dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Sorg

Publicerad 2013-12-25 20:09:00 i Allmänt,

Känner bara en enorm sorg över alltihopa. Va fan skulle det bli så här för? Hur lär man sig leva med det? För i maggropen känns det som att det bara är början på eländet. Vet inte varför? Och vet inte varför jag är så negativ med alla "möjligheter" framför oss. Dubbelkur och ivf. Men jag orkar bara inte. Är SÅ jävla trött på det och vill att det tar slut. Nu. För jag vill inte mer. Ett stort jävla skämt känner jag mig som. När jag lever och andas ofrivillig barnlöshet. Varför är det så jävla orättvist? Nu är tårarna nära igen. Mitt i julen när alla ska vara glada. När barnen ska vara källan till glädjen. Och är det. Men det är andras barn. Jag vill ha mitt eget. Eller mina egna. Jag vill skapa traditioner för min familj. Mitt barn. Vårt liv.

Kommentarer

Postat av: KMP

Publicerad 2013-12-26 01:54:18

Jag har sträckläst din blogg inatt. Känner din sorg när jag läser dina inlägg. Du läser, eller har åtminstone läst, min blogg, hej förresten.
Att först läsa dina senaste skrivna inlägg, och sedan backa till inläggen om graviditeten och missfallet är som att se en film man sett förut. Man vet vad som komma skall innan karaktärerna i filmen vet. Jag gråter. Vilken oerhörd smärta att först uppleva en efterlängtad graviditet och sedan mista fostret.
Jag gråter för mig själv också. Ingen graviditet än, men det svajar till för mig när jag inser att vi försökt ända sedan 2012 och att det nu blir 2014. Jag hoppas att det här året blir vårt år.
Kram.

Svar: Hej! Jo, jag har läst din blogg också. Även om jag inte önskar dig detta, så är det skönt att någon skriver till en och upplever samma/liknande sak/saker. Jag hoppas att det är din och min tur nu 2014, hoppas, hoppas. Önskar. Längtar. Har ni funderingar på ivf efter sprutförsöken? Eller har ni inte tagit upp det till diskussion ännu? Kram
Anna

Postat av: Fröken Klänning

Publicerad 2013-12-26 08:14:19

För att dubbelkur och IVF inte är de "möjligheter" som du vill ha. Ni vill ha ett barn. Jag känner så igen sorgen och ilskan och uppgivenheten och att ha orden varför ska det drabba oss på loop i hjärnan. Gräv ner dig en stund, men försök se framåt ändå (vet att det är i princip omöjligt). Ni SKA få ert barn!

Svar: Du har helt rätt. Ibland blir jag förbannad när folk säger så: "men ni har ju ivf och pergotime". Och visst - jag är tacksam över möjligheterna som finns. MEN - precis som du säger - det är inte hormoner jag vill trycka i mig. Jag vill vara gravid. Få ett barn. Jag hoppas du har rätt, jag hoppas också att du njuter av din graviditet nu, och att allt går bra för er!
Anna

Postat av: KMP

Publicerad 2013-12-26 19:07:24

"Har ni funderingar på ivf efter sprutförsöken? Eller har ni inte tagit upp det till diskussion ännu?"

Nej, vi har inte funderat så mycket över det. Klart det är steget att ta om det krävs, men vi utgår från att Puregon är nyckeln. Läkaren har bara pratat om att mina äggstockar svarar bra på Puregon, för bra ibland (överstimulering), men det gäller bara att hitta rätt dosering. Jag är ganska hoppfull om att Puregon kommer hjälpa, men att det kanske behövs ett par fler försök innan vi vet vilka nivåer. Kram.

Svar: Bra att ni utgår från det. Det är rätt inställning. Jag önskar att jag tänkte mer så. Kram!
Anna

Postat av: Tove

Publicerad 2013-12-28 17:23:56

Jag känner så igen mig i dina känslor! Vi har försökt sedan februari 2011. Vi har gått igenom 3 positiva besked som slutade i vecka 5-6. Ungefär som ett skämt: Nä, vi skojade bara! Samt ett misslyckat ivf-försök. De hittar inga fel på oss heller. Då hade det varit "lättare" att förstå varför det inte tar sig. Nu känner jag mig bara så misslyckad som människa och kvinna! Jag har en konstant känsla av tomhet och saknad! Jag ser saker som saknas i vårt hem. Platsen där sängen ska stå. Platsen där vagnen ska stå. Platsen för bebisfilten i soffan osv...

Men hoppet är det sista som lämnar en, sägs det, så vi får hoppas och tro att 2014 blir vårt år!

Gott slut på 2013 och Gott Nytt 2014!
Kram!

Svar: Va ledsen jag blir när jag läser vad ni har gått igenom. Jag kan för mitt liv inte förstå hur mycket orättvisa det finns! Åh vad jag hoppas att 2014 är året när det äntligen vänder för er.
De hittar inga fel på oss heller, mer än extremt gles ägglossning då. Men det tar sig ändå inte när vi får hjälp...förutom en gång då, men det slutade förstås i missfallet..

Det är lätt att säga/skriva, svårare att skaka av sig - för jag känner likadant. Men självklart är det inte DU som är misslyckad. Det är inte DITT fel, det bara är vad det är. DU bara längtar, önskar och hoppas.

Stor kram tillbaka
Anna

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela