Det forsätter blöda. Ringde läkaren igår. Han ställde sig också frågande till det. Men sa att det är vanligt med "mellanblödningar" så han var inte ett dugg orolig. Men jag tycker att det är obehaligt. Har aldrig varit med om det förut. Aldrig någonsin. Konstigt. Som att inte allt det andra vore nog. Orkar inte med detta. Är verkligen på bristningsgränsen känner jag. Ledig imorgon tack vare flytten.
Sen är det två veckor kvar till julledigt. Med situationen på jobbet känns det hemskt. Orkar inte gå dit. Har ingen ork. Inget engagemang. Har alltid tyckt att det varit roligt att gå till jobbet. Det tycker jag inte nu. Inte det minsta. Usch. Allt känns liksom uppochner, trots glädjen inför flytten.
Fan.
Måtte det vända snart. På alla håll och kanter.
Kommentarer
Postat av: Drommarochlangtan.blogg.se
Jag är i samma träsk som du känns det som. Orkar ingenting, vill ingenting, på bristningsgränsen. Vill bara dra nåt gammalt över mig och vakna när jag är gravid, typ. Var ska man hitta orken? När man gång på gång får nederlag? Hur ska man orka bryta ihop och komma igen en gång TILL? Men det måste vända snart, så är det bara!
I alla fall, stor kram till dig! Hoppas du får en fin helg trots alla känslor.
Svar:
Anna
Postat av: frideborgs
Har också den där känslan. Verkligen skitjobbigt. Håller med föregående talare : ) Och shit vad härligt att ni äntligen får flytta. Det är ju verkligen det viktigaste när en mår så här, att kunna stänga in sig och få vara i fred om en vill! Kram
Svar:
Anna