Ruvardag 7
Mensvärken kom krypande igår eftermiddag, och blev ganska kraftig under kvällen. Inte så uppiggande. Dock är den borta nu. Men jag är liksom lite pruttig och dålig i magen som jag är strax innan mens. Och det mina vänner känns inte bra. Vill tro att det var växtvärk - men tror egentligen inte det. Brösten ömmar något så överjävligt. Men det är bara att gilla läget och gilla (eller åtminstone acceptera) lutinusen som jag helst skulle vilja spola ner i toaletten.
Pratade med kliniken och fick bl.a. den trivsamma informationen att fyra av våra ägg klarat sig till frysen. Känns som en vinst i den annars otrygga vardagen just nu. Sen kommer ju alla "om" i samband med att de kommer behöva tinas, men jag försöker lägga katastroftankarna åt sidan, iaf de katastroftankarna, just nu. Och hoppas att det inte blir aktuellt med något tinande förrän om ett par-tre år.
Hade detta varit en normal menscykel (finns ingenting som är normalt med mina egna cykler iofs, förutom just denna lilla detalj: ) hade jag fått mens på måndag, 12 dagar efter äl (i detta fall äggplock). Känns inte helt osannolikt. Hellre det. Det gör väntan kortare till nästa möjlighet. Så vi hoppas på mens på måndag helt enkelt. Frågan är när man vågar sig på ett tjuvtest om det mot all förmodan inte skulle dyka upp någon mens på måndag?
Börjar raskt räkna när ett FET skulle vara möjligt. Men det är svårt just med tanke på min mycket oregelbundna cykel. Därför hoppas och tror jag att provera/primolutnor är ett alt. för att få mensen efter denna och därmed kunna starta. Nyfiken på hur man gör vid ett FET, får man någon form av stimulering? I så fall vad och i vilken form? Och om man har så segdragen äl som jag har - vad gör man för att få igång den så att det blir en cykel överhuvudtaget. Det blir intressant. Jag får se det så.
Jag vet. Jag är negativ. Jag tillåter mig själv att vara det - har ingen bra magkänsla för embryot som finns i mig just nu dessvärre. Känner mig jävligt ogravid helt enkelt.
