dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Tänk om

Publicerad 2015-11-02 21:32:34 i Bitterhet,

Tänk om man hade ägglossning varje månad! Tänk om man visste när ägglossningen var, varje månad! Svindlande tanke! 

/bitterheten själv

Funderar och funderar

Publicerad 2015-11-01 21:29:29 i Bitterhet, Försöknummer2, oro, Ångest,

Jag vet inte vad jag ska tro om denna cykel? Först mellanblödningen som jag trodde var mens men som gick över. Som man skulle kunna ha trott va en älblödning. Men om det nu var det så borde jag ha fått mens nu. Och menscykelns antal dagar som nu är uppe i 48 till antalet. Ställde ju in mig på 43-44. Och efter att den håller sig så två ggr så..ja..trodde jag liksom något. För det har aldrig hänt tidigare, mellan avslutat p-pillerintag och graviditet. Så nu står jag här och tänker att graviditet är en vettig förklaring. Men jag tror verkligen inte att jag ens är lite gravid. Så jag har inte någon lust att ta ett graviditetstest - för jag är så satans trött på besvikelsen det ger varje gång med ett negativt test. Borde jag bara bita ihop och vänta på gyntiden och se vad de säger? Strunta i den här cykeln och hoppas på 43-44-dagars fortsättningsvis. Är det en månad utan ägglossning som helt enkelt gör att det kommer behövas hjälp för att knuffa igång systemet igen? En blödning på villovägar som behöver hjälp på traven? Jag blir så galet less över hur mycket det här upptar min tankeverksamhet. Less på mig själv. Less på min hemska oregelbundna kropp som inte kan ge mig ens den långa cykeln på en regelbunden basis. Less, less, less. 

Känner mig lite schizofren när jag kastas mellan min överväldigande lycka över min underbara dotter och min sorg i att ständigt räkna och fundera över menscykler och eventuella framtida syskon. Sååå less. 

Ny vecka, nya tag. 

Sitter i

Publicerad 2015-10-27 09:14:08 i Bitterhet, Sorg,

"Jaha" hinner jag tänka. "Nu kan man inte titta på Nyhetsmorgon heller utan ett preggo i rutan". Jag är inte längre ofrivilligt barnlös. Jag har ett barn. Men det sitter i. Undrar om det varar för alltid? 


Hur går det med ivfen?

Publicerad 2014-04-25 05:44:42 i Bitterhet, IVF, Idioti, Sarkasm,

"Hur går det med ivfen?"
"Jo det går bra, snart vet vi" (ja, vissa ljuger vi fortfarande för, vi vill behålla det för oss själva en stund till. Och framför allt ska svärmor - som är bortrest - naturligtvis få höra det först!) 
"Jaja, men om det inte går nu, så går det ju nästa gång"
"Nja, SÅ kan man ju inte säga, det vet vi ju inte, ivf är ju naturligtvis inte en garanti för graviditet och barn för alla - tyvärr" 
"Va?!?!" - gullar lite med sin egen 2-månaders - "men ivf fungerar ju för alla"
"Nej. Det gör det inte. Folk är ofrivilligt oförklarligt barnlösa efter åratals barnförsök mha ivf. Det är hemskt. Men så är det." (Tänker: din ignoranta, opålästa, dumma människa - ja sorry, men det här triggar mig alltid på tre sekunder, och då tänker jag så!!) 

Då ska ni veta att den här människan dessutom är gift med en person som är adopterad. Jag säger inte att alla adoptioner sker tack vare ofrivillig barnlöshet. Jag har själv en vän som är adopterad för att hennes mamma och pappa ville bilda sin familj på detta sätt. Men jag antar att ordet infertilitet har passerat hennes väg någon gång under hennes 32-åriga liv. Men det kanske är att ställa för höga krav på en människa. 

Bitterhet pga okunskap. Den mest provocerande och triggande bitterheten. 

Missfallsstatistik

Publicerad 2014-03-15 09:09:30 i Bitterhet, Hopp, Missfall,

Kanske inte den mest uppmuntrande rubriken, men måste bara delge:
 
"..om det har konstaterats ett hjärtljud vid vecka 6 så minskar risken för missfall betydligt. Enligt studier så är risken för missfall bara 1,6 procent om det hörs hjärtljud vid vecka 6 och om graviditeten i övrigt är normal"
Källa: http://missfall.se/missfall-statistik/
 
Och där stod vi. Som en del av den härliga, lilla skaran på 1,6 procent. 1,6 procent (!!!) - det är nästintill en obefintlig risk. Inte utan att man känner sig lite utvald och speciell, "dryper-av-ironi-om-någon-mot-förmodan-missar-det". 
 
Nu till det positiva. Det kan ju bara inte hända igen. Vi kan inte ha sådan otur.
 
Eller?
 

Min man

Publicerad 2014-03-09 07:06:48 i Bitterhet,

Min man berättade för en vän om hela vår historia. Bra tycker jag. Han behöver ventilera. Men han utelämnade "detaljen" om att vi faktiskt är gravida nu, för vi har valt att hålla på detta denna gång. Det är bara 2 personer som vet, min och hans bästa vän. 
 
Iaf. Vännen ifråga har precis fått barn. Och jag förutsätter inte att alla förstår. Men om en vän berättar att han och hans fru försökt i 2 år, och meddelar att IVF pågår. Hur kan man då säga: "ja, jag förstår. Vi försökte också länge, det tog sex månader." Jag tycker att det är lite av ett hån. Faktiskt. Lätt osmakligt. Jag förstår att det är deras verklighet. Och att de säkert tyckte det var jobbigt. Men om sex månader var jobbigt för dem..vad tror han då att 24 månader har gjort mot oss? Och då vet han ju faktiskt inte heller att vi är gravida, att vi förhoppningsvis "stannar" på 24 månader. Nej, ett hån kallar jag det faktiskt. 
 
 

Extrem

Publicerad 2014-03-06 22:19:54 i Bitterhet, Missfall, Sorg, Ångest,

Extrem mensvärk i mage och rygg. Och jag tänker: "Varför i hela helvete skulle vi få barn? Alla andra får - men inte vi. Hur kan jag vara så dum så jag tror det. En gång till dessutom." Känner mig korkad. Kan omöjligt vända denna känsla till tvillingväxtvärk. Nu känns det bara som väntan inför missfallet. Missfall nummer 2. 

Mensvärk

Publicerad 2014-02-18 14:23:00 i Bitterhet, IVF,

Fick ganska kraftig mensvärk nu runt lunch. Den värsta värken försvann, men lite hänger liksom kvar. Vad är det? Analysera mera - kan det vara bra? Kan det vara dåligt? Ja - det kan vara precis vad som helst. Det är det som är det "fina".

Åh så var ännu ett barn fött i vår omgivning. Heja alla andra, vi tittar på här på avbytarbänken. Som vanligt. Ingen fara - vi trivs bra här och tycker det är jättekul. Verkligen. Heja, heja!

(Ja, ibland får man vara skitjävlasur! - fast det egentligen är en glad händelse. Men i vanlig ordning "gick det lite väl fort att bli gravid" - så det har strötts lite salt i redan helt öppna sår, skulle man kunna säga)

Fulgråta

Publicerad 2014-02-07 14:14:03 i Bitterhet, IVF,

Jag är bra på det nu, att fulgråta. Naturligtvis hade de inte växt. Eller en hade det. Men det gör man inte ett ivf-försök på. Och det förstår ju jag också. Det är ju rimligt och vettigt att inte slösa ett av våra försök på ett sketet litet ägg (som kanske inte ens är ett ägg utan bara en tom blåsa). Men jag har nog inte ens tänkt på att det kan bli så att det inte finns några äggblåsor att sticka hål på, efter injektioner i två veckor - vem fan tror det? Det jag har oroat mig för är:
- att det blir få ägg
- att äggen har dålig kvalité
- att äggen inte befruktas
- att vi inte får något till frysen
- att vi inte blir gravida
 
Jag har inte ens tänkt på att själva tillväxten av äggblåsor kan bli ett problem. Men nu vet jag. Det kan tydligen det. 
 
Så vad händer nu? Har det inte växt till sig ett helt gäng tills på måndag - vilket det inte verkade vara så stora förhoppningar kring - så avbryter vi försöket. Två härliga injektionsveckor till ingen nytta med andra ord. 
 
Happy Friday!

Längtar till tisdag

Publicerad 2013-11-17 14:25:04 i Bitterhet, Försöknummer2, Sorg,

Vet inte om det är för att det är så länge sen jag hade mens så att jag glömt hur det är, eller om mensen är extra överjävlig mot mig denna gång? Men jag har extremt ont, men nästan inget blod. Har ett extremt bra läkemedel mot mensvärk - jag som annars mycket sällan tar värktabletter - men kan inte ta det eftersom det är som med ipren. Inte bra för den som vill bli eller är gravid. Alvedon hjälper inte överhuvudtaget. Ont. Ont. Ont. Längtar till tisdag. Då börjar pergotime igen. Och mensvärken borde ha lagt sig något. 
 
Så nu är vi tillbaka till maj, fast det har gått ett halvår. 2 pergotimeförsök, sen ivf. Fast kanske ännu mer förberedda nu än vi var i maj. Sprutor utskrivet och allt. Jaha, vad ska man förvänta sig? Jag vet inte? Borde antagligen inte fundera och vända och vrida på allt så förtvivlat mycket. Och framför allt sluta bry mig om vad alla andra gör. Varför kan jag inte släppa det? Jag ä stressad som jag är. Men andras graviditeter (i det "verkliga livet") stressar sönder mig. Men varför? Det gör ju inte mig mindre gravid. Och det är inte för deras skull vi vill ha barn. Men det gör bara för ont. 
 
Fan också. 
 
 

Jävla kropp

Publicerad 2013-10-28 11:21:20 i Bitterhet,

Naturligtvis ingen ägglossning. Varför trodde jag det? Jävla kropp jävel! Ett litet utbrott. Men ja - jag tyckte att det var på sin plats.

3 snabba bilder

Publicerad 2013-10-24 16:25:56 i Bitterhet,

Kul att öppna telefonen i undran över ett sms om var vi ska gå ut och mysäta ikväll - jag och mannen eftersom jag åker bort hela helgen och vi behöver lite egentid från kollektivet. Och istället mötas av tre, visserligen söta, men ändå snabba bebisbilder. "Å vi mår så bra, och vi är så lyckliga". Jag vet. De har inte gjort något fel. De vet inte ens om hur vi har det. Men ändå: bite me! BITE ME! När ska det kännas ok? Förmodligen, ännu ett konstaterande, inte förrän vi är typ i v38 själva. Förmodligen inte ens då. När den kommit ut och visar sig må bra. DÅ kanske det går över - denna bittra, tragiska kvinna som slagit sig till ro i mig.

Självklart

Publicerad 2013-10-21 10:26:37 i Bitterhet,

Varför tror jag ens att jag skulle kunna ha ägglossning? Självklart har jag testat. Självklart hade jag inte det. Självklart.

Bitter över livet - yesbox.

Kräks

Publicerad 2013-10-15 11:29:28 i Bitterhet, Ångest,

Bildligt talat så kräks jag. Benen viker sig på mig och jag vill bara gå hem. En till gravid på jobbet. Varför är det så jobbigt med sådana besked? Jag orkar inte. Hon har ju redan två! Varför kan inte jag iaf få en!? Barnen tar inte slut. Barnen tar inte slut. Barnen tar inte slut. Eller? 

Behöver en plan

Publicerad 2013-10-06 09:05:10 i Bitterhet,

Jag har ingen - men behöver definitivt en plan. Något att klamra sig fast vid. Det jobbiga är att jag inte kan styra över planen. Återigen: kan någon berätta för mig att det kommer ta ett år att bli gravid så kan jag kanske så småningom finna mig i det. Men jag vet ju inte? Speciellt inte vid hyperoregelbunden mens.

1. Det ska sluta blöda efter skrapningen (blödning och blödning, men den bruna flytning som kommer ur mig)
2. Ha sex igen. En vecka efter blödningen slutat får vi ha sex igen.
3. Ägglossning (jag misstänker att läkaren kommer vägra att ge mig pergotime, iaf fram tills att jag fått en egen mens - vilket uppenbarligen kan ta 40-100 dagar. Om inte missfallet förvärrat den situationen också)
4. Pergotime (det fungerade på andra försöket denna gång - dubbel dos=första försöket?)
5. Bli gravid
6. Få behålla och genomgå full graviditet

Ok. Jag har en plan. Ångesten är ofrånkomlig ändå: kommer planen att vara en sexmånadersplan eller är det en treårsplan? Eller ska vi bara ge upp och ställa oss i adoptionskö? (Missförstå mig inte - jag skulle kunna adoptera imorgon oavsett om jag var gravid eller ej, där handlar det också om tid och pengar).

Att vakna

Publicerad 2013-10-06 08:17:00 i Bitterhet, Missfall,

Vill inte behöva vakna. Vill inte ta mig igenom en dag till. Orkar inte. 
 
Jag har slutat med mycket sen det hände. Jag går inte in på Facebook eller Instagram. Vill inte, vågar inte. Är rädd för bebisbilder och nya besked. Gick in en gång. Då var det "ett nytt mirakel har kommit till världen". Jag klarar det inte. Av respekt för vad andra går igenom tänker jag inte skriva en rad på Facebook den dagen det går hela vägen för oss. Allra minst lägga ut ett foto. Det finns säkerligen någon som jag som tycker det är jobbigt i den stunden. Vill inte utsätts någon annan för det. Dessutom vet de som ska veta. Så jag förstår faktiskt inte denna "pepprbilderböcker bilder på Facebook? Inte som gravid. Änny mindre nu. 
 
Jag tog raskt bort alla appar; namnkällan, gravappen etc. Såklart. 
 
Läste ett antal bloggar. Parallellt med de barnlösbloggarna jag läste - och fortfarande läser. Det har jag slutar med tvärt. Tål inte att se en annan blogg om lycka, glädje, mage och första sparken. Inte om det inte kommer från en barnlösblogg. De som kämpat. De som i min värld har gjort sig förtjänta av lite glädje och en förhoppning om vändpunkt i livet. 
 
Ja. Jag är missunnsam och bitter. Jag tänker vara det. För det är jag just nu. 

Kommer krypande

Publicerad 2013-08-10 23:24:34 i Bitterhet,

Mensvärken kommer krypande - förstås. Ja, det blir nog söndag ändå då. Fan. F.A.N. Helvetsjävlaskit vad jag är trött på det här. Helt sjukt vilken jävla situation man hamnat i. Trodde aldrig att det skulle vara möjligt. FAN.
 
 

32 dagars väntan

Publicerad 2013-08-02 09:02:37 i Bitterhet, Längtan,

32 dagars väntan hittills denna mencykel.
1. Väntan på att mensen ska ta slut.
2. Att det ska bli cykeldag 5 så att pergotime kan ätas upp.
3. Att pergotimekuren ska ta slut så att man slipper äta den. 
4. Att ägglosningen ska komma. 
5. Att mensen ska komma. 
 
Och däremellan en massa stress. Har vi haft "tillräckligt" med sex? Varför har st Görans stängt på sommaren? Kommer de att ringa första veckan när de har öppnat? Kommer det ta en månad - det skulle ju inte ta mer än 1-2 månader från att jag ringde och ville ta del av vårdgarantin? Ångest. Väntan. Stress.
 
Jag borde verkligen lära mig slappna av. Är det någonting som stressar mig så är det detta. Och hur ska man kunna koppla bort det man allra helst vill? Ja - kom ihåg det när ni ber en ofrivilligt barnlös "slappna av". Det hjälper säkert. Bra tips. 

Käftsmäll 2

Publicerad 2013-08-01 08:00:00 i Bitterhet,

Chocken över att en bästa vän blev på smällen - utan att ens försöka - är pretty stor. Lite som en käftsmäll till. Men vad ska de göra? Vänta i fem år på oss?

Tänk vad orättvist livet är. Vissa blir gravida genom att titta på varandra. Vissa tar det 5-6 år för. Vissa måste vara med om att begrava sina barn. Var är rättvisan? Livets nyckfulla hantering av öden.. Konstaterar att det finns I.N.G.E.N. rättvisa i detta. Inte alls. Man får bara finna sig in i ledet och acceptera den lott man drog.

Hatar

Publicerad 2013-07-30 09:21:48 i Bitterhet,

Jag hatar när någon lägger huvudet på sned och säger "nämen gumman". Gör man det är man inte längre en del av vår lilla kamp. Om man nu fått veta vad som sker. Jag orkar inte. Jag är inte någons jävla lilla gumma. Sitt inte lycklig med ett par ungar och säg "nämen gumman - jag förstår hur jobbigt det är". För det gör du inte. Inte alls faktiskt. Tryck inte heller upp gamla gravidbilder i ansiktet på mig. Naturligtvis tycker jag att det är jobbigt.

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela