Känslomässig berg- och dalbana
Det är så underligt, de fyra riktigt, riktigt jobbiga nätterna som varit har känts som en evighet - som månader av sömnlöshet. Och så kommer den där natten, inatt, när hon somnar i Björnselen, jag förbereder mig för att sova sittandes och får ett infall att prova lägga ner henne. För att jag känner mig ganska pigg och redo för en nattning till när (om) hon vaknar. Så gör hon inte det, hon sover. Hon SOVER! Med två amningar (hoppade över blöjbyten - och tur var väl det, för det var tomt i blöjan i morse) som enda moment under natten var jag vaken vid 7. Och var pigg. Pigg!! Jag gick upp och duschade och satte på kaffe och kände mig som en människa. Inte ens en massa gnäll och skrik vid nattamningen. Hon somnade bara snällt om, två ggr. Halleluja!
Sen vaknade det lilla miraklet och var glad och hungrig. Mat, blöja och lite lek och ett och annat leende! Sen började hon gnälla liite, liite. Ner i vagnen, och se där - hon somnade! Utan gung och fix, utan panikskrik innan vagnen började rulla. Fantastiskt! Nu sover hon sen 2,5 timme. Frisk luft gör susen. Snart till BVC på eget initiativ för att väga, vår nästa tid är inte förrän i januari eftersom hon växer så bra.
Jag känner mig som en ny människa och vågen pekar dessutom nedåt.
Hur gör ni? Byter ni blöja flera ggr per natt?
