Konsert - "Cliff hangern"
Vi var på konsert igår. Kändes jättekul att göra något som vi sett fram emot i flera månader. Vi var där med min mans bästa vän och hans sambo, som jag iofs tycker om och brukar ha kul med. Men, de är gravida. Det var inte ens planerat, de övervägde en kort sekund abort. Känns hel obegripligt i min öron, men så är det ju för vissa. Och till på köpet ska de ha några dagar innan vi skulle ha haft. Så magen var precis så stor som min skulle ha varit. De var lyckliga och glada, precis som vi skulle ha varit. Så sitter jag här i min egen missärbubbla och är sjukskriven istället. Det känns oerhört orättvist. Inte för att jag önskar att de inte var gravida, men jag önskar att vi hade varit det med dem.
Har så oerhört svårt att släppa det, deras graviditet tror jag är jobbigast av alla de graviditeter som nu omger mig, just p.g.a. datumet. Och jag önskar att jag kunde känna glädje för någon annan. Men jag kan inte. Känner mig bara ledsen, ledsen och likgiltig.
Trots detta blev det en bra kväll. Vi pratade lite om graviditeten när vi sågs. Sen pratade vi inget mer om det. De vet om vårt missfall och hade finkänslighet nog att inte vältra sig i sin glädje. Det var skönt. Skönt att det är över, och att det dessutom gick väldigt bra. Jag SKA vara där, iaf i sommar. Med en fin mage. Tamejfan!
