Missfall
En nära vän har precis fått missfall. En missed abortion. Upptäcktes på kubtestet. Precis som för oss. Jag blir liksom förstelnad och kastas tillbaka drygt ett år. Det känns som en evighet sen. Men ändå så nära. Blir spänd och ledsen. Kan nästan ta på känslan, sorgen över ett missfall. Det de måste gå igenom nu. Skrapning. Hemskt ord. De har inte haft problem med att bli gravida. De blev det direkt efter sitt bröllop. Sådär äckligt perfek ni vet. Utan att ens försöka, bara slutade skydda sig. Men ville förstås gärna. Och vips! Plus! Men det skär i hjärtat för deras skull, önskar ingen ett missfall, hon har tagit det hårt och är jätteledsen. Redan på bb i tankarna. Det har ju ändå gått ett par månader. Sörjer med dem. Jävla missfall! Jävla infertilitet!
Men de kommer förhoppningsvis, förmodligen, vara igång igen. Gravida igen.
