Att vakna
Vill inte behöva vakna. Vill inte ta mig igenom en dag till. Orkar inte.
Jag har slutat med mycket sen det hände. Jag går inte in på Facebook eller Instagram. Vill inte, vågar inte. Är rädd för bebisbilder och nya besked. Gick in en gång. Då var det "ett nytt mirakel har kommit till världen". Jag klarar det inte. Av respekt för vad andra går igenom tänker jag inte skriva en rad på Facebook den dagen det går hela vägen för oss. Allra minst lägga ut ett foto. Det finns säkerligen någon som jag som tycker det är jobbigt i den stunden. Vill inte utsätts någon annan för det. Dessutom vet de som ska veta. Så jag förstår faktiskt inte denna "pepprbilderböcker bilder på Facebook? Inte som gravid. Änny mindre nu.
Jag tog raskt bort alla appar; namnkällan, gravappen etc. Såklart.
Läste ett antal bloggar. Parallellt med de barnlösbloggarna jag läste - och fortfarande läser. Det har jag slutar med tvärt. Tål inte att se en annan blogg om lycka, glädje, mage och första sparken. Inte om det inte kommer från en barnlösblogg. De som kämpat. De som i min värld har gjort sig förtjänta av lite glädje och en förhoppning om vändpunkt i livet.
Ja. Jag är missunnsam och bitter. Jag tänker vara det. För det är jag just nu.
