dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

En vän

Publicerad 2013-07-21 10:01:00 i Glädje,

Ett fåtal vänner vet om vår "situation". Egentligen är det några utav mina vänner som vet. Inte min mans. Vilket jag vet är en frustration för honom. Han känner inte att han har någon han vill prata med detta om. I alla fall ingen som han tror skulle förstå. Jag tror att han har fel. Att han har vänner som skulle förstå. Men det är naturligtvis helt upp till honom vem han känner att han vill dela detta ytterst intima och känsliga med. Hans frustration över "situationen" är dock en aning lättare än min egen. Och det är alltid han som lugnar mig. Även om jag den senaste tiden märkt att han på riktigt börjar bli orolig.
 
Jag har en vän som är fantastisk. Anna. Utöver min man så är det hon som känner mig utan och innan. Som jag berättar A.L.L.T. för. Det sköna med Anna är att hon - trots att hon har en son på 1 år som tog några månader att "tillverka" - på något sätt lyckas sätta sig in i det jag känner. Jag förstår faktiskt inte alls hur hon gör? Men det är fantastiskt att ha en sådan vän att kunna gråta, diskutera detaljer och kunna skämta om eländet tillsammans med. Säger jag att jag mår dåligt så accepterar hon det. Säger jag att jag inte vill prata om det så gör vi inte det. Men vi kan också sitta och älta detta timme, efter timme - om det är det jag vill. Fantastiskt. Jag är lyckligt lottad.
 
Men jag funderar ofta över vem man ska delge detta. Jag har alltid varit en stark person. Som står för vad jag tycker. Som ser lösningar i problem. Som tror på mig själv. Denna nya erfarenhet har dock satt mig i en situation som jag känner mig helt naken inför, och oerhört sårbar. Samtidigt som frågorna hopar sig. "När ska ni?" Inte minst från föräldrar och svärmor. Hur gör man? Vad är det vettiga beslutet? Ska man skrika ut detta och sedan kanske man aldrig "lyckas". Men vems fel är det om man aldrig "lyckas". Ingens. Det är bara ren och skär otur. Att det blev så att det inte "lyckades". Nu tar jag ut saker långt i förskott. Men tiden tickar på. Och förutsättningarna blir inte bättre med åldern.
 
Så vem ska man inviga? Vem ska man klä av sig naken för - förutom sin partner?

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela