Hur går det med ivfen?
"Hur går det med ivfen?"
"Jo det går bra, snart vet vi" (ja, vissa ljuger vi fortfarande för, vi vill behålla det för oss själva en stund till. Och framför allt ska svärmor - som är bortrest - naturligtvis få höra det först!)
"Jaja, men om det inte går nu, så går det ju nästa gång"
"Nja, SÅ kan man ju inte säga, det vet vi ju inte, ivf är ju naturligtvis inte en garanti för graviditet och barn för alla - tyvärr"
"Va?!?!" - gullar lite med sin egen 2-månaders - "men ivf fungerar ju för alla"
"Nej. Det gör det inte. Folk är ofrivilligt oförklarligt barnlösa efter åratals barnförsök mha ivf. Det är hemskt. Men så är det." (Tänker: din ignoranta, opålästa, dumma människa - ja sorry, men det här triggar mig alltid på tre sekunder, och då tänker jag så!!)
Då ska ni veta att den här människan dessutom är gift med en person som är adopterad. Jag säger inte att alla adoptioner sker tack vare ofrivillig barnlöshet. Jag har själv en vän som är adopterad för att hennes mamma och pappa ville bilda sin familj på detta sätt. Men jag antar att ordet infertilitet har passerat hennes väg någon gång under hennes 32-åriga liv. Men det kanske är att ställa för höga krav på en människa.
Bitterhet pga okunskap. Den mest provocerande och triggande bitterheten.
