dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Ruvardag 5

Publicerad 2014-02-19 08:02:13 i IVF,

Åååhhh..hur ska jag stå ut? Hur ska vi stå ut i 12 dagar till?! Jag kan inte förstå det, och det är ett i-landsproblem. Men va fasiken - det är fruktansvärt jobbigt. Hopp och förtvivlan. Hopp och förtvivlan.
Nu har vi väntat i två år. Så då kan vi väl vänta i 12 dagar till. Men problemet är ju att väntan inte tar slut där. Antingen blir den till 9 månaders oro. Eller oceaner av mer tid att vänta på olika behandlingar och skit. Ja, ren skit. För det här är så jävla tröttsamt. Jag vill vara på smällen! Helst i v.38, vagga fram, vara otymplig, tjock och gnällig, finnig med hemorojder och fettigt hår! 

Kommentarer

Postat av: Hanna

Publicerad 2014-02-19 08:21:34

Låt oss hoppas att det nu blir nio månaders oro! Följt av en livslånghet av oroande... Förstår att det måste vara så jobbigt med dessa tolv ynkliga dagar, som breder ut sig som tolv långa år. Håller tummarna!

Svar: Ja verkligen, haha - följt av ett livslångt oroande...du har rätt! Oron kommer aldrig ta slut. Aldrig någonsin. Men vill gärna oroa mig över en liten plutt, istället för sprutor etc. Men förhoppningsvis är vi där snart - både du och jag. 12 svåra dagar är mycket riktigt just nu 12 svåra år! Om jag på något sätt känt att det finns ett sting av möjlighet hade jag kunnat vänta..men om det är negativt vill jag bara få det kastat i ansiktet på mig. NU! Väntan och ovetskap - det värsta!
Anna

Postat av: Intesomvitankt

Publicerad 2014-02-19 08:40:17

Känner igen det där med hopp och förtvivlan. Helt galet vad det pendlar. Ena stunden gråter jag massor och andra stunden tror jag att det kanske kommer fungera. Men usch vad jobbigt det är!! Hua! Vill inge mer.

Svar: Ja - hela tiden. Upp och ner. Hopp och förtvivlan. Ångest och glädje. Man känner sig som att man bokstavligen åker berg- och dalbana! Ständigt!
Anna

Postat av: frideborgs

Publicerad 2014-02-19 10:36:52

Så där är det verkligen, hopp och förtvivlan. Det känns som en håller på att krypa ur skinnet. Massa pepp, jag håller tummarna!

Svar: Tack! Ja - det är jobbigt. Och jag tror bara de som är/varit ofrivilligt barnlösa kan riktigt förstå hur varje dag kan vara en sådan känslomässig berg- och dalbana!
Anna

Postat av: A

Publicerad 2014-02-19 15:15:39

Nej, jag tycker inte det är ett I-landsproblem. Alltså, visst har vi turen att få hjälp, men egentligen ska ju detta vara det naturligaste i världen. Dessutom, som jag sagt förut; Det pratas alldeles för lite om ofrivillig barnlöshet! Med det sagt så hoppas jag verkligen för er och ser fram emot att få följa resan!

Kram

Svar: Det gör det - pratas alldeles för lite! På ett sätt skulle jag vilja engagera mig och prata öppet om det. På ett annat sätt är det så jobbigt, för det är så fruktansvärt privat. Brottas ofta med frågan i mitt huvud när någon frågar (allt för ofta) "Ska inte ni skaffa barn" - då vill jag bara skrika, vi FÖRSÖKER så jävla mycket vi kan! Man ställer inte en sån fråga, men det handlar ju om folks okunskap.. En dag kanske jag tar mod till mig och pratar öppet om det. Tack för att du hoppas för oss! :) kram
Anna

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela