Barnmorskebesök
Ännu ett barnmorskebesök idag. Gick bra, lillans hjärtljud var fina och starka. Sf-måttet fortsätter att bli större, nu 32 cm, lite under kurvan - men följer sin egen kurva. Järnvärdet har gått upp, och sockernivån är normal. Allt ser normalt och bra ut. Och jag vågar knappt tro det, och har svårt att ta in att det faktiskt ser bra ut. Fortfarande har jag svårt med detta. Hur kommer det bli när hon faktiskt kommer?
Hade en mysig eftermiddag/kväll med en kompis och hennes lilla tremånaders igår. Lugnt och fikandes gick vi igenom barn/graviditeter/förlosningar. Jag tror knappt jag pratar om något annat med mina vänner nu. Men alla är liksom där. Så det passar sig. Och det känns som att alla vill prata om det. Min man tycker nog att det kan bli lite tjatigt även om han snällt lyssnar och diskuterar.
Fick ett litet utbrott idag, hemma. Igår på jobbet. Är inte riktigt mig själv känner jag och blir arg fort för ingenting. Kan inte riktigt styra över det. Och orkar inte heller egentligen bry mig. Låter kanske hemskt, men jag har så extremt mycket känslor i mig hea tiden känner jag.. Kanske inte så konstigt.
Tampas med tankar kring att vilja bli sjukskriven för att vila, eftersom jag sover så fruktansvärt dåligt och lite. Samtidigt som jag tycker det är så skönt att ha ett jobb att gå till, ett jobb som jag faktiskt trivs på nu. Tanken på att gå över tiden och vanka hemma i många, många veckor känns inte alls tilltalande, en sak om man visste att hon kommer 5e, då hade jag varit ledig en vecka innan. Men, men, nu kan man inte förutspå sådant...
