dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Vecka 12 (11+0)

Publicerad 2016-01-03 22:11:18 i Försöknummer2, Graviditet, Lillan, Livet som mamma, oro, Ångest,

Ja vi hoppas innerligt att anledningen till att plutt nu vägrar sova är friskhet. Hon har de senaste två dagarna slocknat som ett litet ljus trots tre timmarsnap mitt på dagen. Detta fungerade icke idag. Vi gav upp och resultatet är legobyggande tjej på vardagsrumsgolvet i skrivande stund, 22.00. Vad gör man? 

Tiden tickar på trots allt och vi närmar oss såväl kub som avresa. Ser fram emot att få det förstnämnda överstökat. Är mer än lovligt nervös och att jag idag gick in i vecka 12 lugnade knappast några nerver. Tilltog kanske snarare? Kubet innan Nellie då vi fann vårt MA är skrämmande nära i minnet. Kanske tydligare i minnet, tragiskt nog, än kubet som sist gick bra. Alldeles fantastiskt bra till och med. 

Nu är det tunnelseende fram till måndag när vi kan pusta ut i vad åtminstone kommer vara information svart på vitt. Vågar inte tro något alls baserat på vad jag känner/inte känner. Ena dagen känns det som att jag är supergravid, nästa inte alls. Det är jobbigt. Men jag vet ju att det är inget jag kan göra åt saken. Kanske vågar jag tro mer på ett syskon om kubet går bra? Kanske? 

Sketen dag

Publicerad 2015-12-02 13:32:11 i Missfall, Sorg, Ångest,

Nu är det tillbaka. Det känns som ännu en riktig skitdag. Känner ingenting, inte en tillstymmelse till graviditet. Och jag är övertygad om att jag fått ännu ett MA. Kämpar emot och tänker att det inte behöver vara så. Men det känns hopplöst och hittills har 50% av mina graviditeter slutat i MA. Så varför inte också denna gång? 

Negativiteten strålar ända ut i fingerspetsarna och det SUGER på ren svenska. Nåja, ren och ren, är väl inte ens ett erkänt begrepp. Men ni fattar. Det är skit. Jag vill bara att de två veckorna som är kvar till gyn ska gå. Helst vill jag sova tills dess. Men jag är inte ens trött. Det var jag för övrigt i vecka 6-7 med pluttan. 

Nä. Det här känns inte bra. Fan också. 

Ältest

Publicerad 2015-11-03 14:52:26 i Försöknummer2, oro, Ångest,

Jag är så motsägelsefull så jag vet inte vad. Om vartannat kastas jag mellan att skita fullständigt i test för att det bara skapar ångest. Till att gå tillbaka till kontrollbehovet och viljan att testa och få kontroll. Det skapar ångest oavsett. Allt är helt enkelt så förbannat ångestladdat i detta barnaskaffande och drömmar om barn! Damn IT! 

Tog iaf ett ältest idag 14.30 för att jag har haft sån "mensvärk" under dagen. Cykeldag 49 idag. Och jag tycker att det var ett starkt test. Även om det inte var positivt. 

Undrar hur det ser ut imorgon? Eller kanske rent utav testar ikväll igen för att se? Det värsta med att testa på dagtid är att man ska försöka hålla sig så länge som möjligt. Jag är så galet kissnödig. Jämt. Och har alltid varit. Knipövningar borde verkligen bli en del av min vardag! Är värdelös på det! 

Nåja. Vore ju bra med en äl nu. Så att cykellängden åtminstone kan stanna på runt 60 dagar. Kroppen. Kroppen gör mig galen! 


Funderar och funderar

Publicerad 2015-11-01 21:29:29 i Bitterhet, Försöknummer2, oro, Ångest,

Jag vet inte vad jag ska tro om denna cykel? Först mellanblödningen som jag trodde var mens men som gick över. Som man skulle kunna ha trott va en älblödning. Men om det nu var det så borde jag ha fått mens nu. Och menscykelns antal dagar som nu är uppe i 48 till antalet. Ställde ju in mig på 43-44. Och efter att den håller sig så två ggr så..ja..trodde jag liksom något. För det har aldrig hänt tidigare, mellan avslutat p-pillerintag och graviditet. Så nu står jag här och tänker att graviditet är en vettig förklaring. Men jag tror verkligen inte att jag ens är lite gravid. Så jag har inte någon lust att ta ett graviditetstest - för jag är så satans trött på besvikelsen det ger varje gång med ett negativt test. Borde jag bara bita ihop och vänta på gyntiden och se vad de säger? Strunta i den här cykeln och hoppas på 43-44-dagars fortsättningsvis. Är det en månad utan ägglossning som helt enkelt gör att det kommer behövas hjälp för att knuffa igång systemet igen? En blödning på villovägar som behöver hjälp på traven? Jag blir så galet less över hur mycket det här upptar min tankeverksamhet. Less på mig själv. Less på min hemska oregelbundna kropp som inte kan ge mig ens den långa cykeln på en regelbunden basis. Less, less, less. 

Känner mig lite schizofren när jag kastas mellan min överväldigande lycka över min underbara dotter och min sorg i att ständigt räkna och fundera över menscykler och eventuella framtida syskon. Sååå less. 

Ny vecka, nya tag. 

Summering: "blir det någonsin som man tror eller hoppas?"

Publicerad 2015-10-18 15:30:04 i Försöknummer2, Idioti, Sarkasm, Ångest,

Jahaja, kroppen har lyckats förvåna, återigen. Jag blir kanske mest av allt irriterad på mig själv som tror att jag skulle ha minsta kontrollen över detta. Men, men..iaf, veckan kom och gick:
 
För det första har jag varit dunderförkyld. Så någon harmonisk och romantisk stämning här hemma har knappast infunnit sig. Så även om jag nu har haft äl, så har jag oerhört vaga förhoppningar om att det skulle kunna vara något. Snarare ser jag återigen denna menscykel som ett experiment för att se vad kroppen har att bjuda på. Hade ju hoppats på en 43-44 dagars cykel igen. Men jag är skeptiskt - dock förstås inte avgjort än. Iaf, nu svammlar jag, vi tar det från början.
 
Började testa mig själv i måndags (billigatester.se):
Måndag: testet fungerade, men gav inget älutslag
Tisdag: testet fungerade inte
Onsdag: testet fungerade, men gav inget älutslag
Torsdag: testet fungerade, och indikerade en höjning, dvs ett starkare test 
Fredag: testet fungerade, men gav inget älutslag
 
Alltså, att det inte gav något tidigare under veckan förvånade mig inte ett dugg. När det sedan blev starkare på torsdagen så tänkte jag "aha, nu kommer det, äl imorgon fredag, och isf går det helt enligt vad jag trott". Men, men - fredagen gav inget annat än besvikelse. Förstod ingenting. Nu till något ännu mer intressant. På lördagen (igår) får jag en blödning. Fattade ännu mindre. Trodde jag fick mens. Men sen kom det liksom bara den. Och idag har jag haft ytterst lite bruna flytningar. Jag har aldrig tidigare haft en mellanblödning. Aldrig någonsin. Två gånger fick jag lite bruna flytningar: 1. när vi var på väg till kubtestet för min första graviditet som då visade sig vara ett MA. 2. när jag var gravid med lillan, men det var under tiden jag tog lutinus vaginalt, så jag tror faktiskt att det hade med lutinus att göra. 
 
Så kort och gott - WTF?
 
En annan underlighet är att jag varit alldeles dundersugen sexuellt i flera dagar. Jag kan inte påstå att jag brukar vara någon nymfoman annars. Men i några dagar har det varit galet. Visst att jag tidigare kan ha känt lite extra runt de få gångerna jag haft äl. Har läst att det är kroppens sätt att se till att man producerar (suckers...fungerar inte iaf ;). Men inte så här. Det har varit galet. Synd att jag varit så pass dålig att vi inte riktigt orkat göra så mycket åt saken. Vilket förvånar mig ännu mer. Kombination sjuk och hypersexuellt. 
 
Iaf, jag vet inte vad jag ska tro? Jag blir lite extra trött på mig själv och min kropp. Men det är väl bara att avvakt. Jag har tänkt att det skulle kunna vara så att jag fick äl någon gång mellan testet på torsdagen och fredagen. Men å andra sidan har jag innan graviditeten fått starkt utslag på billiga testers ältest två dagar under äl. Det kan ju förstås ha ändrats?
 
Om jag hade huvudbry innan så är det ingenting mot vad jag har nu. H.e.r.r.e.g.u.d. Suck. Stön. 

Fått för mig

Publicerad 2015-07-19 22:19:08 i Försöknummer2, Ångest,

Har fått för mig att jag är gravid. Det har stuckit och dragit i magen idag..och jag har fått för mig att det var så det kändes när jag var gravid sist. Skitjobbigt. Mitt ute i skogen. Utan graviditetstest förstås. Och så kommer jag bli såååå besviken när jag väl ges chansen att testa och det blir negativt. 

Fasen också! Hjärnspöken! 

Släppa tanken

Publicerad 2015-07-11 22:28:57 i Längtan, Ångest,

Jag kan inte riktigt släppa tanken. Jag vill inte "bara" ha ett barn. Jag börjar bli girig. Jag vill ha fler. Nu. Kan inte släppa det. Skulle jag vara gravid nu skulle jag vara fullkomligt överlycklig. Jag har inte ens fått mens efter att ha slutat först helamma och sen även delamma. När kommer det hända? Har PCO:n tagit över min kropp? Kommer det ta lång tid? Jag har inte ammat på några veckor nu och jag drömmer redan om att kroppen hoppat tillbaka till en ungefärlig 40-dagars cykel. 

Testmissbrukare. Borde jag köpa äl-stickor? Eller ska jag låta bli? 

Jag kommer förmodligen bli knäpp. Eller fortsätta vara det. 

Kommer definitivt behöva ventilera mer. Så möjligen blev det korta bloggpausen just det, kort. 

När fick ni lyckliga mammor tillbaka mens efter förlossning och amning? 

Missfall

Publicerad 2015-01-06 22:01:26 i Missfall, Sorg, Ångest,

En nära vän har precis fått missfall. En missed abortion. Upptäcktes på kubtestet. Precis som för oss. Jag blir liksom förstelnad och kastas tillbaka drygt ett år. Det känns som en evighet sen. Men ändå så nära. Blir spänd och ledsen. Kan nästan ta på känslan, sorgen över ett missfall. Det de måste gå igenom nu. Skrapning. Hemskt ord. De har inte haft problem med att bli gravida. De blev det direkt efter sitt bröllop. Sådär äckligt perfek ni vet. Utan att ens försöka, bara slutade skydda sig. Men ville förstås gärna. Och vips! Plus! Men det skär i hjärtat för deras skull, önskar ingen ett missfall, hon har tagit det hårt och är jätteledsen. Redan på bb i tankarna. Det har ju ändå gått ett par månader. Sörjer med dem. Jävla missfall! Jävla infertilitet! 

Men de kommer förhoppningsvis, förmodligen, vara igång igen. Gravida igen. 

Jaja

Publicerad 2014-06-10 18:35:19 i Glädje, Graviditet, Hopp, oro, Ångest,

Barnmorskan, fast inte "min" barnmorska - vi fick nöja oss med en stand-in ;), ombokad till fredag. Med andra ord några timmar efter rulet. Så nu får vi vackert vänta på riktiga livstecken till fredag. Känns lite jobbigt när vi var så inställda på mellantinget på onsdagen. Men vad är väl två dagar? Åtminstone är rulet på fredag morgon. Bara att vakna och gå dit! 

Shit. Tänk om det skiter sig nu? Det får det inte göra. Och tänk om allt ser fantastiskt bra ut?! Jag är så rädd och överförtjust på samma gång att jag känner mig lite utmattad av mig själv! 

Nervöst. Väldigt nervöst.

Publicerad 2014-04-23 06:06:58 i Graviditet, Missfall, oro, Ångest,

Naturligtvis är symptomen som bortblåst. Nu är väntar några timmars ångest. Hade räknat med det. Och det kom väldigt sent. Så sent som igårkväll. Men, men. Om några timmar vet vi helt enkelt. Inte mycket att göra, mer än att härda ut.

Graviditet eller missfall? 
Kubresultat?  

Drömma

Publicerad 2014-04-06 07:23:19 i Hopp, Ångest,

Sist, vid den första graviditeten, tillät jag mig själv drömma ganska friskt. Tänkte att "efter allt som varit kan vi ju inte dessutom drabbas av ett missfall". Jag hade fel. Det kunde bli värre. Nu undrar jag om man därför inte ska tillåta sig själv att drömma? För säkerhetsskull. Fast jag vill ju få drömma. Jag vill ju tro att detta går bra och att vi får barn i november. Det kittlar i magen när jag tänker på det. I så fall kommer vi ha en liten prutt på jul! Fantastiskt!

Ibland svävar jag iväg i det positiva. Men sen nockar djävulen ängeln som sitter på den andra axeln och så är jag tillbaka i negativiteten. Låt ängeln vinna för bövelen! 

Nervös?

Publicerad 2014-03-19 07:16:00 i Graviditet, Hopp, IVF, Ångest,

Nervös? - nej, inte så värst. Eller?

Jag håller på att gå av. Hoppas så innerligt att detta går bra, att vi får fortsätta graviditeten. Jag vill bara se ett hjärta slå!!! 

Bergochdalbana

Publicerad 2014-03-18 08:10:07 i IVF, Sorg, Ångest,

Nedan skrev jag sent igår kväll. Hade en ofantlig panik. Var helt säker på att det var kört. Det känns lite bättre nu. Men den här emotionella bergochdalbanan som man tvingas utstå är hemsk. Jag vill bara vara glad, glad och gravid. Det svänger så fort att jag har svårt att hänga med mig själv. Lite symptom är tillbaka idag, men det känns som en evighet att ta sig till fredag och VUL:et.
 
***************************************************************
 
Känner ingenting längre. Det började i förmiddags. Men tänkte att det är nog ingen fara. Men fortfarande, ingenting. Inga ömma bröst. Ingen växtvärk. Ingen hunger. Inte ont i ryggen. Inte svullen. Allt känns som bortblåst och jag tycker att det luktar MA. Jag vet att jag är tillbaka i det negativa träsket, men jag kan inte hantera det längre. Jag orkar inte. Vad händer nu då om det blir ett MA till? Hur många ggr ska man orka, hur många år? Jag kanske är dramatisk. Men jag fortsätter liksom att jämföra mig med alla dessa jävla (ursäkta) människor som det tar några månader för. Så äntligen när en annan är gravid så blir det missfall. Det är så fruktansvärt orättvist och det gör mig så arg. Arg och ledsen.
 
När jag skriver det här sitter jag och hulkar. Jag kan inte förmå mig själv till att tro att detta ska sluta väl. Så jag gråter. Det har varit för mycket skit nu för att jag ska kunna se ett slut på det. Känner mig känslomässigt rubbad och helt slut. En känslomässigt urvriden trasa som bara inte orkar mer. Orkar inte ta mig upp igen. Orkar inte bli besviken igen.  Jag vet att andra har det värre, har varit med om ännu värre saker i ämnet ofrivillg barnlöshet. Men det här är min verklighet. Min sorg. Jag kan varken jämföra mig med par som försökt i 10 år eller par som försökt i 1 månad. 
 
Har ringt kliniken för att försöka få ett tidigare VUL. Vill bara rycka av plåstret. Orkar inte undra, kämpa, hoppas eller tro. Jag vill bara veta. Få det på pränt att det blev ett MA denna gång också. Kanske försöka börja förlika mig med att inte bli föräldrar i år, kanske aldrig någonsin? För hur många gånger ska man orka med detta? Jag vet inte? Blir det adoption nästa? Är den här känslomässiga stormen som bitit sig tag i mig i över två år värd försöken? Vill jag så förtvivlat gärna ha ett biologiskt barn? Nej. Adoption må ta tid, men man vet iaf utgången innan. Det blir ju ett barn.
 
 

För mycket internet

Publicerad 2014-03-14 13:13:00 i Ångest,

Jävlar, nu läste jag om en till som blev gravid via ivf, allt var frid och fröjd. Graviditetstecknen spruttade och skulle "bara" få vulet överstökad. Dött embryo, inget hjärtslag.

Jag blir kallsvettig och vill kräkas. Jag vill inte vara i hennes kläder, jag önskar ingen att behöva vara i hennes kläder. Kan inte alla bara blir gravida och lyckliga.

Måste tänka på annat. Men vad ska man tänka på när det enda du inte får tänka på är den stora rosa elefanten i rummet?

Känner mig inte ett dugg gravid. Ångest. 

IKEA

Publicerad 2014-03-13 19:17:59 i Graviditet, Hopp, Längtan, Ångest,

En dag på IKEA trots det vackra vädret ute. Haft mysigt med min vän, som vi alltid har. Men oj vad det är svårt att fokusera på annat än fredag nästa vecka. Längtar så otroligt mycket dit, vill tro att vi har haft vår skit nu. Att det vänder och det är vår tur. Det kan man ju aldrig veta. Även om hjärtat slår nästa fredag så kan det ge upp dagen efter. Men så kan vi inte tänka. Även om jag vet att vi kommer snudda vid det många gånger - vi har ju varit där förut.
 
Jag vill tro att jag kommer slappna av lite efter nummer två VUL:et. Det som kommer efter nästa fredag. Det som vi kommer att välja att betala för om vi inte får det. Det kanske är att gå till överdrivt. Men har man varit där så vill man veta. Ha så mycket kontroll över situationen som det bara är möjligt.
 
Tick, tack. Dagarna går...

Brösten ömmar. Varit väldigt hungrig. Hoppas det bådar gott. Någon mensvärk har jag inte haft, däremot har jag väldigt ont i ryggen. Den liksom låset sig om jag ligger still för länge - så gör det ont och är svårt att gå någon minut..sen rätar det ut sig. Skumt!? 

Ännu en dag

Publicerad 2014-03-09 20:41:14 i Graviditet, Hopp, Ångest,

Ännu en dag har tickat förbi, utan blod och med mer bröstömmande. Jag hoppas att mitt huvud "bara" håller på att försätta mig i något slags psykbryttillstånd, men att allt egentligen är mer än bra djupt där inne i min mage.

Har fokuserat på fina vänner och bus med brorsbarnen idag, vilket gjorde att dagen gick fort, med många skratt. Så skönt när man får en sådan dag, när man så väl behöver det.
 
Somnar förhoppningsvis gott inatt. 
 

För att lugna nerverna

Publicerad 2014-03-08 08:26:59 i Graviditet, Hopp, Missfall, Ångest,

 
För att lugna nerverna tog jag ett test idag. Inte för att det ger något egentligt svar (jag testade positivt ca en vecka efter skrapningen efter missfallet - visserligen svagt, men positivt), men mest för att få se det igen och försöka hitta lite styrka i det. Hade lite ångest innan, för tänk om det hade varit svagare. 
 
Lyckligtvis var det inte så. TACK för det. Snälla, kan vi inte bara få bli föräldrar denna gång?! Jag gör vad som helst. Fast oavsett vad jag gör så är det redan bestämt om det kommer ske eller inte. Bara att vänta - jag vet ju det. Men det är så jobbigt. Jag är så fruktansvärt rädd. Rädd för att snegla iväg i veckoräkningen. Rädd för att ligga där på KUB-testet med klet på magen och få det kastat i ansiktet igen. "Nej, den här är lite liten för KUB-test". Panikångest. Svettningar. Inse att den återigen är död. Puh, jag målar verkligen fan på väggen. Jag vill bara måla över honom med vitt och vara glad! Glad att vi faktiskt äntligen är gravida. Inte vara bitter och sur och räkna med ett missfall.
 
Oj, vilket deprimerande inlägg detta blev. När allt jag ville säga egentligen var att testet blev jättepositivt idag. Tror jag nämnt ordet galen tidigare...;)
 

Tillbaka

Publicerad 2014-03-07 20:33:58 i Graviditet, Ångest,

Mensvärken (förhoppningsvis växtvärken) kom tillbaka under eftermiddagen och lite på kvällen. Bröstömmandet kvarstår också. Förhoppningsvis skvallrar det senare om att bebben mår fint. Vi hoppas det. 

Värken är i princip borta nu. Och inget blod i sikte. Det kanske är så här det kan vara? Det kanske är ett bra tecken jämfört med "ingenting-tecknen" vid förra graviditeten? 

Jag vet inte - man blir knäpp av mindre, och det är bara att vänta och se. Ska nog ringa kliniken på måndag och se om vi kan flytta fram vulet, om så bara några dagar! 

Pärs. Ångest. Snälla stanna! 

River

Publicerad 2014-03-07 07:13:40 i Missfall, Ångest,

Det river, svider och värker i brösten. Jag hoppas att det är så för att bebisen vill vara kvar! Snälla låt det vara så! 

Mensvärken har varit jobbig under natten. Gjort lika ont. Nu på morgonen känns det lite bättre. 

Är bara så oerhört rädd. 

Extrem

Publicerad 2014-03-06 22:19:54 i Bitterhet, Missfall, Sorg, Ångest,

Extrem mensvärk i mage och rygg. Och jag tänker: "Varför i hela helvete skulle vi få barn? Alla andra får - men inte vi. Hur kan jag vara så dum så jag tror det. En gång till dessutom." Känner mig korkad. Kan omöjligt vända denna känsla till tvillingväxtvärk. Nu känns det bara som väntan inför missfallet. Missfall nummer 2. 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela