PCO
Reflektion: passade på att fråga ivf-läkaren om min misstänksamhet mot huruvida jag har PCO eller inte. Jag googlade i ett tidigt skede sönder mig på sjukdomen, eftersom jag var helt övertygad om att jag har den. Varje läkare - har ju som bekant träffat ett antal - sa bara, "nej - du har inte PCO", "nej - det kan man se på proverna att du inte har". Men jag har hela tiden varit ganska övertygad om att något är fel, misstänkt likt PCO. Men säger tillräckligt många, tillräckligt många gånger att man inte har det - ja, då får man ju lyssna på det. De är ju faktiskt läkare.
Ivf-läkaren konstaterade snabbt, efter min fråga, att "ja - det är klart du har det, du har en uppenbar ägglossningsstörning och hög produktion av ägg - mycket typiskt för PCO. Finnar? (Yesbox!) Lätt för att gå upp i vikt? (Indeed!) Japp. Solklart. Även om det inte är en "illa" variant av PCO".
Kvittot på det är på något sätt också skönt. Jag är inte dum i huvudet som inbillat mig detta. Läkare har inte alltid rätt, de är också människor. Jag väljer att tro på ivf-läkaren, i min värld har hon iaf bäst koll, som dagligen jobbar med liknande problem som vårt. Även om det är sorgligt att jag fått en sjukdom bekräftad, så är det också skönt. En förklaring. Alla prover var inte så jävla bra som de sa. Ha! Och vad skrattar jag åt - det är ju jag som har sjukdomen. Som tidigare nämnts ett antal gånger, denna upplevelse har gjort mig en "smula" knäpp.
