dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Lite oro

Publicerad 2015-12-20 18:01:40 i Försöknummer2, Graviditet, Hopp, Kärlek, Lillan, Livet som mamma, Tacksamhet, oro,

Haft en härlig helg med härligt besök och dagarna har gått i ett! Har mått jätteilla ända fram till igår. Lördag och söndag har jag mått bra. Det stör mig. Samtidigt som det naturligtvis är skönt. Att ha mått illa ett par veckor till och från har varit jobbigt. Och har gjort att jag känt mig lite låst vid hemmet, iaf i närområdet. Vem vill stå och spy någonstans i ett hörn i sällskap av en ettåring. Men. Så mår jag nu inte illa längre. Och då är det vad som stör mig istället. Är inte direkt förvånad över min logik. Men det känns bara som att de här 2-3 veckorna fram till kub och ut ur vecka 12 inte kan gå nog fort. Samtidigt som jag inte längtar bort perioden för att den är magisk med lillplutt och familj. ❤️ Som vanligt aldrig nöjd alltså. 

Fyra dagar till jul. Och tacksamheten över min fina lilla familj tar ändå över. Snart är vi förbi, jag vet ju det, och oavsett vad som händer är vi tre. Och vi kan uppenbarligen bli fyra. Till och med på egen hand. 

Kolhydrater

Publicerad 2015-12-13 22:18:39 i Försöknummer2, Graviditet, Hopp, Kärlek, Lillan, Livet som mamma, Sömn,

Min kost är just nu allt annat än nyttig. Det jag lyckas peta i mig är mackaroner med ketchup och nån macka här och där. Idag avslutades lunchen med kväljningar även av mackaronerna. Blev pannkaka till middag och jag vet inte vad jag ska ta mig till i lunchväg imorgon om inte ens mackaroner fungerar?! Kolhydraterna kommer förmodligen spruta ur mina öron snart. Men vad fan gör man? Lyckligtvis lyckas jag peta i mig en och annan tomat. Ser varje som en liten vinst i den annars så kolhydratsfulla magen! 

I övrigt har helgen bestått av lussande för såväl farmor som mormor och morfar, lättcharmade som tur är, vi lyckades inte ens ta oss igenom "tipptapp". Men, men, vad är väl en bal på slottet.. Lussebullar bjöds iaf. Då kommer man undan med vad som helst i sångväg. 

Träffat vänner, bl.a. med en mysig liten tioveckors. Och vi har fintat frågor kring syskonönskan, kommande champagne på nyår samt resor som ska inplaneras i juli. Men som alltså inte kommer planeras på riktigt. Förhoppningsvis. Vi håller på bomben ett par veckor till, meddelar familjen på julafton, och därefter vänner som nu inte vet. Några har ju fått veta för att det varit "tvunget". 

Annars är lillplutt inne i ännu en ny hemsk strulperiod rörande sömn. Och vi sliter vårt hår på nätterna. Är lite halvförbannade på varandra och situationen. Även om vi vet att det är ännu en period så är vi kanske inte de mest tålmodiga och upplyftande paret på jorden runt 3-5 på morgonen. Det går över. Men just nu kastar det en duktig skugga över oss tröttmössor dagtid. 

Tar tillfället i akt och sover nu när plutt äntligen sover. 

En dag kvar! 

En vecka

Publicerad 2015-12-08 21:11:30 i Försöknummer2, Graviditet, Hopp, oro,

Nu är det en vecka kvar. En onsdag. En torsdag. En fredag. En lördag. En söndag. En måndag. Och ett par timmar. Sen vet vi om allt är bra. Eller om allt är dåligt. För stunden. Ticktack. Måtte det gå fort! 

Cool?

Publicerad 2015-12-07 08:58:56 i Försöknummer2, Graviditet, Hopp, Längtan, Missfall,

När vi plötsligt var gravida igen var det en chock! Jag tänkte att jag skulle vara cool och lugn hela graviditeten. Ta det för vad det är, naturligtvis hoppas att inget skulle gå fel, men kunna acceptera om det gjorde det, inte låta det påverka min vardag fullständigt. Att känslan av att redan ha ett barn, friskt och underbart, skulle göra väntan lättare. Nu har inget gått fel - så jag vet inte vad det skulle göra mot mig? Men jag är fullkomligt livrädd för missfall. Precis som sist. Jag känner att jag för allt i världen inte kan missta den lilla ärta som förhoppningsvis stökar på i min mage. Jag måste ha just den ärtan. 

Jag började ganska snabbt oroa mig för att det kommer bli så nära mellan dem. Men inte ens det kan lugna mig. Att det på något sätt skulle vara ok att få missfall för att det ändå är första försöket, det opraktiska i att ha så tätt och vi har tusen möjligheter efter detta, nåja. Men förhoppningsvis är det ju inte sista chansen. Men nej, inte heller det gör tanken på missfall lättare. Nu ser jag bara fördelar med att ha tätt - tänk vad kul de kommer ha, vill inte ta ifrån dem det med ett missfall.. 

Är det för att sorgen som satt i sist är så tung att jag inte lärt mig hantera den? Att jag inte bearbetade det som hände hösten 2013? Det svarta hålet som fullkomligen omslöt mig. Men som också var början till slutet på barnlösheten. 

Jag vet inte? Kan inte tänka positivt just nu. Tragiskt nog. Vill bara att det ska bli tisdag nästa vecka. Då vet vi. Då kan vi förhålla oss till vad vi vet då. Nu vet vi ingenting. Ärtan mår förhoppningsvis bra. Jag försöker inbilla mig det. Och, jag försöker få tiden att gå. 

Haft en underbar helg! Nu måste jag smida planer för veckan så att den går fort. 

Ännu ett

Publicerad 2015-11-03 21:24:25 i Försöknummer2, Hopp,

Tog ett till. Man är ju inte mer än kocko.. 
Inte riktigt positivt. 

Men "mensvärken" är på plats, och förhoppningarna skyhöga. 
Imorgon? 

Underligt

Publicerad 2015-08-17 22:41:31 i Hopp,

Det underliga är att jag har ganska mycket molvärk idag. Kan det - mot alla odds - vara ägglossning? Testar imorgon. Inte för att vi gjort någon som helst ansträngning för att göra något försök av detta. Men vore ju sensationellt om jag faktiskt har ägglossning nu. Som en normal cykel. Och tänk om det isf kunde fortsätta så! Hissnande tanke. En dag i taget. Det kanske inte ens är ägglossning. Har haft sån här värk förut, i tid och otid, utan att det för den skull varit något. Men en liten cliff hanger blir det ju onekligen ;) 

Måtte jag bara komma ihåg att testa imorgon! Ibland är jag så trött - om pluttan varit på "det" humöret under natten - att jag tittar i kors.. 

Kallt vatten

Publicerad 2014-06-12 15:28:26 i Graviditet, Hopp, oro,

Börjar som sagt bli lite ivrig över sparkar och livstecken. Kan det bero på oron inför RUL månne? Men iaf, de senaste dagarna har jag roat mig med att snabbt dricka ett glas kallt vatten och förtjust väntat på någon reaktion nerifrån magen. Men icke. Tänker att den kanske gillar kallt vatten och njuter av lite svalka? Nedräkning på hög nivå till RUL:et är det nu iaf! Timmar, nu pratar vi äntligen timmar! 

Jaja

Publicerad 2014-06-10 18:35:19 i Glädje, Graviditet, Hopp, oro, Ångest,

Barnmorskan, fast inte "min" barnmorska - vi fick nöja oss med en stand-in ;), ombokad till fredag. Med andra ord några timmar efter rulet. Så nu får vi vackert vänta på riktiga livstecken till fredag. Känns lite jobbigt när vi var så inställda på mellantinget på onsdagen. Men vad är väl två dagar? Åtminstone är rulet på fredag morgon. Bara att vakna och gå dit! 

Shit. Tänk om det skiter sig nu? Det får det inte göra. Och tänk om allt ser fantastiskt bra ut?! Jag är så rädd och överförtjust på samma gång att jag känner mig lite utmattad av mig själv! 

Mage

Publicerad 2014-05-30 08:00:32 i Graviditet, Hopp,

Nu har jag tamejtusan lite mage t.o.m. när jag vaknar. Det måste vara ett gott tecken! 2 veckor kvar till RUL. Men kom på att vi ska till barnmorskan två dagar innan RUL:et och tänker då att vi förmodligen kommer få höra hjärtat, för det kunde hon ordna sa hon. Hoppas det! 

Idag åker jag och magen och shoppar en smula medan maken jobbar. Framför allt ska present till bästa svägerskan inhandlas. Så fest väntas imorgon - en riktigt rejäl! Blivit mycket fest och aw den senaste tiden. För ett halvår sen hade jag helst sluppit. Nu ser jag fram emot det! 

Härligt fenomen det där - klämdagar! 

Äntligen (Vecka 17, 16+1)

Publicerad 2014-05-23 06:19:10 i Graviditet, Hopp, Tacksamhet,

Jag kommer ihåg när fröken klänning (http://frokenklanning.wordpress.com) - en bloggerska som jag följer - gick in i vecka 17. Då hade vi nästan precis fått veta att vi äntligen lyckats bli gravida. Men var då mitt uppe i missfallsångesten. Då hoppades jag så innerligt att jag någon gång skulle få uppleva vecka 17, för även om vi var gravida så kändes det så oerhört långt borta. Nu är VI här. Vi är i vecka 17. Kan inte ens beskriva hur tacksam jag känner mig över den här graviditeten. Att det gick så bra med ivf-behandlingen. Att vi fått behålla lilla dej. Att vi mår bra och tror på det här. 

Trimester 2 (vecka 15, 14+1)

Publicerad 2014-05-09 05:42:05 i Glädje, Graviditet, Hopp,

Trimester 2. Vem hade kunnat tro detta i höstas när mörkret sköljde över en - i dubbel bemärkelse? Men nu är det så. Vi gick in i vecka 15 igår, trimester 2, min chef vet, vi har 5 veckor till RUL och hela våra familj och alla vänner glädjs med oss! Fantastisk tid vi har framför oss och befinner oss mitt i! 
 
Berättade som sagt för chefen igår. Drog hela historien. Och grät. Såklart. Tårarna är aldrig långt borta nuförtiden känns det som. Och det var skönt att berätta om missfall och hela skiten! För det är en massa skit! Men det fick hon ta, och hon har själv gjort både ivf och fått missfall. Så rätt person att få berätta för! Känns skönt. 
 
Frågan är när jag ska berätta för övriga på jobbet? Det får bli lite som det blir tror jag. Eller när jag inte kan dölja det längre helt enkelt. Känner mig duktigt uppblåst efter ett par timmar på jobbet, så det blir nog ganska snart ändå. Men hur säger man det? Till alla i ett stort kontorslandskap? Blir lite obekväm när jag tänker på det. Hur många bryr sig om det egentligen? Jag vet inte? Vi får se? Känns nog bara ovant och konstigt att det berör mig denna gång. 



Bebis

Publicerad 2014-05-08 12:04:35 i Graviditet, Hopp, Längtan,

Träffade en knappt två veckor gammal bebis igår. Det var fint och hon var såklart bedårande. Det var den där bebisen som var beräknad samtidigt som vår, vår som aldrig blev. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt. Jag blir ledsen över förlusten. Jag kan inte riktigt värja mig för det. Men det gick förmodligen tusen ggr bättre än vad det gjort utan vårt hjärta i magen. Och hjärtat i magen har idag traskat in i vecka 15. Det känns bättre och bättre, mer och mer verkligt. 
 
Iaf så var det hanterbart igår, mysigt och hon har fina föräldrar som förstår oss och som är gränslöst glada för vad som pågår i mig nu. Då blir det lite lättare att hantera. När människor omkring förstår och framför allt vill förstå. Mamman ifråga har själv haft två missfall för många år sen. Hon om någon vet, inte hur det är att vara ofrivilligt barnlös, men missfallssorgen. 
 
Man får vaka över sin umgängeskrets. Alltid. Och speciellt de senaste åren. De här två är fina att ha i sin umgängeskrets! 
 
Detta fick den lilla av oss, har ännu inte vågat köpa något till vår...


Bröst

Publicerad 2014-04-22 12:58:02 i Graviditet, Hopp,

Brösten spänner och värker idag. Det är som att bebben vill säga mig att den mår bra. Känner mig fortsatt lugn, och bröstsymptomen gör förstås det hela ännu bättre. Ska det hålla denna gång? Mindre än 24 timmar kvar! 

19 april

Publicerad 2014-04-19 08:27:33 i Graviditet, Hopp, Längtan, Missfall, Sorg,

Så kom dagen. Dagen som jag har svårt att släppa. 19 april - vårt BF om det inte hade gått som det gick. Jag känner mig fortfarande väldigt ledsen över det. Kan liksom inte släppa det. Men är idag ofantligt tacksam över att vara gravid igen. Annars tror jag den här dagen hade varit än värre. 
 
Nu hoppas jag bara att vårt nya BF kvarstår. Så att inte även det datumet kommer svärtas ner för all framtid. Nu betyder liksom hela november hopp för mig. November som jag annars sett som en ganska tråkig och grå månad ser jag på som en månad i glada färger och hopp om framtiden! Fånigt kanske. 
 
Idag tänker jag låta mig vara ledsen om jag blir det. I min värld har vi förlorar ett extremt efterlängtat barn. Det kan ingen säga något om. Är det min känsla så är det så. Önskar att det hade gått annorlunda. Den känslan tror jag dock kommer förbytas i november till att "det var precis så här det skulle bli för att just Du skulle få komma till oss". 
 
Flummigt inlägg kanske? Men känslor som de är - rakt upp och ner. 
 

Eftermiddagslur

Publicerad 2014-04-16 16:40:23 i Graviditet, Hopp,

Plötsligt kom tröttheten över mig som en våg. La mig på soffan för en sekund bara. Vaknade upp över en timme senare. Då har jag ändå sovit bra inatt, säkert 7 timmar i sträck. Konstaterar att jag nog är nog gravid ändå. Att sova på det här sättet är inget jag sysslar med annars...dessutom känner jag mig inte utvilad. Bara mer trött egentligen..

8 dagar (vecka 11: 10+5)

Publicerad 2014-04-15 07:04:12 i Graviditet, Hopp, oro,

Ticktack. 8 dagar tills vi vet. Längtar bort påsk och allt annat. Jag vill bara veta att allt är ok. Jag tror på något sätt det - även om jag blir livrädd när jag skriver det. Men det känns bra. Det känns över lag en hel del. Därför tror jag att det är bra. Men säker eller lugn - nej, det är jag långt ifrån! Det kommer och går lika fort som aprilvädret växlar! 

UL

Publicerad 2014-04-08 06:24:08 i Graviditet, Hopp, oro,

UL 8.00. Nervöst. Väldigt nervöst. Det måste se bra ut. Vill ha kvar det pyttelilla hjärtat. Vill se det slå. 

Lycka över PCOS

Publicerad 2014-04-07 15:56:45 i Hopp,

Ja det kanske låter underligt, att känna lycka över att ha PCOS. Men de går liksom upp för mig, när jag lyssnar på ivf-podden, att det hade kunnat varit tusen resor värre. Att faktiskt hitta något "fel" som går att åtgärda. Det är till och med så att PCO:are kan få barn i högre ålder än normalt. För att äggreserven oftast är riktigt bra, och för att våra PCO-kroppar stabiliserar sig och går som en klocka senare i livet. Det ger ändå hopp om att det faktiskt kommer att lösa sig, om inte denna gång så kommer chanserna kvarstå under en lång, lång tid! 

Dessutom är min mans prover alltid bra och simmarna är duktiga! Bara en sådan sak - gör förutsättningarna än bättre! 

Det hade verkligen kunnat varit SÅ mycket värre...

Nu hoppas vi på lillprutten i magen, med en önskan om att pruttens kommande syskon inte är lika svårcharmade att få till oss! 

Drömma

Publicerad 2014-04-06 07:23:19 i Hopp, Ångest,

Sist, vid den första graviditeten, tillät jag mig själv drömma ganska friskt. Tänkte att "efter allt som varit kan vi ju inte dessutom drabbas av ett missfall". Jag hade fel. Det kunde bli värre. Nu undrar jag om man därför inte ska tillåta sig själv att drömma? För säkerhetsskull. Fast jag vill ju få drömma. Jag vill ju tro att detta går bra och att vi får barn i november. Det kittlar i magen när jag tänker på det. I så fall kommer vi ha en liten prutt på jul! Fantastiskt!

Ibland svävar jag iväg i det positiva. Men sen nockar djävulen ängeln som sitter på den andra axeln och så är jag tillbaka i negativiteten. Låt ängeln vinna för bövelen! 

Barnmorskan

Publicerad 2014-04-02 11:35:06 i Glädje, Graviditet, Hopp,

Har haft ett fantastiskt första möte med barnmorskan. Hon var superbra. Gullig, lätt att prata med, raka besked och kändes genuint omtänksam. Hon förstod och lyssnade till vår oro som vi har p.g.a. MA och IVF och föreslog själv ett extra ultraljud nu när vi passerat veckorna för MA:t. Precis som jag tänkt själv, och det kändes så skönt att bli tagen på allvar och att hon bara ville att vi skulle må så bra som det bara går. Och inte vara skäl till mer oro. 

Klockrent! Jag är så glad! Enda nackdelen är att vi får vänta med ultraljudet till tisdag, men det var lite självvalt i kombination med de tider hon kunde erbjuda. Så det känns bra ändå! 

Solen skiner. Vi är gravida. Det här ska gå bra! 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela