dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Tre av nio (vecka 18, 17+6)

Publicerad 2016-02-20 02:50:29 i Framtidstro, Livet som mamma, Lycka, Längtan,

Trodde aldrig jag skulle säga detta men jag längtar lite, lite hem. Har börjat fundera mycket på rulet. Tror det är mest därför. Vi njuter och har det fint, nyper mig i armen och försöker komma ihåg hur mycket jag kommer sakna detta när vi är hemma: Ta dagen som den kommer. Bada lite. Leka i skuggan. Äta något gott. Det är en fantastisk tid. 

Men ändå längtar jag lite hem. Till det som kommer. Till att beställa ny vagndel. Till att faktiskt gå till jobbet några månader. Till påsk när hela familjen kommer samlas. Det tyder väl bara på att jag har en vardag hemma som jag uppskattar antar jag. 

Nu har vi en bättre utlandssemester kvar. Tre härliga veckor. Vilket betyder att nästan sex veckor passerat av våra närmare nio veckors verklighetsflykt. Njuta. Sen vardag. Lillklutt bjuder just nu på sovmorgon och jag vaknade tidigt förstås.. Livet som mamma ❤️

Tummar

Publicerad 2016-01-11 14:52:11 i Framtidstro, Försöknummer2, Glädje, Graviditet, Kärlek, Livet som mamma, Lycka,

Tack för era tummar idag, det verkar ha hjälpt! Bebis i magen med tickande hjärta och kroppsdelar på rätt plats och till rätt antal! ❤️ Magiskt att få uppleva ännu ett kub som gick bra! Magiskt att vi väntar en till liten sån här! Nu tar jag in det och glädjs åt det! 

Risk 1:10000. Snyggt! 

Med detta i ryggen sätter vi oss lättade på planet inom några dygn. Det kunde inte varit mer perfekt än just nu, livet! 

Överväldigad

Publicerad 2014-06-13 15:32:20 i Framtidstro, Glädje, Graviditet, Längtan,

Känner mig överväldigad. Överväldigad och lycklig. Lycklig och tacksam. Tacksam för att vi äntligen får uppleva det här. Det är vi som pratar om vårt barn, vår tjej som ska komma till oss. Och det om bara några ynka månader. Vi grät lite hos barnmorskan. Det blev ganska emotionellt. Att allt såg normalt och bra ut är, jag vet inte? Mer än fantastiskt. Fantastiskt täcker det liksom inte. Han fick en liten present av mig när vi kom hem som jag hade förberett. En pappabok och ett eget badlakan till vår lilla tjej, en sån där med huva, som jag fick för mig att införskaffa häromdagen. 

Svärmor grät och alla andra är lyckliga, för vår skull och för sin egen. Känns härligt att alla är så involverade i detta. 

Det visar sig att min livmoder ligger i framvägg och det kan, behöver inte, ta lite längre tid att känna mycket. Barnmorskan sa att från vecka 25 ska vi känna varje dag. Innan dess är det inga konstigheter. Lillan var ganska lugn idag, knölade runt lite och visade upp alla sina 10 fingrar och 10 tår, och snurrade runt lite grann när barnmorskan skulle kolla hjärna och sen lårben. Men allt såg bra ut. Bra och normalt. Och till slut kunde vi inte hålla oss längre "kan du se vad det är för kön?". Och ja, till 99,9% är det en liten tjej. Vårt lilla halvsvenska/halvsydamerikanska mirakel ❤️. 

Vi hann även en sväng till den "vanliga" barnmorskan idag. Den tid som blev inställd i onsdags. Valde att spara hjärtljud till nästa gång vi ses i slutet av juli. Den som spar han har ;) Annars förhörde vi oss mest kring mitt järnvärdet som fortfarande såg ok ut. Och om vi behöver tänka på något speciellt innan resan till Spanien. Egentligen inte. Mer än att va försiktig med solen för min huds skull. Och renlighet, undvika pengar och sådär - mycket handsprit. Nu råkar handsprit redan vara en av mina bästa kompisar. Så det ska nog gå bra. Ska även kolla upp så att flygbolaget inte kräver intyg på hur långt gången jag är. Och i så fall skulle jag höra av mig så fixar de ett. 

I helgen lutar jag mig tillbaka och njuter. Ska träffa vänner i min hemstad. Och bara drömma mig bort, till dagen vår lilla tjej kommer! 


Morsdag

Publicerad 2014-05-25 18:19:54 i Framtidstro, Graviditet,

Förhoppningsvis även detta en dag som går till historien som sista morsdag utan att jag själv får vara mor. Maken tittade förtjust på mig häromdagen och sa: "nästa gång det är morsdag så får jag köpa blommor (eller nått) till dig från den lilla"! Hoppas han har rätt! I november räknar vi med dig! Rekan! 

Gårdagen och dagen

Publicerad 2014-05-22 09:22:20 i Framtidstro, Glädje, Graviditet,

Vad är bättre än att sitta i solen på en brygga och äta glass efter jobbet med en fin vän som jag sett alldeles för lite av den senaste tiden? Inte mycket. Det pysslade jag med igår eftermiddag, härligt! Det är så fantastiskt att sommaren är på väg. Planerar att njuta av den ordentligt. Den sista som en tvåsamhet. Nästa sommar är vi tre!
 
Jag fortsätter njutningsturnén med en AW ikväll, med en nuvarande kollega, och två gamla. Vi har alltid lika kul! Hon som fortfarande är min kollega har själv gjort ivf och är en av få som varit med och vetat det mesta från allra första början. De andra två ska få veta imorgon. Om graviditet och även om vägen dit. Så vissa vill jag dela detta med, båda sånna som blev gravida på en kvart. Typ. Känns så iaf. Men de kanske har annan info att delge om jag öppnar min dörr?
 
Who knows?
 
Kul kväll kommer det bli iaf. Det blir det alltid!
 
Mycket AW nu, har en inplanerad i nästa vecka också. Jag är inte den som spottar i glaset annars, alla vet att jag älskar vin ;) Men det blir intressant med två AW:s inom kort, utan vin. Och jag njuter, av just det istället. 

Fix!

Publicerad 2014-05-11 20:53:55 i Framtidstro,

Idag har vi äntligen lyckats få upp lite på väggarna! En liten fotovägg samt en hylla med foton ovanför sängen! Mitt mission nu är att hitta lite trevliga tavlor (/planscher att rama in) till vardagsrummet!

Vi har även gjort plats i badrummet, rensat, sorterat, kastat och tänkt: "snart är vi tre så då får vi dela med oss av badrumshyllorna".. Härliga tankar! 

48 dagar

Publicerad 2014-04-26 07:41:00 i Framtidstro, Glädje, Graviditet, Tacksamhet,

48 dagar kvar till RUL. Känns galet långt bort. Några dagar innan ska vi träffa barnmorskan som lovat att vi ska få lyssna på hjärtat. Men fram tills dess förväntas allt gå bra, magen borde växa lite, och eventuellt kan fostret börja kännas där inifrån...

Så fram tills dess är det min tid. Min tid som lycklig, som gravid, som avslappnad. Älskar det! Strax efter detta stora event väntas semestertider. Vi ska inte ta så många veckor, utan vill spara för att ha att kunna mixtra med under föräldraledigheten. Men ett par veckor i värmen blir det iaf. 

Tänk att det skulle bli så här bra. Har svårt att förstå att jag för 7 månader sen var i det svartaste hålet och inte visste om eller hur jag skulle kunna ta mig upp?! Det där hålet blev bara djupare och kulmen var egentligen strax innan ivfen drog igång. Men det har vänt nu. Det kan vända! 

Vecka 11 (10+0)

Publicerad 2014-04-10 06:33:25 i Framtidstro, Graviditet,

Ja det tar sig! Önskar fortfarande att jag kunde skriva "så här långt har vi aldrig varit förut", det har vi ju dessvärre. Men då hade vi inte sett en liten levande i slutet av vecka 10 dansa runt framför våra ögon! Jag känner att jag lite smått börjar tro på det här. Att jag landar lite i det. Lite till för varje dag. 
 
Igår surfade jag lite barnvagn till och med. Inte för att det är något vi ska införskaffa nu. Men mest för att få vara i känslan, känslan av att bli föräldrar! 
 
Mina symptom har avtagit något de senaste dagarna. Inte lika öm i brösten, knappt alls. Men de känns stora och lite uppblåsta. Det var ett tag sen jag kände av växtvärk. Men det ömmar liksom i magen och den känns varm - som att det pågår något där inne. Och det gör det ju faktiskt. Dessutom är jag inte alls lika trött längre. Somnar inte på dagarna och har svårare för att somna på kvällen. 
 
I påsk har vi bestämt att vi ska berätta för våra föräldrar. Vi har inte vågat tidigare. Vi har velat göra allting annorlunda mot sist. Så min och hans bästa vänner är de enda två som vet. Och efter kubtestet berättar vi för syskon och vänner. I den ordningen. Många vet att vi håller på med ivf, och jag har ljugit ganska friskt om insättning i förra veckan. Men de får ta det. De får hantera att det är så här vi ville göra. "Ingen annan" säger ju något förrän efter vecka 12, så ibland kan jag bli irriterad över att vi förväntas berätta hej vilt om detta. Även vi har ett privatliv. Men det har jag redan skrivit ett helt inlägg om ;) 

Jobb

Publicerad 2014-03-21 08:44:36 i Framtidstro, IVF, Jobb,

På måndag börjar jag jobba igen. På deltid. Men det känns bra, jag behöver komma igång lite igen. Det känns som att det är nu det vänder, såväl i privatliv som i arbetsliv. Har fått möjligheten att börja på en helt annan plats inom företaget, men med en chef som är väldigt välbekant för mig, och som jag uppskattar både som person och som chef. Hon har själv gått igenom ivf-behandling. Så jag kommer berätta för henne vad som hänt. 
 
Nu ska bitarna i livet falla på plats igen. Bitarna som varit ute på vift en längre tid!

Underligt

Publicerad 2014-03-20 06:12:47 i Framtidstro, Glädje, Graviditet,

Igår vaknade jag tre ggr och var uppe och kissade. Kanske berodde mer på nervositet än graviditet? För inatt har jag sovit till 5.30 non stop, men kunde inte somna om istället...

Jag vaknar inte och kräks som andra gör, inte heller fullkomligen dör jag av hunger på morgonen. Skönt. Så har jag känt hela tiden. Men sen blivit hungrigare - eller inte - under förmiddagen. 

Funderar på att gå och kolla lite mammakläder idag. Efter att jag ringt barnmorskan. Nu när man tackolov inte längre får fira med vin så får man finna andra vägar ;) 

Nu ligger jag i sängen, kramar om min sovande man och tänker att han ska bli pappa i november! Äntligen! 

Vecka 7, 6+0

Publicerad 2014-03-12 08:04:21 i Framtidstro, Graviditet, Likgiltighet,

Då har ännu en vecka till passerat. Och det är 9 dagar kvar till VUL:et. Jag känner mig ganska gravid. Uppsvälld. Den värsta ångesten och negativiteten har lagt sig. Men nu är det mer en likgiltighetskänsla, där jag inte kan göra något åt missfall. Inte göra något åt om det inte är något där. Jag kan inte göra något alls. Så jag orkar inte tänka på det. Istället har jag lagt min energi på att planera en kommande möhippa. Fixat med lägenheten så att vi kan fortsätta renoveringen. Och nästa vecka ska jag till läkaren och kommer då meddela att jag vill börja arbeta lite smått igen. Inte mycket, men 25-50% för att inte förhasta sig. Arbetsträning kommer jag gå som. Kommer bli bra och får dagarna att gå fortare. 
 
P.g.a. omorganisationer kommer jag att få räkna med att vara arbetslös inom kort, en tanke som varken skrämmer eller oroar. Vi har en fördel på mitt jobb som gör att lönen kvarstår en bra tid efter att man blir övertalig i något sammanhang. Snarare ser jag det som en spark i baken att kanske komma ut och se något annat. Eller om jag blir kvar, i en annan form inom företaget. Båda scenarioin ser jag som en vinnarsituation för mig då det hursomhelst resulterar i att jag inte kommer gå tillbaka till mitt gamla jobb. Sen är det bara att hoppas att jag får mitt mest meningsfulla jobb någonsin i november.
 
Fram tills dess ska jag försöka njuta, så mycket jag bara kan, att jag kan ta långa promenader. Att jag inte behöver bry mig om tider. Att må bra, att omge mig med människor som jag mår bra av. Har en lång lista av människor som jag har undvikit under den ofrivilliga barnlösheten. Nu känner jag inte längre att jag undviker dem, jag väljer bort dem, av olika anledningar men med en gemensam nämnare: De tar min energi. Nu har de även tagit min energi för att jag har gått runt och varit arg på dem. Jag är inte arg längre. Jag bryr mig helt enkelt inte om dem. Kul om de mår bra, men jag bryr mig egentligen inte. De är inte längre en del av mitt liv. Och det känns bra. Hur hemskt det än kan låta. Satsar från och med nu på kvalité och inte kvantité. De som inte är kvalité bekommer mig inte. 
 
En sak har jag märkt. Jag mår bättre av att berätta om vår situation. Jag hatar att ljuga. Och jag känner att varje dag som jag undanhåller vår ofrivilliga barnlöshet för någon så ljuger jag. Berättade för några till förra helgen. Känns inte alls lika laddat att träffa dem nu. Innan har jag dragit mig för det. Nu vet de (fast inte att vi är gravida i dagsläget, den hemlisen håller vi oss för oss själva en stund till och försöker njuta av) situationen. Och jag känner att jag kan prata med dem om jag vill, jag behöver inte spela någon som "kanske" vill ha barn "sen". Och jag kan även säga: "jag vill inte prata om det just nu". Det blir lättare för mig att inte bara vara ofrivilligt barnlös när de vet. Även om det kanske låter konstigt, och kanske borde ha exakt motsatt effekt. Nej, det känns bara skönt. Frågorna avstannar. De jobbiga är att folk tycker synd om en. Det är det enda som irriterar mig med att berätta. 
 
 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela