Dum
Känner mig som världens mest korkade person, det blev värre än 10-sekunders-ångesten igår. Mycket värre. 45 minuter efter "injektionen" fick jag för mig att titta närmare på sprutan. För något gnagde i mig. Det kändes liksom som att det varit för lätt att ta sprutan.
Mycket riktigt.
Sprutan var inte tagen, jag hade tryckt ner en knapp, men inte hela som skulle tryckas in. Vilket alltså resulterade i att tidsspannet på 15 minuter överskreds med 30 minuter. Och jag grät. Igen. Såklart. Det är liksom det jag gör nuförtiden känns det som.
Ångesten la sig något efter lugnande från vän och man. Men har fortfarande inte förlikat mig med tanken på att det är mitt fel om vi inte får genomgå ägguttag imorgon.
Väntar på samtal från kliniken.
Mycket riktigt.
Sprutan var inte tagen, jag hade tryckt ner en knapp, men inte hela som skulle tryckas in. Vilket alltså resulterade i att tidsspannet på 15 minuter överskreds med 30 minuter. Och jag grät. Igen. Såklart. Det är liksom det jag gör nuförtiden känns det som.
Ångesten la sig något efter lugnande från vän och man. Men har fortfarande inte förlikat mig med tanken på att det är mitt fel om vi inte får genomgå ägguttag imorgon.
Väntar på samtal från kliniken.
Hur dum får man bli? Var så jäkla nervös och samtidigt exhalterad över att det var sista (?!) sprutan igår så jag tror jag tappade fokus. Seglade iväg i tanken och kände mig säker på spruttagandet - för det har ju gjorts varje kväll i 14 dagar - men detta var ju en ny spruta. Fokus!
Kommer inte förlåta mig själv om jag lyckas med konststycket att sista dagen förstöra hela behandlingen.
