dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Nervös vecka 40, 39+1

Publicerad 2016-07-18 04:12:19 i Förlossning, Kärlek, Lycka, Längtan, Tacksamhet, oro,

Vaknade ni strax innan 4.00 på morgonen. Kan inte somna om. Lite nervös. Lite uppe i varv. Undrar hur det kommer vara imorgon..? Kommer förmodligen inte kunna sova alls.

Herregud. Ett bra "herregud". Ett förväntansfullt. Ett lyckligt. Ett skräckslaget. Ett mycket, mycket nervöst...

Planeringen, vecka 39 (38+0)

Publicerad 2016-07-10 16:19:38 i Allmänt, Kärlek, Livet som mamma, Lycka, Längtan, Tacksamhet, oro,

Babynest på plats (sist fick vi ett s.k. snuggle nest av någon - ren skit om ni frågar mig, tänker jag icke använda igen. Bara en jäkla plastlåda! Finns säkert de som tycker annorlunda, men vi förstod oss aldrig på det!), vagndelen är på plats sen länge, bebiskläder tvättade, BB-väskan packad...ja, så mycket mer blir det inte. Sätta i bilskyddet i bilen igen. Men det tror jag maken får göra efter nedkomst för att vi ev. köper en ny säng till plutt under veckan och behöver möjligheten att kunna frakta.

Vi planerar att ta ett dygn tillsammans på sjukhuset efter snittet. Jag, maken och lillebror. Vi tror att snittet sker på morgon/förmiddag. Men det verkar inte hundraprocentigt. Mormor och morfar kommer bo med plutt hemma hos oss. Dagen efter snittet åker maken och hämtar lillan samt mor- och farföräldrar för ett första möte med lillebror. Hon kommer då få en present av lillebror. Vet inte om det är rätt eller fel? Men vi ger det ett försök. Hon är inte direkt van vid presenter överhuvudtaget. Så jag tror inte att hon förstått tjusningen med det alls än. Men vi gör vad vi kan med vad vi har och hoppas att det hjälper till att resultera i ett bra första möte.

Sen åker maken med alla hem. Sover med lillan. Och jag och lillebror stannar gissningsvis kvar ett par dygn till. Men de kommer och besöker varje dag. Sen får hon följa med och hämta hem lillebror när det är dags. Då kommer det ytterligare en present till henne från lillebror. Återigen - rätt eller fel? Inte en aning. Men nu gör vi så..

Känns som att jag, och vi, är betyyydligt coolare denna gång. Det blir vad det blir. Och vi gör vad vi kan med vad vi har. Det kommer inte att bli perfekt. Det kommer vara skitjobbigt. Men det kommer mest av allt bli fantastiskt!

Värre

Publicerad 2016-06-09 22:00:32 i Barnmorskan, Graviditet, Sjukskrivning, oro,

Det blev värre och värre. Ringde igen och fick åka in för kontroll. Bebben mår fint, men jag har åkt på urinvägsinfektion. Därav värken. Jag var mer än förvånad. Kan man få sån värk av urinvägsinfektion? Och när har jag lyckats dra på mig detta? Och inte ens märkt av det. Har ytterst sällan haft urinvägsinfektion tidigare. Men så här har det absolut inte varit/känts de gångerna. Nåja. Nu är det som det är och jag har redan börjat knapra antibiotika. 

Vidare tyckte barnmorska och läkare att jag absolut inte skulle jobba, åtminstone inte heltid. Vila. Vila. Vila. Så nu gör jag det. Jag tar sjukskrivningsklivet. Over and out jobbet, ses tidigast i sept 2017, kanske inte förrän jan 2018. 

Snitt?

Publicerad 2016-04-12 20:45:24 i Barnmorskan, Förlossning, Försöknummer2, Graviditet, oro,

Tog upp det med barnmorskan och hon var jätteförstående. Hon poängterade att det inte behöver gå lika illa denna gång. Men förstod absolut oron inför det. Jag slapp - jag tror jag kan kalla det "slapp" - gå via deras läkare på mvc. Och hon skickade en remiss direkt till sjukhuset vi valt att föda på. Så nu ska jag avvakta och se bara, bli kallad på samtal dit. 

Jag känner mig dock lite förvirrad. Såklart tänker jag till efteråt och inser att jag inte är helt på det klara med vad som sas när jag väl stängt dörren om mig hemma. Barnmorskan sa, "det är ju din kropp och det är du som bestämmer". Men hon sa även "sen är det läkaren du träffar på sjukhuset som tar ett beslut". Då är det ju inte "min kropp, jag bestämmer". Eller? 

Fan också. Förvirrad. 

Vecka 17 (16+6)

Publicerad 2016-02-13 05:05:05 i Graviditet, Livet som mamma, oro,

Växtvärk. Mycket växtvärk idag. Trött konstant. Bett en snart besökande till oss här nere att köpa med järntabletter och hoppas att det kan hjälpa. Känner mig ganska graviditetsgrinig och ja, jag antar att man kan ha en dålig dag även fast man äter frukost till denna utsikt: 
Bortskämd. I know. 

Kan även bero på att jag precis snackat dengue- och zikavirus med en bordsgranne. Mygg känns som min livsfiende just nu. Det går inte att skydda sig helt. Och ja, jag är orolig. Vi gör så gott det går. Med långärmat och myggmedel på kvällarna, även myggmedel på dagarna eftersom mycket tid spenderas i skuggan. Men en oro finns där. Framför allt för dengue. Zika är inte ens i närheten av denguehotet här. Men kan även det - om man har otur - skada ett litet foster i en mage. Och även om det dessutom, som med mycket annat, är värst de första tolv veckorna så finns oron där. 

Annars njuter vi såklart. Även om jag är graviditetsgrinig just idag ;) 


Vecka 12 (11+0)

Publicerad 2016-01-03 22:11:18 i Försöknummer2, Graviditet, Lillan, Livet som mamma, oro, Ångest,

Ja vi hoppas innerligt att anledningen till att plutt nu vägrar sova är friskhet. Hon har de senaste två dagarna slocknat som ett litet ljus trots tre timmarsnap mitt på dagen. Detta fungerade icke idag. Vi gav upp och resultatet är legobyggande tjej på vardagsrumsgolvet i skrivande stund, 22.00. Vad gör man? 

Tiden tickar på trots allt och vi närmar oss såväl kub som avresa. Ser fram emot att få det förstnämnda överstökat. Är mer än lovligt nervös och att jag idag gick in i vecka 12 lugnade knappast några nerver. Tilltog kanske snarare? Kubet innan Nellie då vi fann vårt MA är skrämmande nära i minnet. Kanske tydligare i minnet, tragiskt nog, än kubet som sist gick bra. Alldeles fantastiskt bra till och med. 

Nu är det tunnelseende fram till måndag när vi kan pusta ut i vad åtminstone kommer vara information svart på vitt. Vågar inte tro något alls baserat på vad jag känner/inte känner. Ena dagen känns det som att jag är supergravid, nästa inte alls. Det är jobbigt. Men jag vet ju att det är inget jag kan göra åt saken. Kanske vågar jag tro mer på ett syskon om kubet går bra? Kanske? 

Lite oro

Publicerad 2015-12-20 18:01:40 i Försöknummer2, Graviditet, Hopp, Kärlek, Lillan, Livet som mamma, Tacksamhet, oro,

Haft en härlig helg med härligt besök och dagarna har gått i ett! Har mått jätteilla ända fram till igår. Lördag och söndag har jag mått bra. Det stör mig. Samtidigt som det naturligtvis är skönt. Att ha mått illa ett par veckor till och från har varit jobbigt. Och har gjort att jag känt mig lite låst vid hemmet, iaf i närområdet. Vem vill stå och spy någonstans i ett hörn i sällskap av en ettåring. Men. Så mår jag nu inte illa längre. Och då är det vad som stör mig istället. Är inte direkt förvånad över min logik. Men det känns bara som att de här 2-3 veckorna fram till kub och ut ur vecka 12 inte kan gå nog fort. Samtidigt som jag inte längtar bort perioden för att den är magisk med lillplutt och familj. ❤️ Som vanligt aldrig nöjd alltså. 

Fyra dagar till jul. Och tacksamheten över min fina lilla familj tar ändå över. Snart är vi förbi, jag vet ju det, och oavsett vad som händer är vi tre. Och vi kan uppenbarligen bli fyra. Till och med på egen hand. 

En vecka

Publicerad 2015-12-08 21:11:30 i Försöknummer2, Graviditet, Hopp, oro,

Nu är det en vecka kvar. En onsdag. En torsdag. En fredag. En lördag. En söndag. En måndag. Och ett par timmar. Sen vet vi om allt är bra. Eller om allt är dåligt. För stunden. Ticktack. Måtte det gå fort! 

Vecka 5 (4+6)

Publicerad 2015-11-24 13:14:20 i Försöknummer2, Graviditet, oro,

Jag känner absolut ingenting. Man kan: 1. Tolka det som något positivt. Att jag kanske ännu en gång slipper illamående etc. 
2. Tolka det som något negativt. Att graviditeten kanske inte fortlöper som
den ska. 

Jag har ännu inte valt "sida". Känner att det inte är min dag idag. Att jag inte borde välja "sida" just idag. Känner att jag vill att dagen ska ta slut. Att jag vill vakna upp och må lite bättre igen. Inget påtagligt. Bara en obehagskänsla i kroppen. Så jag ska nog inte dra för höga växlar idag - inte åt något håll. 

Har bokat tid för kub. Det känns långt borta. Hoppas att det är en tid vi kommer nyttja. 

Halvdeppigt inlägg. Halvdeppig dag. Imorgon är det en ny dag. Ska nog köpa lite blommor och en adventsljusstake. Kanske piggar upp. Spela lite julmusik. Mysa sig igenom dagen. 

Vaccination

Publicerad 2015-11-10 20:54:42 i Kärlek, Lillan, Livet som mamma, Lycka, oro,

Inleder morgondagen med vaccination för lillans del. Verkligen inget jag ser fram emot. Hon brukar bli vansinnig.. 1-årsvaccination. Jag har en dotter som är ett år. Ett år! Oj så jag älskar den lilla guldklimpen! 

Ältest

Publicerad 2015-11-03 14:52:26 i Försöknummer2, oro, Ångest,

Jag är så motsägelsefull så jag vet inte vad. Om vartannat kastas jag mellan att skita fullständigt i test för att det bara skapar ångest. Till att gå tillbaka till kontrollbehovet och viljan att testa och få kontroll. Det skapar ångest oavsett. Allt är helt enkelt så förbannat ångestladdat i detta barnaskaffande och drömmar om barn! Damn IT! 

Tog iaf ett ältest idag 14.30 för att jag har haft sån "mensvärk" under dagen. Cykeldag 49 idag. Och jag tycker att det var ett starkt test. Även om det inte var positivt. 

Undrar hur det ser ut imorgon? Eller kanske rent utav testar ikväll igen för att se? Det värsta med att testa på dagtid är att man ska försöka hålla sig så länge som möjligt. Jag är så galet kissnödig. Jämt. Och har alltid varit. Knipövningar borde verkligen bli en del av min vardag! Är värdelös på det! 

Nåja. Vore ju bra med en äl nu. Så att cykellängden åtminstone kan stanna på runt 60 dagar. Kroppen. Kroppen gör mig galen! 


Funderar och funderar

Publicerad 2015-11-01 21:29:29 i Bitterhet, Försöknummer2, oro, Ångest,

Jag vet inte vad jag ska tro om denna cykel? Först mellanblödningen som jag trodde var mens men som gick över. Som man skulle kunna ha trott va en älblödning. Men om det nu var det så borde jag ha fått mens nu. Och menscykelns antal dagar som nu är uppe i 48 till antalet. Ställde ju in mig på 43-44. Och efter att den håller sig så två ggr så..ja..trodde jag liksom något. För det har aldrig hänt tidigare, mellan avslutat p-pillerintag och graviditet. Så nu står jag här och tänker att graviditet är en vettig förklaring. Men jag tror verkligen inte att jag ens är lite gravid. Så jag har inte någon lust att ta ett graviditetstest - för jag är så satans trött på besvikelsen det ger varje gång med ett negativt test. Borde jag bara bita ihop och vänta på gyntiden och se vad de säger? Strunta i den här cykeln och hoppas på 43-44-dagars fortsättningsvis. Är det en månad utan ägglossning som helt enkelt gör att det kommer behövas hjälp för att knuffa igång systemet igen? En blödning på villovägar som behöver hjälp på traven? Jag blir så galet less över hur mycket det här upptar min tankeverksamhet. Less på mig själv. Less på min hemska oregelbundna kropp som inte kan ge mig ens den långa cykeln på en regelbunden basis. Less, less, less. 

Känner mig lite schizofren när jag kastas mellan min överväldigande lycka över min underbara dotter och min sorg i att ständigt räkna och fundera över menscykler och eventuella framtida syskon. Sååå less. 

Ny vecka, nya tag. 

Fem månader

Publicerad 2015-10-21 11:38:12 i Kärlek, Lillan, Livet som mamma, Lycka, Tacksamhet, oro,

Om fem månader ska jag börja jobba. Exakt på dagen om fem månader. Jag låter väl fånig som snart har varit borta ett år, och har fem månader kvar. Men det känns kort. Jag är så rädd att det ska bli min första, sista och enda föräldraledighet. Älskar att stuffa runt med min lilla stjärna. Hon är roligare och roligare för varje dag! Hon lär sig så mycket! Hon är finurlig, skämtsam, busig, envis, gnällig och alldeles, alldeles underbar! Älskar henne över allting annat och vill inte att denna tid ska ta slut! Ska någon annan få se hennes dagliga upptåg och utveckling istället för jag? Ska jag överlåta min skatt i någon annans ansvar? Känns läskigt. Men jag vet att det är så det kommer bli, och det kommer bli bra. Men jag vill inte släppa taget. Fem månader. Fem månader att njuta av denna fantastiska lilla människa! Världens bästa tjej! ❤️ Är oändligt tacksam! 


Kliniken

Publicerad 2015-10-20 19:33:05 i oro,

Ja till kvinnokliniken var det svårt att ta sig in. Om tre veckor får jag komma.. Iaf så känns det skönt. Inte varit på någon gynundersökning efter förlossningen så det kan vara lika bra oavsett. Och att slänga sig upp i en sån där stol känns ju numer som att gå till tandläkaren. Hon lugnade mig något och sa att mellanblödningar är vanligt, fast man aldrig haft några tidigare. Men ville kolla upp för säkerhetsskull eftersom jag nu var orolig också. Så det blir säkert bra. Och spännande är det ju om mensen kommer som de senaste cyklerna nu. För då kan det ju också varit en ägglossningsblödning. Men underligt att en sån plötsligt kommer? Nåja. Ska försöka att inte fundera sönder mig själv. Kan inget göra förrän efter undersökningen. Och vet ingenting förrän mensen kommer/inte kommer. 

Over and out. 

Kvinnoklinik

Publicerad 2015-10-20 07:37:39 i oro,

Har nu läst mig till att blödning kan indikera all möjlig skit, cancer bland annat. Så nu tar jag kontakt med kvinnokliniken och ser till att bli undersökt. 

Rädd. På riktigt rädd. 

Fortsätter

Publicerad 2015-10-19 21:11:48 i oro,

Och de här förbannade småblödningarna fortsätter! Vad kan det vara? Varför får man sånt? Nu börjar jag bli lite rädd!

Pergotime

Publicerad 2015-09-15 12:25:39 i Försöknummer2, oro,

Undrar om man kan få pergotime igen av läkare? Bara sådär? Eller om det ska utredas och krånglas igen innan det skulle bli aktuellt. Ivf-läkaren sa visserligen att pergotime inte fungerade på mig. Men kom igen, det är enda gången i min menshistoria som cykeln legat på 36 dagar. Så någonting måste pergotime väl ändå ha gett. Tänker jag. Lilla jag. 

Oron ligger nog i att det ska ta lika förbaskat lång tid igen. Och att man därför behöver börja slåss för saken redan nu. Herregud vad jag ältar detta! 

Om man bara kunde få lite framtidsinfo: "ja det kommer ta tid igen, ja ni kommer få göra ivf igen, men om tre år, då, DÅ har ni er lilla nummer 2 här". Fine. Då kan jag leva med det. Då kan jag acceptera. Gå vidare. Släppa taget lite. Inbillar jag mig iaf. Men det är väl det som är livet antar jag. 

Pergotime. Undrar om man kan få det utskrivet bara sådär...? 

Natten

Publicerad 2015-03-30 10:08:52 i Lillan, Livet som mamma, Sömn, oro,

Inatt fick hon sova mellan oss när hon vaknade upp - typ, tror knappt hon vaknar..- och skrek vid 22. Sen har hon faktiskt sovit. Med avbrott för amning förstås. Vilket är mycket lättare med henne i sängen mellan oss istället för att sätta sig upp. Det bär emot lite eftersom hon nu fått på rutin att sova i sin egen säng.. Men sömn prioriteras! Vi får prova att ha henne mellan oss en stund nu. Tills detta verkar stabilisera sig, något verkar onekligen vara på g i hennes lilla värld..om det är tänder eller vad det är? ❤️

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela