Långsint
Jag har en vän som inte vet om att jag är gravid. Hon har däremot berättat för mig att hon är gravid. Hon ska ha barn en vecka efter mig. Hon påpekar gärna och ofta hur tufft det är att vara gravid. Illamående. Trötthet. Jag säger ingenting. Jag är nämligen en ganska långsint person. Och jag delar inte med mig till människor som inte delat med sig till mig. Ingen av hennes tidigare graviditeter har hon berättat om för mig. För andra men inte för mig. Inte att de försökte, och inte att de sedan blev gravida. Inte förrän efter vecka 12. Av någon anledning har hon nu delgett mig denna information denna gång. Oklart varför? Men långsint som jag är står jag fast vid min princip. Att delge är att delges. "Du förstår vännen - man blir väldigt trött av att vara gravid". "Illamåendet är tufft, förhoppningsvis blir det bättre snart, men du får ursäkta att jag inte ringt. Jag somnar och mår illa om vartannat". Säkerligen. Men det kanske andra gör också.
Det ska bli en fröjd att berätta detta. In your face (Jag vet, jag är skittöntig!). Lyckligtvis kommer hon hit - precis vecka 13 - på besök. Perfekt. Jag har en annan vän som tycker detta är hysteriskt roligt. Hon kommer komma hit när den gravida vännen kommer hit. Vill inte missa denna chock som det nog blir. Eftersom hon självupptaget nu klappat sig på magen och inte ens frågar hur en annan mår. Inte heller har reflekterat över att det kan finnas andra människor i sin omgivning som faktiskt också vill skaffa barn.
Ett långt utlägg om egentligen ingenting - men - det är vad denna blogg är till för. Ösa ur mig allt som ploppar upp i huvudet. Skönt.
