dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Cool?

Publicerad 2015-12-07 08:58:56 i Försöknummer2, Graviditet, Hopp, Längtan, Missfall,

När vi plötsligt var gravida igen var det en chock! Jag tänkte att jag skulle vara cool och lugn hela graviditeten. Ta det för vad det är, naturligtvis hoppas att inget skulle gå fel, men kunna acceptera om det gjorde det, inte låta det påverka min vardag fullständigt. Att känslan av att redan ha ett barn, friskt och underbart, skulle göra väntan lättare. Nu har inget gått fel - så jag vet inte vad det skulle göra mot mig? Men jag är fullkomligt livrädd för missfall. Precis som sist. Jag känner att jag för allt i världen inte kan missta den lilla ärta som förhoppningsvis stökar på i min mage. Jag måste ha just den ärtan. 

Jag började ganska snabbt oroa mig för att det kommer bli så nära mellan dem. Men inte ens det kan lugna mig. Att det på något sätt skulle vara ok att få missfall för att det ändå är första försöket, det opraktiska i att ha så tätt och vi har tusen möjligheter efter detta, nåja. Men förhoppningsvis är det ju inte sista chansen. Men nej, inte heller det gör tanken på missfall lättare. Nu ser jag bara fördelar med att ha tätt - tänk vad kul de kommer ha, vill inte ta ifrån dem det med ett missfall.. 

Är det för att sorgen som satt i sist är så tung att jag inte lärt mig hantera den? Att jag inte bearbetade det som hände hösten 2013? Det svarta hålet som fullkomligen omslöt mig. Men som också var början till slutet på barnlösheten. 

Jag vet inte? Kan inte tänka positivt just nu. Tragiskt nog. Vill bara att det ska bli tisdag nästa vecka. Då vet vi. Då kan vi förhålla oss till vad vi vet då. Nu vet vi ingenting. Ärtan mår förhoppningsvis bra. Jag försöker inbilla mig det. Och, jag försöker få tiden att gå. 

Haft en underbar helg! Nu måste jag smida planer för veckan så att den går fort. 

Sketen dag

Publicerad 2015-12-02 13:32:11 i Missfall, Sorg, Ångest,

Nu är det tillbaka. Det känns som ännu en riktig skitdag. Känner ingenting, inte en tillstymmelse till graviditet. Och jag är övertygad om att jag fått ännu ett MA. Kämpar emot och tänker att det inte behöver vara så. Men det känns hopplöst och hittills har 50% av mina graviditeter slutat i MA. Så varför inte också denna gång? 

Negativiteten strålar ända ut i fingerspetsarna och det SUGER på ren svenska. Nåja, ren och ren, är väl inte ens ett erkänt begrepp. Men ni fattar. Det är skit. Jag vill bara att de två veckorna som är kvar till gyn ska gå. Helst vill jag sova tills dess. Men jag är inte ens trött. Det var jag för övrigt i vecka 6-7 med pluttan. 

Nä. Det här känns inte bra. Fan också. 

Uppdatering

Publicerad 2015-05-15 13:11:12 i Kärlek, Lillan, Livet som mamma, Lycka, Missfall, Sorg, Tacksamhet,

Den egentliga anledningen till att jag uppdaterar just nu är en händelse i livet. Ett behov av att skriva av mig. En annan typ av ofrivillig barnlöshet än jag själv upplevt. En av mina bästa vänner har i dagarna upplevt sitt andra missfall. Denna gång i vecka 21. Hon har fått föda fram ett dött barn. Min sorg för dem och deras situation har inga gränser. Vad gör det att man bli gravid på en kvart om det slutar så här? Åh vad jag önskar att det aldrig hänt. Åh vad jag önskar att man kunde hjälpa till och trolla bort det de nu måste gå igenom. 

Det finns liksom inget slut på eländet. Hur många det är som kämpar och av olika anledningar inte når fram till målet. 

Jag har den fantastiska förmånen att ha nått målet. Vi har vår lilla älskade tjej här hos oss. Hon kan vara världens gnälligaste och jobbigaste. Men hon är en fantastisk krabat som lär sig saker snabbare än jag hinner blinka. Vi har haft en period av jobbiga nätter. Men vad gör det när hon är här? Hon ler så fort man tittar på henne, hon skrattar högt, har lärt sig att sitta, kan själv ta sig  fram (nåja - än så länge är det bara bakåt faktiskt..och det kostar en hel del frustration ;) är sprudlande glad i sin gåstol som faktiskt hjälper henne framåt, hon älskar sitt lock till nappflaskan som hon dricker vatten ur (varför köpa dyra leksaker?), hon är kittlig på magen och på ryggen, hon vänder sig så fort man lägger ner henne, hon blir ännu gladare när hon får stå upp. Och ni ska se när hon ser sig själv i spegeln! Herregud, vad jag önskar att jag blev lika lycklig när jag såg mig själv i spegeln! Hon äter mestadels nu. Burkmat till största del. Sin mammas kokkonst är hon tydligen inte så imponerad av?! Det tuttas en del på natten när hon använder sin mamma som napp. Och någon flaska ersättning slinker ner här och där när maten inte passar. Sex månader och åtta dagar har vi haft äran att vara hennes föräldrar! 9,3 kg tung och 70 cm lång - stor liten dam ❤️

Gud vad jag älskar min lilla skatt! Det kittlar lite i syskonerven. Men än är vi inte riktigt där. Vi vill njuta av Nellie först.  Men skulle det hända "av sig själv" är vi lyckliga. Vi skriver idag på för en större lägenhet och avvaktar en stund till med hus trots allt. 

Mammakilona är puts väck! Promenader och amning tror jag tillslut blev nyckeln för mig. Samt ett par veckors strikt lchf för de sista tre kilona. Skönt - även om det är en bagatell i sammanhanget! Nellie blev aldrig riktigt kompis med att sitta i en stillastående vagn varför mammaträningen blev väldigt svår för mig. Men det gick ju iaf! I sommar blir det lugnt och skönt har vi tänkt, förutom flytt då! Vi ska upptäcka Stockholm, vår hemstad, till fots. Jag och min älskade lilla familj! 

Missfall

Publicerad 2015-01-06 22:01:26 i Missfall, Sorg, Ångest,

En nära vän har precis fått missfall. En missed abortion. Upptäcktes på kubtestet. Precis som för oss. Jag blir liksom förstelnad och kastas tillbaka drygt ett år. Det känns som en evighet sen. Men ändå så nära. Blir spänd och ledsen. Kan nästan ta på känslan, sorgen över ett missfall. Det de måste gå igenom nu. Skrapning. Hemskt ord. De har inte haft problem med att bli gravida. De blev det direkt efter sitt bröllop. Sådär äckligt perfek ni vet. Utan att ens försöka, bara slutade skydda sig. Men ville förstås gärna. Och vips! Plus! Men det skär i hjärtat för deras skull, önskar ingen ett missfall, hon har tagit det hårt och är jätteledsen. Redan på bb i tankarna. Det har ju ändå gått ett par månader. Sörjer med dem. Jävla missfall! Jävla infertilitet! 

Men de kommer förhoppningsvis, förmodligen, vara igång igen. Gravida igen. 

Bröst

Publicerad 2014-05-13 18:57:11 i Graviditet, Missfall, oro,

Har inte ont i brösten längre. Och de har minskat en smula i storlek. Det skrämmer mig lite. Naturligtvis slår mig tanken om ett nytt MA. Jag har förstått att jag är mitt uppe i de s.k. spökveckorna. Och det är vad jag hoppas påverkar mig just nu. Men det är läskigt. Fruktansvärt läskigt. 
 
Svårt att tänka på annat. Fan också! Nu när jag bestämt mig för att få vara glad och har känt mig mer glad och positiv generellt! Lyckats övertala mitt eget psyke att det här kommer gå bra. Hoppas det är en kort dipp. 

Nervöst. Väldigt nervöst.

Publicerad 2014-04-23 06:06:58 i Graviditet, Missfall, oro, Ångest,

Naturligtvis är symptomen som bortblåst. Nu är väntar några timmars ångest. Hade räknat med det. Och det kom väldigt sent. Så sent som igårkväll. Men, men. Om några timmar vet vi helt enkelt. Inte mycket att göra, mer än att härda ut.

Graviditet eller missfall? 
Kubresultat?  

19 april

Publicerad 2014-04-19 08:27:33 i Graviditet, Hopp, Längtan, Missfall, Sorg,

Så kom dagen. Dagen som jag har svårt att släppa. 19 april - vårt BF om det inte hade gått som det gick. Jag känner mig fortfarande väldigt ledsen över det. Kan liksom inte släppa det. Men är idag ofantligt tacksam över att vara gravid igen. Annars tror jag den här dagen hade varit än värre. 
 
Nu hoppas jag bara att vårt nya BF kvarstår. Så att inte även det datumet kommer svärtas ner för all framtid. Nu betyder liksom hela november hopp för mig. November som jag annars sett som en ganska tråkig och grå månad ser jag på som en månad i glada färger och hopp om framtiden! Fånigt kanske. 
 
Idag tänker jag låta mig vara ledsen om jag blir det. I min värld har vi förlorar ett extremt efterlängtat barn. Det kan ingen säga något om. Är det min känsla så är det så. Önskar att det hade gått annorlunda. Den känslan tror jag dock kommer förbytas i november till att "det var precis så här det skulle bli för att just Du skulle få komma till oss". 
 
Flummigt inlägg kanske? Men känslor som de är - rakt upp och ner. 
 

Berörd

Publicerad 2014-04-18 07:14:18 i Missfall,

En läsare har mist sin lilla i magen. Och jag gråter. För hennes skull. För deras skull. För alla som måste gå igenom ett missfall. Över minnet av vårt missfall. Det är så hemskt och fruktansvärt att gå igenom det, det trodde jag aldrig förrän jag själv gjorde det. "Naturens gång". Ja - men inte fan blir det lättare för det! 

Man får sörja. Är det ett barn, och inte naturens gång för mig, så är det ett barn man förlorar. Oavsett hur liten räkan är som dansat runt där i. 

Jag var hemma några dagar i samband med missfallet, och sen skrapningen, en vecka sammanlagt ungefär. Jag behövde mer. Några månader senare blev jag sjukskriven p.g.a. akut utmattning och ångest. Ett resultat av att jag inte tog hand om min sorg ordentligt när det hände. 

Ta hand om er där ute! 

Graviditetsapp

Publicerad 2014-04-03 18:18:53 i Graviditet, Missfall,

Har precis upptäckt att gravidappen har en liten samling poddavsnitt också, trivsamt tänkte jag. Och satte naturligtvis, min vana trogen, raskt på det avsnitt som handlade om missfall. Såklart. 

En kvinna delade i avsnittet med sig av sin upplevelse. En total lycka fram till v12 då allt föll samman i samband med kub. Då embryot hade visat sig dött i v8. Det var fem år sen det hände, och hon hade två friska barn idag. Ändå grät hon när hon berättade om det. Hur starkt det kan vara, en sorg över något som egentligen inte fanns, i 12 veckor. Känner igen mig i allt hon sa, och det gjorde naturligtvis saken ännu starkare när de hade exakt samma händelseförlopp som vi. 

Jag grät lite där jag gick min raska promenad. Det där vill jag aldrig uppleva igen, nu hoppad jag att vi följer hennes senare del av historien också. Den om två (gärna tre!) friska barn! 

Bokat VUL

Publicerad 2014-03-28 12:18:38 i Graviditet, Missfall,

Orkar inte vänta på en diskussion med barnmorskan. Kommer ta en diskussion, men om jag inte vinner den så safear jag genom att boka eget VUL. Vill verkligen inte heller störa IVF-kliniken. Så nu har jag tagit saken i egna händer och bokat in ett VUL nästa fredag. Efter att brösten slutat ömma under snart tre dagar känns en vecka till VUL som en fullkomlig evighet. 
 
Försöker nu göra som kuratorn sa. Låta mig själv tänka igenom hur det värsta scenariot vid ett VUL skulle kunna bli? Hur jag kommer känna? Vad jag kommer tänka? Hela förloppet. Så vet jag. Det kan göra det lättare att resa sig sen. Om vi får det värsta beskedet. 
 
Jag hoppas naturligtvis på det bästa beskedet, men jag kan tyvärr inte rå för att jag tänker katastroftankar just nu. Börjar brösten ömma igen så kanske jag kan hitta tillbaka till det positiva igen...

Vaken

Publicerad 2014-03-28 03:24:27 i Missfall,

Vaken igen. Mitt i natten. Alla symptom är borta och jag försöker vänja mig vid tanken att det här gått åt helvete även denna gång. Hur ska man orka klättra upp igen, och igen? Inte lätt att sova när tankarna snurrar på det här sättet. Börjar redan fundera på var skrapningen  kommer ske nu när vi flyttat? Vilket sjukhus tillhör vi egentligen? 

Pyspunka

Publicerad 2014-03-26 12:57:16 i Graviditet, Missfall, oro,

Jag har fått för mig att jag vid MA:t hade som luftutsläpp ifrån underlivet. Skumt. Jag vet. Men kan nog inte beskriva det så mycket bättre än just som pyspunka. Eller jag vet att jag hade pyspunka då, men jag har fått för mig att det var pga dött embryo eftersom jag vill minnas att det startade några veckor innan kubtestet då MA:t hittades. Så nu är jag livrädd att få tillbaka pyspunkan. Och jag känner efter så jävulskt mycket. Och jag tror därför att jag nu har någon form av infektion i underlivet. Svamp? Urinvägsinfektion? För det svider. Inte mycket, men tillräckligt för att vara obehagligt. Men inte så illa som pyspunka. Tycker mig ha läst att man ska vara uppmärksam på infektioner. Så jag funderar på om jag ska ringa gyn och boka en tid? Eller om jag bara är fånig? Telefonbokningen är stängd för idag...

Missfallsstatistik

Publicerad 2014-03-15 09:09:30 i Bitterhet, Hopp, Missfall,

Kanske inte den mest uppmuntrande rubriken, men måste bara delge:
 
"..om det har konstaterats ett hjärtljud vid vecka 6 så minskar risken för missfall betydligt. Enligt studier så är risken för missfall bara 1,6 procent om det hörs hjärtljud vid vecka 6 och om graviditeten i övrigt är normal"
Källa: http://missfall.se/missfall-statistik/
 
Och där stod vi. Som en del av den härliga, lilla skaran på 1,6 procent. 1,6 procent (!!!) - det är nästintill en obefintlig risk. Inte utan att man känner sig lite utvald och speciell, "dryper-av-ironi-om-någon-mot-förmodan-missar-det". 
 
Nu till det positiva. Det kan ju bara inte hända igen. Vi kan inte ha sådan otur.
 
Eller?
 

Likgiltighet

Publicerad 2014-03-09 08:07:03 i Graviditet, IVF, Missfall,

Inte öm i brösten idag. Inget sticker, drar eller värker. Känner mig jävligt ogravid. Antingen har all mensvärk varit missfallsvärk. Och det inte finns något däri. Eller så har det växt klart för en stund och graviditeten inte känns. Det gjorde den ju inte sist och då fick vi se ett hjärta slå sen. 

Jag vet inte vad jag ska tro? Är bara så trött på alltihopa. Kan ingen bara ge besked om vi kommer bli föräldrar i november eller inte. Så man åtminstone kan ställa in sig på det. 

Måste verkligen ringa kliniken imorgon och höra om vulet går att flytta fram. 

För att lugna nerverna

Publicerad 2014-03-08 08:26:59 i Graviditet, Hopp, Missfall, Ångest,

 
För att lugna nerverna tog jag ett test idag. Inte för att det ger något egentligt svar (jag testade positivt ca en vecka efter skrapningen efter missfallet - visserligen svagt, men positivt), men mest för att få se det igen och försöka hitta lite styrka i det. Hade lite ångest innan, för tänk om det hade varit svagare. 
 
Lyckligtvis var det inte så. TACK för det. Snälla, kan vi inte bara få bli föräldrar denna gång?! Jag gör vad som helst. Fast oavsett vad jag gör så är det redan bestämt om det kommer ske eller inte. Bara att vänta - jag vet ju det. Men det är så jobbigt. Jag är så fruktansvärt rädd. Rädd för att snegla iväg i veckoräkningen. Rädd för att ligga där på KUB-testet med klet på magen och få det kastat i ansiktet igen. "Nej, den här är lite liten för KUB-test". Panikångest. Svettningar. Inse att den återigen är död. Puh, jag målar verkligen fan på väggen. Jag vill bara måla över honom med vitt och vara glad! Glad att vi faktiskt äntligen är gravida. Inte vara bitter och sur och räkna med ett missfall.
 
Oj, vilket deprimerande inlägg detta blev. När allt jag ville säga egentligen var att testet blev jättepositivt idag. Tror jag nämnt ordet galen tidigare...;)
 

River

Publicerad 2014-03-07 07:13:40 i Missfall, Ångest,

Det river, svider och värker i brösten. Jag hoppas att det är så för att bebisen vill vara kvar! Snälla låt det vara så! 

Mensvärken har varit jobbig under natten. Gjort lika ont. Nu på morgonen känns det lite bättre. 

Är bara så oerhört rädd. 

Extrem

Publicerad 2014-03-06 22:19:54 i Bitterhet, Missfall, Sorg, Ångest,

Extrem mensvärk i mage och rygg. Och jag tänker: "Varför i hela helvete skulle vi få barn? Alla andra får - men inte vi. Hur kan jag vara så dum så jag tror det. En gång till dessutom." Känner mig korkad. Kan omöjligt vända denna känsla till tvillingväxtvärk. Nu känns det bara som väntan inför missfallet. Missfall nummer 2. 

Det brast

Publicerad 2013-11-03 18:04:02 i Missfall,

Har lyckats hålla upp en ganska glad och positiv fasad ganska länge nu. Dölja att varannan tanke tillägnas missfallet och det barn som skulle blivit, som vi längtat så till. Men när jag läste avslutningen i boken Missfall så brast det totalt. Har haft en riktig bölsession med min svärmor, som kom hit i precis det ögonblicket. Det var jobbigt och skönt på samma gång. Och uppenbarligen välbehövligt. Min svärmor förstår, hon har varit med om tre själv, varvat med sina fyra barn. Alla har sin sorg i livet. Och man klarar det på något vid. 

Mer

Publicerad 2013-10-08 08:29:00 i Missfall,

Blöder mer och har ont i magen. Inget bra tecken. Varför blir det så? 

Blödning

Publicerad 2013-10-06 19:30:00 i Missfall,

Trodde nästan det skulle va slut ikväll. Inte kommit något på hela natten eller dagen. Men se nej. Där kom det lite till. Fan också.

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela