dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Om och om igen

Publicerad 2013-10-02 04:56:00 i Missfall, Sorg,

Det är som en film, minnet av händelsen hos barnmorskan när det började gå upp för mig att det här gått åt helvete. Hur hon satte igång ultraljudsmaskinen. Tittade lite och sa "den här lilla är lite tidigt att ta kubtest på den är ju bara 8-9 veckor". Nej - tolv ska den vara. Sa jag. Hon blev nervös då. Tittade lite till och sa att hon skulle ta med sig siffrorna och räkna. Men att vi måste titta på den vaginalt också. Man behöver inte det i vecka 12 har jag läst. Alltså var något fel. Har sett bilder på kubtestultraljud från vänner. De var inte så små som vårat foster på skärmen, man kunde se att de var människor. Våran var fortfarande en "alien". Alltså var något fel. Det där scenariot spelas upp i mitt huvud om och om igen. Jag vill ta bort det. Orkar inte se det igen, och igen. Det trycker mot bröstet. Hur ska jag ta mig upp? 

Kommentarer

Postat av: Intejag

Publicerad 2013-10-02 08:51:00

Skulle vilja ge nått tips, men problemet är att jag har inga. Jag har mitt egna scenrio från mitt första missfall som jag påminns av lite då och då (mindre nu än i början)

Försöker tänka hur jag har gjort, men då påminns jag att jag har nog inte gjort nått förutom att varit ledsen och missunnsam. När den perioden blivit blekare så har jag tränat. Men allt är ju individuellt.

Kram!

Svar: Jag antar att jag bara måste orka igenom detta. Precis som du gjorde flera ggr. Har tagit en första kontakt med en kbt-terapeut idag. Vet inte om jag vill än? Men kanske. Känner mig också oerhört missunnsam. Inte mot personer i liknande situation. Men mot människor som ligger en gång, blir på smällen och får en frisk unge 9 månader senare, om och om igen. DET stör jag mig på. Även om det naturligtvis bara är att gratulera. Men jag kan inte gratulera. Jag hatar det. Jag är så avundsjuk att det skär i mig. Skönt med dina kommentarer. Någon som varit med om det. Och som också lyckats ta sig igenom det. Hoppas verkligen att den lilla hos dig får stanna denna gång. Där är jag inte ett dugg missunnsam, med handen på hjärtat.
dujaghanvi.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela