dujaghanvi.blogg.se

Så har vi varit på profylax. Eller en introduktionskurs till profylax. Det var intressant och bra, men vi har valt att inte  gå vidare och köpa dyrare kurser. Utan det får räcka där. VI gick igenom de tre olika andningsstadierna och pratade lite allmänt om profylax. Vad det betyder och så där. Sedan fick vi göra lite övningar. Bl.a. fick min man nypa mig det absolut hårdaste han kunde och när det gjorde så ont så att jag kände att "nu dör jag" så skulle han hålla kvar där i 10 sekunder. För att försöka simulera toppen av en värk. Och jag skulle andas igenom det. Det går ju naturligtvis inte att nypa sig fram till en värk, och jag har ju ingen aning om hur det känns! Men det var ett bra försök. Och jag lyckades tillslut, även om jag hellre hade lust att dra till honom och säga åt honom att SLUTA! Intressant. Han är lite rädd för att jag kommer vara vansinnig under förlossningen. Med all rätt. Jag har ett ganska hett temperament... Vi får se? Jag kanske är from som ett lamm?!

 

Det var iaf en givande timme och jag är glad att vi gick på kursen. Kanske framför allt för min mans skull. Det blir mer och mer verkligt för honom vad som komma skall. Och han har nu något konkret att hjälpa mig med. Det tror jag är jättebra. Och jag har ändå i bakhuvudet hur man kan försöka ta sig igenom värkarna. 

Så, då har den tredje och sista föräldrautbildningsföreläsningen varit. Dessvärre fick jag gå själv på den. Men så kan det vara. Kanske att vi hinner gå på någon av de andra amningsföreläsningarna så att maken får med sig det också? Repetering för min del är aldrig fel. Annars har jag plockat godbitarna och hoppas att det ger honom något! Iaf, temat för denna gång var alltså amning: 

 

Denna föreläsning var - såklart, eftersom mannen missade den - den helt klart bästa. Många konkreta tips kring amning. Vad som är viktigt att tänka på etc. Vad det finns för hjälpmedel. Och det jag tyckte de lyfte fram mest var "ta inte emot besök för att ni kan, utan för att ni vill". Man kanske vill gå runt med tuttarna bara hemma de första veckorna? För att de är såriga, för att de är gigantiska eller bara för att det är praktiskt - för att man är en matmaskin den första tiden. Och DET har jag verkligen lyft fram till min man som har en minst sagt "påflugen" (både på ont och gott, men i detta sammanhang upplever jag det lite mer åt det "onda" hållet) familj. Men han är fin, säger hela tiden att det är jag som bestämmer, för att det är min kropp som ska vara med om detta. Amning är ett heltidsjobb. Och det tar tid att lära sig det jobbet. Vissa barn och mammor fattar galoppen direkt, vissa tar det några veckor/månad för. Men man ska låta det ta tid. Inte stressa hem en massa folk mitt i allt det där. Utan sitta och amma hela dagarna, i princip. Och också komma ihåg att det är en period. Man ska inte amma resten av sitt liv...så man inte får panik heller ;)

 

På föreläsningen lyftes det även fram, lite till min förvåning, att man inte ska fortsätta försöka i det evinnerliga om amningen inte fungerar. Jag har fått en bild av att barnmorskor tjatar och tjatar om att man ska amma. Men dessa sa "det viktigaste av allt är att de får i sig mat". Det skapar en lugn mamma/bebis och hel familj! Tack! Det var orden jag ville höra. Missförstå mig inte. Jag vill verkligen, verkligen amma. Men om det ska gå så långt så att man känner sig misslyckad som person för det, då tycker jag inte att det är värt det. Blir hon galen av hunger och jag blir helt förstörd för att det inte fungerar - ja, då vill jag hellre ge henne ersättning. Och för dem i gruppen som inte vill amma så var det säkerligen ännu skönare att höra de där orden.

 

Kanske de allra bästa från föreläsningen: "Du är den bästa mamman för ditt barn, du känner ditt barn bäst. Välj och vraka bland alla tips och råd. Ta till dig av dem du anser vettiga, och strunta i övriga. Du vet bäst".

Vad kan man göra för att förhindra plötsligt spädbarnsdöd? Sova på rygg, ingen nikotin i närheten, napp är bra. 

Baby blues etc. Japp tårar och hormoner fullkomligen flödar under och efter graviditeten. 

Amning är inte ett preventivmedel. Nope - men diskussionen känns ju lite som ett hån mot en annan. Ganska länge fastnade vi vid vikten av preventivmedel dessutom. Och det är ju långt ifrån aktuellt för oss. Vi skyddar oss aldrig igen förrän vi fått alla de barn vi vill ha. Om det så är 9 månader eller fem år mellan våra barn. 

Man ska inte skaka sitt barn. Nej - den är vi helt med på. Men det var faktiskt intressant - och naturligtvis skrämmande - hur allvarliga skador det faktiskt kan ge. Och hur snabbt det dessutom går. 

Glidmedel är bra och sexlivet kanske inte kommer igång på bra länge efter en förlossning, snittet var efter fyra månader. Men högst individuellt. Ja, så är det ju. Vi är alla olika med olika behov - alltid. Gravid, nyförlöst eller ingendera! 

Jag vet inte om jag har många vänner som är väldigt informativa och välmålande i sin beskrivningar av graviditeter, förlossning och första tiden med deras små? Men jag tycker liksom inte att det gav så mycket nytt att gå på denna föreläsning. Upprepning är iofs alltid bra. Och jag tror det är bra för att det genererar diskussioner om olika saker hemma rörande barn/förlossning/uppfostran - you name it. Men jag tycker inte att det ger något nytt! Men jag tror att det gör det för min man - och då är det ju värt det! 

Spännande, i appen står det att hon i princip blir färdigbakad denna vecka - vecka 31. Galet! Så det är inte utan att man börjar hoppas på att hon kommer iaf liite tidigare..kanske i vecka 38 iaf..det vore väl något, lilltjejen? Vill du komma till oss i oktober redan? 

Idag har vi förhoppningsvis fortsatt tur och får plats på föräldrautbildning del 2. Vilket jäkla system! Håll tummarna! 

I torsdags fick vi så plats på föräldrautbildningen, även om det nu blir i fel ordning. Den bestod av en föreläsare som gick igenom delar av förlossningen. Och det var hela tiden ok att avbryta för frågor. Upplägget i sig var ju bra, men föreläsaren var faktiskt sådär. Kanske ovan? Kanske inte tyckte det var så kul att föreläsa? Vet inte, men det var inte direkt fänglsande att lyssna på henne. Och ibland kändes det nästan lite fånigt, det hon sa.  

 

Det jag, och vi, framför allt tog med oss från utbildningen var filmen vi såg. I den fick vi följa några par under deras förlossning. Vilket var väldigt intressant. Och självklart grät jag en skvätt när bebisarna kom. Lyckades, tackolov, hålla tillbaka den värsta fulgråten. Men det var farligt nära. Inte så kul att fulgråta inför 50 okända människor.. 

 

Överlag skulle jag ge hela tillfället godkänt. Vi plockade ju med oss väl valda delar även om föreläsaren var sådär. Hoppas på annan föreläsare till nästa torsdag då det ska handla om tiden efter förlossningen. 

 

Idag är det även dags för barnmorskebesök. Mäta magen och sådär. Alltid skönt också att få höra hjärtljudet även om vi nu fick det så sent som i måndags på förlossningen. 

 

Lillan? Ja just nu går hon loss i magen. Och har så gjort större delen av dagen. Tycker mig känna en skillnad i rörelserna dock. Lite kraftigare och mer långdragna där hon liksom sveper över hela magen. Känns som att hon är överallt i magen! Tänker att det är för att  hon blir större och större och får mindre och mindre plats ❤️

Hon är igång ordentligt igen. Även dagtid. SÅ skönt. Beter sig precis som hon brukar. Så avslappnande.

 

Imorgon provar vi igen att få delta på en del av föräldrautbildningen. Denna gång tänker vi verkligen hänga på låset i ännu mer god tid! Vill verkligen komma igång och gå nu, känns spännande. Kanske ännu mer när det inte blev något förra tillfället.  Håll tummarna för att vi får komma in denna gång!

 

Idag blir det tidig kväller...mycket växtvärk just nu, hon växer så att de bokstavligen knakar i mig uppenbarligen. Bra. Fortsätt så Lillan!