Längtar till tisdag
Vet inte om det är för att det är så länge sen jag hade mens så att jag glömt hur det är, eller om mensen är extra överjävlig mot mig denna gång? Men jag har extremt ont, men nästan inget blod. Har ett extremt bra läkemedel mot mensvärk - jag som annars mycket sällan tar värktabletter - men kan inte ta det eftersom det är som med ipren. Inte bra för den som vill bli eller är gravid. Alvedon hjälper inte överhuvudtaget. Ont. Ont. Ont. Längtar till tisdag. Då börjar pergotime igen. Och mensvärken borde ha lagt sig något.
Så nu är vi tillbaka till maj, fast det har gått ett halvår. 2 pergotimeförsök, sen ivf. Fast kanske ännu mer förberedda nu än vi var i maj. Sprutor utskrivet och allt. Jaha, vad ska man förvänta sig? Jag vet inte? Borde antagligen inte fundera och vända och vrida på allt så förtvivlat mycket. Och framför allt sluta bry mig om vad alla andra gör. Varför kan jag inte släppa det? Jag ä stressad som jag är. Men andras graviditeter (i det "verkliga livet") stressar sönder mig. Men varför? Det gör ju inte mig mindre gravid. Och det är inte för deras skull vi vill ha barn. Men det gör bara för ont.
Fan också.
