dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Nervös vecka 40, 39+1

Publicerad 2016-07-18 04:12:19 i Förlossning, Kärlek, Lycka, Längtan, Tacksamhet, oro,

Vaknade ni strax innan 4.00 på morgonen. Kan inte somna om. Lite nervös. Lite uppe i varv. Undrar hur det kommer vara imorgon..? Kommer förmodligen inte kunna sova alls.

Herregud. Ett bra "herregud". Ett förväntansfullt. Ett lyckligt. Ett skräckslaget. Ett mycket, mycket nervöst...

Planeringen, vecka 39 (38+0)

Publicerad 2016-07-10 16:19:38 i Allmänt, Kärlek, Livet som mamma, Lycka, Längtan, Tacksamhet, oro,

Babynest på plats (sist fick vi ett s.k. snuggle nest av någon - ren skit om ni frågar mig, tänker jag icke använda igen. Bara en jäkla plastlåda! Finns säkert de som tycker annorlunda, men vi förstod oss aldrig på det!), vagndelen är på plats sen länge, bebiskläder tvättade, BB-väskan packad...ja, så mycket mer blir det inte. Sätta i bilskyddet i bilen igen. Men det tror jag maken får göra efter nedkomst för att vi ev. köper en ny säng till plutt under veckan och behöver möjligheten att kunna frakta.

Vi planerar att ta ett dygn tillsammans på sjukhuset efter snittet. Jag, maken och lillebror. Vi tror att snittet sker på morgon/förmiddag. Men det verkar inte hundraprocentigt. Mormor och morfar kommer bo med plutt hemma hos oss. Dagen efter snittet åker maken och hämtar lillan samt mor- och farföräldrar för ett första möte med lillebror. Hon kommer då få en present av lillebror. Vet inte om det är rätt eller fel? Men vi ger det ett försök. Hon är inte direkt van vid presenter överhuvudtaget. Så jag tror inte att hon förstått tjusningen med det alls än. Men vi gör vad vi kan med vad vi har och hoppas att det hjälper till att resultera i ett bra första möte.

Sen åker maken med alla hem. Sover med lillan. Och jag och lillebror stannar gissningsvis kvar ett par dygn till. Men de kommer och besöker varje dag. Sen får hon följa med och hämta hem lillebror när det är dags. Då kommer det ytterligare en present till henne från lillebror. Återigen - rätt eller fel? Inte en aning. Men nu gör vi så..

Känns som att jag, och vi, är betyyydligt coolare denna gång. Det blir vad det blir. Och vi gör vad vi kan med vad vi har. Det kommer inte att bli perfekt. Det kommer vara skitjobbigt. Men det kommer mest av allt bli fantastiskt!

Vecka 36 (35+3)

Publicerad 2016-06-22 15:41:35 i Graviditet, Kärlek, Livet som mamma, Längtan,

Vecka 35+3, men 27 dagar kvar. Svettigt. Trött. Får gärna hända förr. Försökte pigga upp mig med lite shopping idag. Amningskläder är ju bra. Sommaramningskläder. Uppfräschning av amningslinnen och amningsbh:ar. Men kryckorna är ivägen - gnäll, gnäll - och den där magen som andra säkert tycker är så fin - som jag tycker är så klädsam på andra - den känns mest ivägen. Jag vill få bort den. Jag vill träffa vår älskade lillebror. Ja ni förstår, såklart det är värt det. Såklart jag är oerhört tacksam över att få uppleva detta. Känna honom sparka (satan i gatan vad han sparkas, mest hela dagarna!) är magi. Men nej, graviditet, jobbigt. Saknar min kropp. Foglossning, åderbrock, uppsvällt underliv, vätska i benen och svullna händer. Trött på alltihopa. Vill ut och röra på mig. Vill kunna leka med min älskade N utan att kroppen säger ifrån. Snart, snart! Snart får vi vaka på nätterna, stoppa bröstmjölken med pads och bli nerbajsade/nerkissade/nerkräkta. Längtar! Glamor! 

Fick föresten ta ytterligare ett urinprov idag. Efter att odlingen försvunnit (?) och provet på mvc visat "något konstigt" efter antibiotikakuren fick jag ta ett nytt. Liiite oroande. Men förhoppningsvis var det bara något konstigt med muggen eller så, det var iaf vad mvc ville få det till att det kunde vara. Provsvar inom kort hoppas jag! 

Vecka 31(30+2)

Publicerad 2016-05-17 22:01:08 i BVC, Glädje, Graviditet, Kärlek, Lillan, Livet som mamma, Lycka, Längtan,

Dagis. Dagis har gått suveränt. Under inskolningsveckorna och veckan efter. Hon har glatt vinkat hejdå till oss, och lekt. Lekt och lekt. Ätit bra. Sovit gott. "Men så skönt att det gick så lätt" tänkte vi. No, no, no - bakslag. Igår och idag har hon varit fullständigt förkrossad! Gråter. Skriker. Vill inte att vi ska gå. Hemskt. Klamrar sig fast. Vill bara ta henne i famnen och bära hem henne igen. Det går över fem minuter efter att vi gått säger de. Men det känns som ett svek. Vi lämnar henne. Usch. Jag vet ju att det så klart blir bättre. Och vi märker redan hur mycket hon lär sig. Och vinkar glatt och ropar hejdå till sina kompisar (hur mycket kompisar 1-2-åringarna nu blir..? ;) när vi hämtar. Hon utvecklas och kan redan sitta fint och stilla med de andra på samlingen. Bara grejen att hon somnar på en madrass på golvet är ju i vår värld helt galet efter 1,5-års sömnkamp.. Men det skär i hjärtat när ens lilla plutt inte vill ❤️

Idag har vi haft 1,5-årskontroll. Besiktad och klar! Kan det hon "ska" kunna. Väger och mäter det hon "ska". Ligger högt både på vikt- och längdkurvan, precis som tidigare, även om vikten planat ut något. Hon är en en liten stjärna. Såklart! Igår sa hon för övrigt sitt namn för första gången, ungefär iaf. Minsta lilla och man smälter och tycker ens barn är världsbäst! Rollen som mamma i guess. 

Lillebror sparkar på och har idag fokuserat på urinblåsan. Tackaaaarrrr.. 

Nu är han i princip färdigbakad. Ska bara bli lite tyngre och lite längre. Det är fantastiskt. Livet känns fantastiskt. Trots foglossning och konstant trötthet. Overkligt att det blev så här, har sagt det förr..men ven kunde ana detta i all ångest för tre år sen? Vem kunde ana..? 

Tacksamhet. 

Dagis (vecka 28, 27+6)

Publicerad 2016-04-30 06:56:06 i Graviditet, Kärlek, Livet som mamma, Längtan,

Dagis har gått bra överlag! Några små tårar och en stor skopa oförståelse inför det där med att sitta still på en samling, eller på lunchen för den delen. Det tog sig lite tredje dagen när jag var med. Men då strulade hon med sömnen istället, vilket hade gått förvånansvärt smidigt de två första dagarna. Överlag går det jättebra iaf! Hon struttar runt och leker och skrattar. Bryr sig inte nämnvärt om oss. Och jag (och min man) känner stort förtroende för pedagogerna (ni ser, jag lär mig, dagisfröknarna är nog det begrepp jag spontant valt..), kanske det viktigaste. Hon känns trygg här. De verkar bra. Vettiga. Med en plan för dagen och mycket kunskap. Det kommer bli jättebra tror vi! 

Dessvärre vaknade vi av en spyfest natten till dagen då hon skulle testa att lämnas själv några timmar. Så det blev lite ändrade planer kan man säga.. Det verkar ha gått över på en natt tackolov, och utan att någon av oss päron smittats, peppar, peppar.. Så får vi se hur dagis mottas på måndag efter tre dagars paus? 

Idag är 70% av graviditeten avklarad. 
Jag vet att jag är gnällig och att 70% är riktigt mycket, förutom lugnet över att ha passerat vecka 28 (det är något heligt över att det står i appen att barnet med stor sannolikhet kan räddas om den väljer att komma ut nu, mycket kan hända - men på något sätt letar sig ett lugn fram, det blir förmodligen faktiskt en lillebror snart! ❤️) så vill jag inget annat än att ha gått 90%. Vill ha mötet med specialistmödravården avklarad. Ha ett datum för snitt. Lunka runt hemma ett par dagar. Njuta av att kunna ägna tid åt bara lillan några sista dagar och sen åka in och få träffa vår andra klutt. 

Snart, snart är vi där! 
Ha en fin Valborg! 

Vecka 28 (27+0)

Publicerad 2016-04-24 10:43:44 i Försöknummer2, Graviditet, Livet som mamma, Längtan,

Tiden tickar på. Jag längtar till juli för att det ska bli så spännande och fantastiskt att träffa lillebror! Och för att det verkligen inte är min grej att vara gravid, jag har ont. Jag önskar jag kunde glida omkring och känna mig gravidvacker. Men det gör jag inte, känner mig som en övergödd valross med svåra gångproblem. Och det värker i underlivet mer eller mindre konstant. Blir oftare och oftare alvedon, men försöker härda ut utan in i det längsta. Tänk att vi får gosa med vår son i juli. En dotter och en son ❤️ Tänk för 3,5 år sen. Missfall, ångest och djupt svart hål. Vem hade kunnat ana detta?! 

I veckan kör vi inskolning på dagis, min stora tjej! 

Läckage

Publicerad 2016-04-16 07:22:56 i Graviditet, Livet som mamma, Längtan,

Vi är inne på tvåsiffrigt till BF. Längtar till juli! Njuter av att "bara" ha en. Men längtar ändå! 98 dagar kvar, overkligt. Kan ju förstås bli färre dagar beroende på läkarens utlåtande...

Iaf, vaknade 4 inatt av att jag var kissnödig som tusan, inte helt ovanligt. Men just det har jag faktiskt klarat mig ganska bra utan, det var värre vid första graviditeten. Efter en lite halvstrulig tidig natt låg plutt bredvid mig i sängen, självklart vaknar hon till och gnyr, extremt närhetsbehov just nu. Det är som att hon fattar att hon snart kommer vara tvungen att dela vår uppmärksamhet med en till! Vill inte att man ska "lämna" henne - om så ens för att springa toaletten. När jag vaknar är jag helt blöt över höger bröst. Tror att lillan kissat på sig/dreglat/jag har dreglat - förklaringar far genom huvudet innan jag inser att det är bröstmjölk. En stor rund fläck över hela bröstet/t-shirten jag sover i. 

Herregud, jag ska snart amma igen! 
Ha en fin lördag! 

Tre av nio (vecka 18, 17+6)

Publicerad 2016-02-20 02:50:29 i Framtidstro, Livet som mamma, Lycka, Längtan,

Trodde aldrig jag skulle säga detta men jag längtar lite, lite hem. Har börjat fundera mycket på rulet. Tror det är mest därför. Vi njuter och har det fint, nyper mig i armen och försöker komma ihåg hur mycket jag kommer sakna detta när vi är hemma: Ta dagen som den kommer. Bada lite. Leka i skuggan. Äta något gott. Det är en fantastisk tid. 

Men ändå längtar jag lite hem. Till det som kommer. Till att beställa ny vagndel. Till att faktiskt gå till jobbet några månader. Till påsk när hela familjen kommer samlas. Det tyder väl bara på att jag har en vardag hemma som jag uppskattar antar jag. 

Nu har vi en bättre utlandssemester kvar. Tre härliga veckor. Vilket betyder att nästan sex veckor passerat av våra närmare nio veckors verklighetsflykt. Njuta. Sen vardag. Lillklutt bjuder just nu på sovmorgon och jag vaknade tidigt förstås.. Livet som mamma ❤️

Lycka

Publicerad 2015-12-15 21:06:19 i Försöknummer2, Glädje, Graviditet, Kärlek, Livet som mamma, Lycka, Längtan, Tacksamhet,

Det känns oerhört bra! Jag vågar just nu tro på det här. Missfall har vi fått en gång efter att ha sett ett tickande hjärta. Det är en risk på 2% att det blir missfall om man sett just ett tickande hjärta. Det känns inte som att vi kan ha det oflytet igen. Klart vi kan. Det förstår ju jag också, men jag tänker inte ta till mig av det nu. Jag tänker njuta av att jag tror på det här. Njuta av att jag mår illa. Att jag äter mackor tre ggr om dagen med smör. Att jag är aptrött. Att jag känner att varje dag blir en liten fight just nu. Det får vara så här, det kommer utmynna i något fantastiskt. Det är det enda som är värt något. Den 23 juli kommer leveransen. Typ. Fram till dess kommer jag med all säkerhet svikta i min tro på det. Va sur över foglossning, dumma kommentarer från omgivningen och illamåendet. Men iaf, jag anser mig ha rätten att klaga. Och kommer utnyttja det. Innerst inne är jag bara groteskt tacksam över att jag får vara med om detta igen. Att min kropp skapar en annan kropp. Hur galet är det inte när man tänker på det?! Kanske blir det sista gången. Kanske inte. 

Tacksamhet. Lycka. Glädje. Förväntansfullhet. Det får summera dagen. Nu ska jag trycka salta kex i soffan innan jag däckar innan klockan slagit 22. Älskar det här, älskar det! 

Cool?

Publicerad 2015-12-07 08:58:56 i Försöknummer2, Graviditet, Hopp, Längtan, Missfall,

När vi plötsligt var gravida igen var det en chock! Jag tänkte att jag skulle vara cool och lugn hela graviditeten. Ta det för vad det är, naturligtvis hoppas att inget skulle gå fel, men kunna acceptera om det gjorde det, inte låta det påverka min vardag fullständigt. Att känslan av att redan ha ett barn, friskt och underbart, skulle göra väntan lättare. Nu har inget gått fel - så jag vet inte vad det skulle göra mot mig? Men jag är fullkomligt livrädd för missfall. Precis som sist. Jag känner att jag för allt i världen inte kan missta den lilla ärta som förhoppningsvis stökar på i min mage. Jag måste ha just den ärtan. 

Jag började ganska snabbt oroa mig för att det kommer bli så nära mellan dem. Men inte ens det kan lugna mig. Att det på något sätt skulle vara ok att få missfall för att det ändå är första försöket, det opraktiska i att ha så tätt och vi har tusen möjligheter efter detta, nåja. Men förhoppningsvis är det ju inte sista chansen. Men nej, inte heller det gör tanken på missfall lättare. Nu ser jag bara fördelar med att ha tätt - tänk vad kul de kommer ha, vill inte ta ifrån dem det med ett missfall.. 

Är det för att sorgen som satt i sist är så tung att jag inte lärt mig hantera den? Att jag inte bearbetade det som hände hösten 2013? Det svarta hålet som fullkomligen omslöt mig. Men som också var början till slutet på barnlösheten. 

Jag vet inte? Kan inte tänka positivt just nu. Tragiskt nog. Vill bara att det ska bli tisdag nästa vecka. Då vet vi. Då kan vi förhålla oss till vad vi vet då. Nu vet vi ingenting. Ärtan mår förhoppningsvis bra. Jag försöker inbilla mig det. Och, jag försöker få tiden att gå. 

Haft en underbar helg! Nu måste jag smida planer för veckan så att den går fort. 

Flytningar

Publicerad 2015-07-14 15:55:43 i Allmänt, Livet som mamma, Längtan,

Ja visst är det ett härligt tema?! Flytningar. Herre min Gud vad detta har studerats. Iaf hemma hos mig. Är de vattninga? Trådiga? Gula? Blodiga? Ja, ni fattar. Studerats. Studerats. Studerats. Vad jag nu har i åtanke, och har reflekterat över, är att flytningarna varit..rikliga, tror jag är rätt benämning. Enda sedan blödningarna efter förlossningen slutade egentligen. Rikliga alltså. Och jag har haft "mensvärk" i tid och otid sedan förlossningen också. SÅ många ggr har jag trott att mensen varit på gång, men aldrig kommit. Nu har jag plötsligt inga flytningar längre. Inget nämnvärt iaf. Och jag funderar därför över om det betyder att kroppen är på gång. Att jag kanske haft ägglossning och att mensen faktiskt är på ingång. Har för mig att det blir "torrare" innan mens. Återstår att se..

Varit barnvakt till en 1,5 åring idag. Fantastiskt söt. Men oj vad man måste vara med. Konflikthantering. Kontroll. Heeela tiden. Ett litet tjyvnyp på lillan fick hon in. Inte mer än rätt när lillan snodde åt sig en bil som 1,5-åringen lekte med. Men så plötsligt slog det mig! Skulle jag vara gravid nu (och hela graviditeten gick bra och allt det där) så skulle lillan vara just 1,5 år när hon blir storasyster. OJ vilket pass! Mysigt! Fantastiskt! Härligt! Men också - jobbigt! Försöker skydda mig med det. När längtan tar över. 

Släppa tanken

Publicerad 2015-07-11 22:28:57 i Längtan, Ångest,

Jag kan inte riktigt släppa tanken. Jag vill inte "bara" ha ett barn. Jag börjar bli girig. Jag vill ha fler. Nu. Kan inte släppa det. Skulle jag vara gravid nu skulle jag vara fullkomligt överlycklig. Jag har inte ens fått mens efter att ha slutat först helamma och sen även delamma. När kommer det hända? Har PCO:n tagit över min kropp? Kommer det ta lång tid? Jag har inte ammat på några veckor nu och jag drömmer redan om att kroppen hoppat tillbaka till en ungefärlig 40-dagars cykel. 

Testmissbrukare. Borde jag köpa äl-stickor? Eller ska jag låta bli? 

Jag kommer förmodligen bli knäpp. Eller fortsätta vara det. 

Kommer definitivt behöva ventilera mer. Så möjligen blev det korta bloggpausen just det, kort. 

När fick ni lyckliga mammor tillbaka mens efter förlossning och amning? 

Negativt

Publicerad 2015-05-26 08:57:07 i Längtan, Sorg,

Lyckades leta fram ett test i det tidigare befintliga jättelagret. Ett endaste test fanns kvar. Det såg jag som ett tecken. Ett tecken att testa. Naturligtvis va det negativt. Ett sting av sorg. Ännu ett negativt test. Fast jag egentligen inte vill bli gravid nu. Eller vill och vill. Jag kommer nog alltid bli glad av ett positivt test, eftersom vi hoppas på, och gärna vill ha, syskon till Nellie. Men kanske inte just nu. Men ändå blir jag lite ledsen. Varför är det så? Är längtan redan så stor? Eller har det med alla sorgliga negativa test tidigare - den ofrivilliga barnlösheten som vi nu ju faktiskt är "botade" mot. Eller blir man någonsin botad mot den sorgen? 

Överlevt

Publicerad 2015-02-12 12:48:10 i Lillan, Livet som mamma, Längtan,

I nästan tre dygn har lillans pappa varit på vift med jobbet. Ikväll kommer han äntligen hem. Helt galet vad vi saknar honom. Det är riktigt, riktigt jobbigt att vara själv med henne hela dagarna OCH kvällarna. Då har ändå min mamma och pappa assisterat.. Men det är mycket för att hon är skrikig. Framför allt att hon skriker så mycket när hon är trött. Det enda som fungerar är sömn i selen på kvällarna..vill vara nära, nära. Men hon är vår fantastiska lilla tjej iaf, och nu är pappan snart hemma och jag hoppas det dröjer tills vi sover på olika platser igen! 

Fotbehandling (vecka 40, 39+1)

Publicerad 2014-10-31 10:36:00 i Graviditet, Lillan, Längtan,

Var på fotbehandling häromdagen. F.a.n.t.a.s.t.i.s.k.t. Så väl spenderade pengar för stackars fötter - graviditet eller ej. Men nu uppskattade jag det något fruktansvärt. Så de är som babyfötter nu! Passar ju bra till lillans ankomst ;) Avslutades med en fotmasage. Terapueten meddelade även att fotmassage kan trigga förlossning. Jasså, det behöver du inte säga två ggr sa jag - vet precis vad min man ska göra om kvällarna nu! :)
 
I övrigt har barnmorskebesök hunnits med. Och fröken har äntligen fixerat sig! Så inte undra på att det gjort så ont mellan benen den sista tiden, hon borrar sig neråt som bara den helt enkelt. That´s my girl! Du är på väg åt rätt håll! Allt annat såg bra ut. Utom några utslag som barnmorskan reagerade på, förmodligen hormoner. Men hon vill att jag kommer in på måndag och tar prover om det blir värre och/eller börjar klia. Hoppas det blir ett ickeproblem p.g.a. förlossning i helgen! 
 
Idag ska vi på date, jag och maken. Kanske sista restaurangbesöket på länge? Vi hoppas på det! 
Trevlig helg!

Vecka 40

Publicerad 2014-10-30 18:17:51 i Graviditet, Längtan,

Idag är det vecka 40. 39+0, men ändå vecka 40. 6 dagar kvar till BF. Som vi har längtat och väntat. Lillan har sparkat på som vanligt hela dagen, och det enda som egentligen indikerat att vi närmar oss slutet av graviditeten är en molvärk som kommit och gått under hela dagen. Inte riktigt gett med sig, men inte blivit jättestark heller..hoppas ju på att detta kan tyda på något?! Men det behöver ju inte betyda någonting alls heller. Mer än att vi faktiskt är i vecka 40.
 
Annars har jag haft fina vänner på besök som gjort en liten min babyshower för mig. Jag är ju lite av en motståndare till sånt, och det har nog med tidigare erfarenheter att göra (min bästa vän förlorade sin son när han var tre månader efter att ha fötts sjuk, och fick tillbringa sitt korta liv på barnsjukhus). Vill inte ta ut något i förskott. Och är rädd för att delta i någon form av firande av ett barn, om något sedan går fel. Men detta var en helt lagom nivå, de bjöd på lunch här hemma hos mig och hade några små paket till lillan. 
 
Nu ska jag vila, haft ännu en halvtaskig natt. Vaken några timmar, utöver de sedvanliga kisspauserna. Gå och lägga mig lite senare och återigen hoppas på att jag vaknar upp med värkar istället för akissnödighet! ;)

Vecka 31 (30+6)

Publicerad 2014-09-03 07:26:39 i Lillan, Lycka, Längtan,

Nu skiter vi i åderbråck och andra glamorösa graviditetsdetaljer! För imorgon får vi ännu ett kvitto, ett kvitto på att lillan mår bra och vi får se vår lilla stjärna en stund! Då glöms det onda och jobbiga bort och man påminns om hur lite allt det där gör. Hur det enda viktiga är att hon mår bra där inne! Vi ska på TUL (tillväxtultraljud) och det är förmodligen första gången vi går dit och jag inte känner mig nervös. Vi såg henne ju för inte så länge sen på förlossningen.. Älskade, sparkande lilla unge! Nu är det tamejtusan inte långt kvar tills du är här! ❤️


Tvätt

Publicerad 2014-08-29 07:51:03 i Lillan, Längtan,

Ägnade ett par timmar av gårdagen åt att tvätta lillans kläder, förbereda spjälsängen. Jag blir mer eller mindre tårögd när jag gör det. Det är så fantastiskt att få förbereda, få drömma sig bort till när hon är här! Samtidigt som man ska försöka njuta av det vi nu kan göra, som kommer bli svårare med lillan hos oss. Sitta hos frisören i lugn och ro, äta på restaurang, sova ut. Ja ni vet det där som man ska njuta av men som man egentligen skiter i för att man bara vill att hon ska komma nu, nu, nu! 

Men försöker verkligen: Var hos frisören häromdagen och igårkväll blev det restaurangbesök och bio. 

Återkommer med en liten recension om gårdagens föräldrautbildning som vi tackolov fick plats på även denna gång! 

Dröm (vecka 31, 30+0)

Publicerad 2014-08-28 07:20:34 i Föräldrautbildning, Lillan, Längtan,

Drömde inatt att det inte var jag som födde vårt barn, den kom fyra veckor för tidigt och det var en pojke... Men han var frisk och förlossningen gick bra - det viktigaste föll på plats med andra ord! 

Spännande, i appen står det att hon i princip blir färdigbakad denna vecka - vecka 31. Galet! Så det är inte utan att man börjar hoppas på att hon kommer iaf liite tidigare..kanske i vecka 38 iaf..det vore väl något, lilltjejen? Vill du komma till oss i oktober redan? 

Idag har vi förhoppningsvis fortsatt tur och får plats på föräldrautbildning del 2. Vilket jäkla system! Håll tummarna! 

Namn (vecka 28, 27+3)

Publicerad 2014-08-10 07:28:11 i Graviditet, Längtan,

Min bästa väns dotter har haft sin första fest. Igår gick den av stapeln och första delen av hennes liv att fira in var namnet! Hon var så söt och fin hela dagen igår! Och det var en extremt lyckad dag i deras trädgård med fika och mys. SÅ vill jag att vår eventuella namngivning/dop ska gå till! 

Börjar genast tänka på namn. Vi tror vi har vårt. Men vill inte uttala något förrän vi träffat henne. Kan bli något helt annat? 

Jag känner mig tjatig, men jag längtar så efter henne! Tror det blev så verkligt häromdagen när vi satte upp spjälsängen. Tittar i den hela tiden och vill bara ha henne här. Lägga henne i sängen, bada henne i sin balja, torka bajs och spya och bara hålla henne. Lukta på henne och njuta. 3 månader kvar. Kommer gå låångsamt...

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela