Blommor
Min, världens bästa, man kom hem med blommor i veckan. Det händer sällan. Men han försöker göra mig glad. Älskade människa. Förseslår spa etc. Men jag känner inte riktigt för det. Vet att han vill väl, han vill ju bara att jag ska vara glad igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska bli det igen? Åh va frustrerande det måste vara att titta på! Jag måste reda ut detta själv först, innan jag kan bli glad igen. Ordentligt denna gång. Inte bara stänga det inom mig, igen.
Fick blommor till dörren av mina fina föräldrar också. Även de känner sig säkert maktlösa. Försöker komma med glada tips och trix. Jag vet att de vill väl. Men jag är inte där. Orkar inte lyssna till glada tillrop. För jag är inte glad.
Dessutom fick jag blommor av en kollega som är väl insatt i vår situatuion. Hon har själv gått igenom ivf, med ett lyckat första försök. Han är 3 år idag. Hon är ett fantastiskt stöd. Och blir rörd över hur mycket hon bryr sig.
