19 april
Så kom dagen. Dagen som jag har svårt att släppa. 19 april - vårt BF om det inte hade gått som det gick. Jag känner mig fortfarande väldigt ledsen över det. Kan liksom inte släppa det. Men är idag ofantligt tacksam över att vara gravid igen. Annars tror jag den här dagen hade varit än värre.
Nu hoppas jag bara att vårt nya BF kvarstår. Så att inte även det datumet kommer svärtas ner för all framtid. Nu betyder liksom hela november hopp för mig. November som jag annars sett som en ganska tråkig och grå månad ser jag på som en månad i glada färger och hopp om framtiden! Fånigt kanske.
Idag tänker jag låta mig vara ledsen om jag blir det. I min värld har vi förlorar ett extremt efterlängtat barn. Det kan ingen säga något om. Är det min känsla så är det så. Önskar att det hade gått annorlunda. Den känslan tror jag dock kommer förbytas i november till att "det var precis så här det skulle bli för att just Du skulle få komma till oss".
Flummigt inlägg kanske? Men känslor som de är - rakt upp och ner.
