Tisdag
Slås av en tanke - vi verkar hela tiden ha läkartider på tisdagar...återigen nästa tisdag. Ska man börja klassa tisdagar som sin otursdag eller turdag? Jag vet - jag tänker för mycket. Knäpp är ett återkommande ord för att beskriva mig i denna situation.
Nu är sista tabletten tagen och jag hoppas att det blir sista gången. Speciellt med tanke på hur jag mått denna gång. Är så fruktansvärt trött på denna barnhets/barnlöshet. Att "skaffa barn" är inte längre något roligt och härligt. Såsom jag tidigare föreställde mig det. Det är ett jävla heltidsjobb. Inte minst psykiskt. Fast jag vet att jag inte bara kan strunta i det, för då kommer det ta ännu längre tid. Månaderna går. Jag måste iaf försöka mitt yttersta när chansen kommer. Men jag orkar snart inte längre. Har egentligen bara lust att luta mig tillbaka och vänta på ivf. Skita i det, äta pergotime för att bibehålla en menscykel. Men inte räkna dagar och stressa. Önskar ibland att vi kört på med ivf från denna månad. Jag vet ju varför vi inte gjorde det. Men jag orkar snart inte hålla på med det här längre.
Fyra veckor kvar till ledighet.
Har en snart ohållbar boendesituation också. Orkar inte med det. VIll kunna krypa ihop i min soffa. Sova i min säng. Diska min disk. Städa min hall. Snart får vi iaf flytta. Snart. Räknar ner dagarna. Kommer göra livet lite lättare. Definitivt. Ha något att pyssla med och kanske rent av skita i barnskaffandet. Ansträngningar tidigare har ju inte direkt resulterat i något lyckosamt.
