Föräldrautbildning: Amning
Så, då har den tredje och sista föräldrautbildningsföreläsningen varit. Dessvärre fick jag gå själv på den. Men så kan det vara. Kanske att vi hinner gå på någon av de andra amningsföreläsningarna så att maken får med sig det också? Repetering för min del är aldrig fel. Annars har jag plockat godbitarna och hoppas att det ger honom något! Iaf, temat för denna gång var alltså amning:
Denna föreläsning var - såklart, eftersom mannen missade den - den helt klart bästa. Många konkreta tips kring amning. Vad som är viktigt att tänka på etc. Vad det finns för hjälpmedel. Och det jag tyckte de lyfte fram mest var "ta inte emot besök för att ni kan, utan för att ni vill". Man kanske vill gå runt med tuttarna bara hemma de första veckorna? För att de är såriga, för att de är gigantiska eller bara för att det är praktiskt - för att man är en matmaskin den första tiden. Och DET har jag verkligen lyft fram till min man som har en minst sagt "påflugen" (både på ont och gott, men i detta sammanhang upplever jag det lite mer åt det "onda" hållet) familj. Men han är fin, säger hela tiden att det är jag som bestämmer, för att det är min kropp som ska vara med om detta. Amning är ett heltidsjobb. Och det tar tid att lära sig det jobbet. Vissa barn och mammor fattar galoppen direkt, vissa tar det några veckor/månad för. Men man ska låta det ta tid. Inte stressa hem en massa folk mitt i allt det där. Utan sitta och amma hela dagarna, i princip. Och också komma ihåg att det är en period. Man ska inte amma resten av sitt liv...så man inte får panik heller ;)
På föreläsningen lyftes det även fram, lite till min förvåning, att man inte ska fortsätta försöka i det evinnerliga om amningen inte fungerar. Jag har fått en bild av att barnmorskor tjatar och tjatar om att man ska amma. Men dessa sa "det viktigaste av allt är att de får i sig mat". Det skapar en lugn mamma/bebis och hel familj! Tack! Det var orden jag ville höra. Missförstå mig inte. Jag vill verkligen, verkligen amma. Men om det ska gå så långt så att man känner sig misslyckad som person för det, då tycker jag inte att det är värt det. Blir hon galen av hunger och jag blir helt förstörd för att det inte fungerar - ja, då vill jag hellre ge henne ersättning. Och för dem i gruppen som inte vill amma så var det säkerligen ännu skönare att höra de där orden.
Kanske de allra bästa från föreläsningen: "Du är den bästa mamman för ditt barn, du känner ditt barn bäst. Välj och vraka bland alla tips och råd. Ta till dig av dem du anser vettiga, och strunta i övriga. Du vet bäst".
