dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Sjukskriven

Publicerad 2016-06-15 15:43:28 i Graviditet, Sjukskrivning,

Sjukskriven på heltid till 19e juli. Vilken befrielse. Läkaren frågade knappt, skrev ut ett läkarintyg och skickade hem mig på vila. Vila. Jag ska vila så mycket det bara går! 

Värre

Publicerad 2016-06-09 22:00:32 i Barnmorskan, Graviditet, Sjukskrivning, oro,

Det blev värre och värre. Ringde igen och fick åka in för kontroll. Bebben mår fint, men jag har åkt på urinvägsinfektion. Därav värken. Jag var mer än förvånad. Kan man få sån värk av urinvägsinfektion? Och när har jag lyckats dra på mig detta? Och inte ens märkt av det. Har ytterst sällan haft urinvägsinfektion tidigare. Men så här har det absolut inte varit/känts de gångerna. Nåja. Nu är det som det är och jag har redan börjat knapra antibiotika. 

Vidare tyckte barnmorska och läkare att jag absolut inte skulle jobba, åtminstone inte heltid. Vila. Vila. Vila. Så nu gör jag det. Jag tar sjukskrivningsklivet. Over and out jobbet, ses tidigast i sept 2017, kanske inte förrän jan 2018. 

Hemma

Publicerad 2016-06-09 14:35:35 i Graviditet, Sjukskrivning,

Haft ont i magen nästan hela dagen. Åkte hem till slut. Låg och vilade/sov ett par timmar (jaaa, jag kunde sova på dagen! - kanske inte så konstigt med tanke på sömnproblematiken, men brukar faktiskt inte kunna sova iaf, trots sånt), vaknade av att jag fortfarande har ont i magen. Ringde förlossningen. De föreslog en alvedon och mer vila. Blir det inte bättre eller sämre ska jag ringa tillbaka. Känner honom, men kanske lite lugnare än vanligt. Svärmor hämtar pluttan. Hoppas må bättre snart.. 

Pensionärsvaknar (v 34, 33+4)

Publicerad 2016-06-09 05:18:15 i Graviditet, Jobb, Sjukskrivning,

Blir så trött på mig själv! Vaknar vid 4-5, utan anledning! Som en riktig pensionär! Inte ens bebisen i magen är vaken. Och långt ifrån den stora bebisen i sin säng. Känns så satans onödigt. Varför kan jag inte bara sova när sömn erbjuds?! 

Biter i på heltid på jobbet. Men nu är foglossningen överjävlig. Vi pratar dagar. Överväger att sjukskriva mig från fredag eller måndag. Maken sa "tänk om han kommer tidigt, och så har du inte hunnit vila någonting". Han har rätt. Och ingen tackar mig för att jag fortsätter jobba. Ingen dessvärre. 

Är hungrig konstant också. Äter som en hel karl, eller två kanske t.o.m. 

I helgen har maken fått lov att hitta på något kul med sina vänner som innehåller alkohol. Sen gäller restriktivt alkoholintag. Mycket restriktivt. Får någon slags känsla att detta kan dra igång tidigare. Illamående och trycker neråt. Ingen fixering sist jag var hos barnmorskan dock. Fast alla kanske känner så? För att man blir stor, otymplig och är allmänt trött på det! ;) 

Nähä, jag går väl upp då. Åker till jobbet tidigt... 

Barnmorska vecka 33 (32+2)

Publicerad 2016-05-31 17:17:44 i Barnmorskan, Graviditet, Lillan, Livet som mamma, Sjukskrivning,

Barnmorska idag. Allt bra. Järn- och sockervärden bra. Magen växer som den ska och pluttens hjärta galopperar på fint. Mirakelkänslan är på topp! Dock var barnmorskan något orolig över sammandragningar sista tiden när jag nämnde att jag haft mycket på jobbet. Kombinationen var väl orosmomentet enligt henne. Läkartid inbokad om två veckor - OM jag känner på samma sätt och har sammandragningar. Isf tyckte hon att jag skulle sjukskrivas på hel- eller deltid. Vi får se? Ska försöka ta det lite lugnt iaf. Men det är svårt tycker jag. Är det mycket på jobbet så är det. Kan liksom inte säga nej. Vill gärna avverka och få saker gjort. Usch, borde bara strunta i det och bara tänka på mig själv såklart. Jag vet ju det. Jobbar på det. 

I övrigt har jag hämtat en glad tjej på dagis idag! Skitig, men glad. Och skitigheten stör ju inte henne överhuvudtaget! :) Härliga unge! Skuttar iväg längst med backen ner från dagis med glädjetjut! Ledsen imorse som vanligt. 

Sjukskriven

Publicerad 2014-10-23 15:28:14 i Sjukskrivning,

Sjukskriven, avslutat allt på jobbet, eller snarare lämnat över det till någon annan. Åter om 1,5 år. Galet. Nu ska jag fokusera på lillan och mig själv. Tar FK när/om det blir ett problem, tänker inte låta det äta upp mig innan det faktiskt är ett problem.
 
Nu ska jag vila. 
Skönt. 

Barnmorskan irriterar

Publicerad 2014-10-18 17:24:02 i Graviditet, Sjukskrivning,

Jaha: I början av min graviditet fick jag bekräftad svår foglossning. I vecka 8 närmare bestämt. D.v.s. i slutet av mars. Det har blivit sämre och sämre, men jag har bitit ihop, för det har varit viktigt för mig att "komma tillbaka" i jobbet. Känna att jag mår bra där igen. Och att jag trivs och är "arbetsför" igen. Har ju varit sjukskriven mellan dec 2013-mars 2014. Och jobbat heltid sedan juni i år. När jag fick den svåra foglossningen bekräftad sa läkaren, i princip, säg till när du inte orkar mer så får vi titta på en sjukskrivning. Jag antar att det är delvis det som hållit mig flytande. 
 
Jag har bitit ihop, och bitit ihop. Och varit ganska stolt över mig själv över att ha arbetat heltid trots allt som varit. Både med jobbet, den ofrivilliga barnlösheten, missfallet, ivf:en och nu slutligen det fysiska med foglossning. Men nu sista tiden har jag känt att när det skär i rygg/ben och värker i kroppen av att ställa sig upp och marschera iväg mot kopieringsmaskinen. DÅ börjar det bli dags att fundera på att lägga av. Sagt och gjort, igår hos barnmorskan meddelar de mig att det är försent för sjukskrivning i vecka 38. För sent? Va?
 
Jag har ett helt koppel av vänner som myglat sig till sjukskrivningar både en och tre månader innan förlossning. DE har inte haft ont eller jobbigt överhuvudtaget. De har velat varit hemma och vila. Lathet kallar jag det. Men alla är ju olika. Och deras sjukskrivningar har inte varit några konstigheter överhuvudtaget. Det irriterar mig något fruktansvärt nu. Det är förstås inte deras fel. Men om man kan mygla sig till en sjuskrivning SÅ lätt, varför i hela helvete kan man inte få en nu, när jag faktiskt har ont?
 
Nej, barnmorskan lät som sagt meddela att det var försent för sjukskrivning. Jag påpekade att det var väl en läkares bedömning. Jo, det fick jag medhåll på, MEN, de har tyvärr ingen läkartid förrän 4 november. D.v.s. en dag innan BF. Det känns nästan genomtänkt, men det är ju min egen tolkning och irritation. Jag tycker det är skandal och jag är ledsen över att jag möts av noll förståelse - plötsligt. Jag blir arg och irriterad av min egen naivitet - jag borde naturligtvis inte ha jobbat så länge, jag borde ha "utnyttjat" systemet från början som "alla andra" och blivit sjukskriven när jag erbjöds. Men å andra sidan, varför ska man vara sjukskriven av den anledningen? Är det inte bättre då att man jobbar så länge man kan?!
 
Vad gör jag då?
Antingen travar jag ner till vårdcentralen och ber att få träffa en läkare, och ber om sjuskrivning. Får jag inte det, så funderar jag på om jag ska sjukskriva mig själv. Gå till jobbet en halv dag, och sen sjuka mig fem dagar. Få lite mindre karens och sen på eget initiviativ gå hem. Sen gå tillbaka till jobbet och göra samma sak veckan därpå. Bara för att. Klart jag kan ta ut föräldradagar men jag blir så fruktansvärt principiellt förbannad över att behöva ta föräldradagar när andra sjukskrivs månader innan BF för att de vill vila. Jag kallar det lathet. Har en bekant som vet att jag har haft jättemycket problem med foglossning. Hon ringde mig och frågade hur det kändes. Detta för att hon skulle kunna beskriva det för sin läkare och bli sjukskriven. Det blev hon. Två månader innan förlossning. Indirekt baserat på min foglossning. Det stör mig, och jag blir ledsen att folk utnyttjar systemet, och någon som sköter sig och försöker och biter i, sen inte får hjälp. 
 
Jag kanske är fånig och hormonell. Men det provocerar mig så inihelvete. Och av den anledningen vill jag inte ta ut föräldradagar i förväg. Dagar som jag annars kan spendera med mitt barn när hon finns här. 
 
Vi får se hur det löser sig? Helst skulle jag vilja att hon kom inatt, så blir det ett ickeproblem. Och OM jag skulle ha turen att bli gravid igen tänker jag inte vara naiv och lojal, och kämpa på. Då tänker jag se till att bli sjukskriven om jag har ont. Inte ens överväga att köra på. Utan bara tänka på mig. För det verkar vara så man måste göra. I vanlig ordning ska man behöva slå sig fram och helst ljuga för att få hjälp. 
 
Förbannad. 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela