Det är så mycket jag önskar skriva ner. Så mycket känslor och händelser de senaste dagarna så jag blir alldeles till mig. Det är en fantastisk känsla att vara någons mamma, och mina känslor är svåra att beskriva. Älskar henne oändligt, fast jag blir helt slut när hon inte vill sova, och när amningen inte fungerar som den ska.
Det viktiga är att hon mår bra, och att vi har henne här hos oss. Allting annat känns oviktigt, men jag skulle ljuga om jag inte sa att det också är extremt prövande!
Vill återkomma med en förlossningsberättelse så snart som möjligt, men vill ge det ordentligt med tid att skriva ner allt i detalj. Dels för att komma ihåg, dels för min egen skull få ner det på papper - såväl medicinska termer som känslorna och min upplevelse av smärtor och hela förloppet. Men det kommer nog ta ett tag. Lillan har lite issues med amningen, eller jag ska ju inte bara skylla på henne, det har nog med min okunskap att göra också såklart. Men vi är iaf inte riktigt överens. Lyckosamt nog sprutar det iaf fullkomligen mjölk ur brösten så produktionen är det iaf inget fel på.
Något kort från förlossningen:
Vaknade 3.00 på torsdag morgon med värkar, 4.00-5.00 satte det igång ordentligt. Vid 10.00 åkte vi in. Var då öppen 3 cm. Vid 12.00 fick jag lustgas. Vid ca 16.00 var jag öppen 7 cm, så allt gick mycket bra fram tills dess. Då satte vi också in epidral. Epidral kan ju avstanna förlossningen, och jag fick värkstimulerande för att förhindra detta. Men det gick inte riktigt. Låg kvar med värkar men utan att öppna mig en milimeter till fram till 4.00 då barnmorskan sa stopp och tyckte att det räckte. 4.45 undesöktes jag av läkare. Då hade jag t.o.m. gått tillbaka till 5-6 cm och beslutet kejsarsnitt togs definitivt. 5:34 var hon ute, och oj så vi grät. Helt slut, chockade och överlyckliga! 3790 g och 51 cm. Det finaste jag sett, struntar i klyschan, för hon VAR verkligen det finaste jag sett! Obeskrivligt. Det tråkiga är att man inte får hänga med barn och man efter ett akut kejsarsnitt, å andra sidan fick min man några ensamtimmar med henne som på ett sätt också var värdefulla, som han inte fått annars. Allting har en fram- och en baksida.
Vill gärna skriva mer detaljerat, men detta var i runda slängar vad som hände. Hoppas på att återkomma med mer. Men just nu får jag lov att prioritera min skatt. Som just nu sover...men som har en mamma som också behöver sova.. Sa jag att det var jobbigt också, att få barn? ;)
Även om jag förmodligen inte kommer vara en lika aktiv bloggare den kommande tiden, så kommer jag fortsätta skriva. Men nu i början behöver jag bara få njuta och älska vårt lilla paket.
Jag är tacksam och lycklig i denna stund. Äntligen.
