dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

Vad händer i sänghalmen?

Publicerad 2014-02-06 08:56:36 i Allmänt,

Jag vet inte - jag kanske ska vara glad att folk bryr sig? Jag är ju inte direkt blyg med att dela med mig om vad som pågår hemma hos oss, och hur jobbigt det har varit under en längre tid. Efter missfallet har jag, och vi, iaf valt att berätta för en stor del av vårt bekantskapskrets och familj. Och det är ganska många som vet att vi "snart ska börja med ivf". Men jag poängterar noggrant för dem jag berättar för att de inte ska dela detta med någon, utan att jag - och vi - själva bestämmer vem som får veta vad och när. Jag hoppas och tror att folk respekterar det. 
 
Men, dilemmat i detta är nu då att alla som jag berättat om detta för tror att de kan fråga vad om som helst i tid och otid. Som att de anser sig vara en naturlig del i vårt sexliv. Det är visserligen inte vårt sexliv, men det är ju inte långt ifrån. Och jag kanske har bjudit in till det. Men nu känner jag bara att det tagit stopp. Att vi började med sprutor fick bara min allra bästa vän veta. Hon satt tillsammans med mig och hoppades att vi skulle få börja i januari, och åkte i ilfart med mig till apoteket när vi fick go-beskedet. Och så kommer det förbli. Min man berättade för sin bästa vän. Jag kan tycka att det är lite framfusigt - att fråga. Svarar jag avvikande att vi väntar på ivf så tycker jag att man kan ge sig där. Inte fortsätta om detaljerna. Att delge människor exakt vad som händer just nu är enligt mig som att delge människor exakt vad som händer när du ligger med din partner. Och vem sitter och berättar hej vilt om det? "Jo - vi provade denna ställning, för då har jag hört att man lättare blir gravid..". Nope - never heard. Vi provar nu "ivf-ställningen" och förhoppningsvis blir vi gravida av det. 
 
Nej. Jag kommer nog ha svårt för att delge detta. Nu börjar det bli för intimt. Det kom plötsligt eftersom jag tyckt att det varit skönt att prata om. Även om det irriterar mig att "folk" tycker synd om oss så har det varit skönt. Men nu sa det bara stopp. Men nu: Nej - jag vill inte bjuda in någon. Detta är vårt.  
 
Jag vet inte heller hur jag kommer hantera ett graviditetsbesked. Egentligen vill jag bara att vi håller det för oss själva och njuter av glädjen ifred. Kanske ända tills det kommer börja synas så att vi måste berätta det. Men jag har ju svårt att hålla mig. Och sist jag blev gravid ville jag bara skrika ut det. Ganska många fick veta tidigt. Jag tror att vi kommer hålla på det nästa gång det händer. Samtidigt som det är skönt att inte behöva förklara ett eventuellt missfall senare. Äh, jag vet inte var jag vill komma? Det är bara skönt att skriva av sig och klura...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela