Medelvägen
Hur hittar man den där medelvägen?
Är ju överlycklig över att ha fått börja med ivf:en nu i januari. Och i ärlighetens namn är förväntan på resultatet skyhögt. Så högt att jag måste bromsa mig själv för att inte sitta där och börja planera mitt liv utefter att det kommer fungera på första försöket (behöver jag säga att jag är ett kontroll- och planeringsfreak?). Fast jag vill ändå tillåta mig själv att få vara glad, att låta ett hopp tändas inför framtiden. Även om jag vet att det kan ryckas ifrån mig och oss lika fort.
Ska man då istället ha inställningen att det förmodligen inte kommer att fungera? Bara för att inte bli ledsen och besviken. Ledsen blir man väl iaf tänker jag? Och var hamnar man då? Ska man aldrig få vara glad och få känna hopp om ett lyckat resultat?
Jag önskar ju bara att jag kunde gå in i detta med en sund inställning (vad nu en sund inställning egentligen innebär..?) och med ett litet obekymrat ryck på axlarna "Går det så går det". Men ärligt - vem fixar det? Förmodligen inte den som har gått "så långt" som till IVF iaf.
En medelväg. Landet lagom. Fuck it - jag hoppas, önskar och tror av hela mitt hjärta att vi är föräldrar i slutet av kommande höst.
