntligen får jag säga det. Och med ultraljudsbilderna från kubtestet i min hand känns det magiskt. Så HÄR långt har vi aldrig varit förut! Att göra kub idag gick bra. Det slutade inte i tårar och skrapning. Eller iaf inte tårar av ondo. Några glädjetårar blev det allt! Men vi fick gå lyckliga därifrån. Nu kan jag ta in det tror jag. Nu vågar jag tro på att jordgubben troligen vill träffa oss i november!
Resultatet på själva provet var också bra. Bästa resultatet man kan få, 1:20000 i risk.
Jag trodde i min enfald att "bara jag blir gravid så blir allt bra igen". Men de här 12 veckorna (vilket faktiskt är tre månader!) har varit jobbiga. Riktigt, riktigt jobbiga. Det är inte många ggr jag trott att det faktiskt ska gå vägen. Överhängande ofta har jag istället trott att det ska skita sig när.som.helst. Det har oftast varit en fråga om när, och inte om.
Nu vill jag få lov av mig själv att slappna av. Kanske rent utav tänka på annat en stund och försöka bara må bra. Jag mår bättre och bättre. Men riktigt kunna slappna av och planera in roliga helger och kvällar nu när också våren också ler mot oss. Inte bara fokusera på graviditeten utan även hitta tillbaka till mitt liv i övrigt. Jag ska lova mig själv det, att de här sex kommande månaderna ska tillägnas mig. Sen får jag nog glömma mig själv en stund och fokusera på någon annan. Så fram tills dess kan jag med gott samvete skämma bort mig själv, genom att jag göra saker jag mår bra av.
