Sur, grinig och negativ
En riktig skitdag idag. Är sur och grinig. Fräser åt mannen som inte fattar någonting. Känns som det är kört redan. Varför skulle det gå på första försöket för oss? Varför ska det gå överhuvudtaget? Ibland känner jag bara att jag vill ge upp. Skita i alltihopa. Orkar inte. Men vet inte vad jag skulle göra istället? Varför kan det inte vara rättvist? Varför kan det inte finnas en gräns för hur länge man ska behöva kämpa och orka vidare?
Skit. Skit. Skit.
Vad gör vi när det här försöket gått åt helvete? Då är det flera månader kvar till nästa möjlighet. Och för någon som varit ofrivilligt barnlös länge går den ekvationen ganska snabbt. Det betyder 2015 för vår del. 2015 blir vi kanske föräldrar. Hur ska vi orka? Hur ska vi ta oss igenom det här?
Har inte varit så här nära en graviditet sen innan missfallet. Men ändå känns det så jävla långt borta.
Skit. Skit. Skit.
Vad gör vi när det här försöket gått åt helvete? Då är det flera månader kvar till nästa möjlighet. Och för någon som varit ofrivilligt barnlös länge går den ekvationen ganska snabbt. Det betyder 2015 för vår del. 2015 blir vi kanske föräldrar. Hur ska vi orka? Hur ska vi ta oss igenom det här?
Har inte varit så här nära en graviditet sen innan missfallet. Men ändå känns det så jävla långt borta.
