Om och om igen
Det är som en film, minnet av händelsen hos barnmorskan när det började gå upp för mig att det här gått åt helvete. Hur hon satte igång ultraljudsmaskinen. Tittade lite och sa "den här lilla är lite tidigt att ta kubtest på den är ju bara 8-9 veckor". Nej - tolv ska den vara. Sa jag. Hon blev nervös då. Tittade lite till och sa att hon skulle ta med sig siffrorna och räkna. Men att vi måste titta på den vaginalt också. Man behöver inte det i vecka 12 har jag läst. Alltså var något fel. Har sett bilder på kubtestultraljud från vänner. De var inte så små som vårat foster på skärmen, man kunde se att de var människor. Våran var fortfarande en "alien". Alltså var något fel. Det där scenariot spelas upp i mitt huvud om och om igen. Jag vill ta bort det. Orkar inte se det igen, och igen. Det trycker mot bröstet. Hur ska jag ta mig upp?
